Stäng fönster Västervik kn, GLADHAMMARS KLOCKARBOL 1:1 GLADHAMMARS KYRKA
Anläggning - Värdering
| GLADHAMMARS KYRKA | |
| 1/1/04 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På begravningsplatsen har människor begravts under mycket lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Gladhammars kyrkogård förekommer titlar som exempelvis Hemmansägaren, Trävaruhandlaren, Kyrkovaktmästaren, Brukstjänstemannen, Kronolänsman, Friherrinnan, Förmannen, F d Mjölnaren och Smidesmästaren vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på ett stort antal vårdar. Gladhammar kyrkogård har medeltida rötter. Här låg den medeltida kyrkan som tillsammans med en klockstapel fanns kvar fram till 1800-talets slut. När kyrkan revs fortsatte man att använda kyrkogården som under 1900-talet utvidgats tre gånger. Kapellet från 1930-talet är inspirerat av den gamla kyrkans utseende. Kyrkogården präglas av församlingens kontinuerliga användande av platsen. Idag är de äldsta spåren på kyrkogården de kalkstenshällar som sannolikt tidigare legat i kyrkans golv. Dessa har ett högt kulturhistoriskt värde och ska införas på inventarieförteckning och vårdas av församlingen. Kyrkogården har genomgått många faser vilket avspeglar sig i de olika kvarterens karaktär. Under en period var trävårdar ett dominerande inslag på kyrkogården. Idag finns endast två bevarade. Dessa bör vårdas av församlingen så att deras livslängd blir så lång som möjligt. Grusgravar har också varit ett betydande inslag på kyrkogården. Så är fallet fortfarande i det välbevarade kvarter E. Samtliga grusgravar bör även fortsättningsvis vara belagda med grus och stenramar bör bevaras. Trädkransar har traditionellt sätt hört samman med kyrkogårdar, så även i Gladhammar. Nuvarande trädkrans som omger kyrkogården i dess helhet och kvarter E har ett miljöskapande värde som bör värnas om i framtiden. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata, det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: •Gladhammar kyrkogård har en platskontinuitet sedan medeltiden och därmed stora lokalhistoriska värden och kontinuitetsvärden. •Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. •Kyrkogård och kapell tillsammans med fd skola, lärarbostad och ålderdomshem samt den näraliggande kyrkan utgör en värdefull kulturmiljö med höga kulturhistoriska värden. Miljön ligger inom område som klassats som riksintresse för kulturmiljövården. Se vidare i de kulturhistoriska bedömningarna gjorda för varje område. Kulturhistorisk bedömning av kvarter A Av befintliga vårdar att döma skapades kvarteret senast i mitten av 1920-talet. Äldsta daterade gravvård är från 1924. Karaktäristiskt för kvarteret är just de relativt höga 1920-talsvårdarna av svart granit. Placeringen nära kapellets ingång och kyrkogårdens huvudingång gör kvarteret till ett betydande blickfång. Ett urval av de karaktäristiska 1920-tals vårdarna bör långsiktigt bevaras som ett äldre tidsskikt. Kalkstenshällen har ett högt kulturhistorisk värde på grund av sin ålder och sitt utförande och utgör ett av få bevarade spår som binder samman platsen med den gamla kyrkan. Hällen bör föras in på kyrkans inventarieförteckning. Kulturhistorisk bedömning av kvarter B Utmärkande för kvarteret är att det rymmer genomgående relativt små vårdar. En del av vårdarna är rester av ett linjegravsområde, som var i bruk under 1940-50-talen, men sannolikt även tidigare. Detta utgör kyrkogårdens enda bevarade spår av det tidigare vanliga gravskicket med gratis gravplatser för en person. Mindre vårdar av svart granit är utmärkande för linjegravar, liksom trävårdar. I Gladhammar finns två bevarade trävårdar, daterade 1941 resp 1951. Vid 1900-talets början var kors och stavar av trä vanliga inslag på kyrkogården. En stor samling emaljerade skyltar som tidigare suttit på trävårdar finns bevarade hembygdsmuseet i Lunds by. De två kvarvarande trävårdarna bör underhållas så att deras livslängd blir så lång som möjligt. Med tiden kan de behöva bytas ut mot nytillverkade i samma utförande, men med bevarad ursprunglig inskriptionsplatta. Ett par bevarade vårdar från 1920-talet berättar att kvarteret användes även vid denna tid. De två kalkstenshällarna har ett högt kulturhistorisk värde på grund av sin ålder och sitt utförande och utgör ett av få bevarade spår som binder samman platsen med den gamla kyrkan. Dessa bör införas på församlingens inventarieförteckning. Kulturhistorisk bedömning av kvarter C Kvarter C har sannolikt sedan lång tid tillbaka varit ett renodlat familjegravsområde. Det är centralt placerat längs mittgången till kapellet. Idag präglas kvarteret av de förändringar som genomförts under senare årtionden. Den forna grusbeläggningen har ersatts av gräs och borttagning av många äldre gravvårdar har lämnat plats för nya. De tre vårdarna från 1890-talet och ytterligare några från 1900-talets början, utgör tillsammans med några av vårdarna i kv. D, kyrkogårdens äldsta med ursprunglig placering. Dessa bör bevaras på plats även då gravrätten gått ut. Den enda bevarade grusgraven i kvarteret minner om att området tidigare var helt grusbelagt. Denna bör även fortsättningsvis ha grusbeläggning. Kulturhistorisk bedömning av kvarter D Kvarter D har sannolikt sedan lång tid tillbaka varit ett renodlat familjegravsområde. Det är centralt placerat längs mittgången till kapellet. Idag präglas kvarteret av de förändringar som genomförts under senare årtionden. Fram till 1993 var många av gravplatserna i kvarteret belagda med grus och omgärdade av stenram. Vid denna tid besåddes dock hela området med gräs. I samband med detta togs också många äldre vårdar bort tillsammans med stenpollare, stenramar och kättingar. Kvar av den forna karaktären är ett antal höga vårdar av mestadels svart granit. Dessa utgör rester av ett gravskick som var vanligt under 1800-talets slut och 1900-talets början då vårdarnas storlek berättade om den dödes status i livet. I den sydöstra delen av kvarteret är karaktären med höga och påkostade vårdar speciellt påtaglig. Detta område, med dess vårdar, bör bevaras intakt och skötseln av gravplatserna tas över av församlingen då gravrätten gått ut. Kulturhistorisk bedömning av kvarter E Området för kvarter E tillkom genom en utvidgning i slutet av 1920-talet och kvarteret togs i bruk under början av 1930-talet. Området planlades i tidens anda med grusbeläggning och regelbundna rader med gravplatser samt trädkrans. Vid denna tid var också stora delar den gamla kyrkogården grusbelagd. Kvarter E bevarar ännu sin karaktär som är beroende av grusbeläggning, stenramar och trädkrans. Kvarteret utgör, ur ett kulturhistoriskt synsätt, kyrkogårdens mest välbevarade. Till upplevelsen bidrar också den sammanhållna karaktär som de olika gravvårdarna uppvisar. Till detta hör de typiska breda och låga vårdarna som var speciellt vanliga under 1930-50-talen. Dessa var ett resultat av restriktioner som lades på vårdarnas höjd, vilket kom att kompenseras med ökad bredd. Vid förnyelse av gravplatser ska grus och stenram bibehållas. I möjligaste mån bör också gravstenen bevaras på plats då gravrätten gått ut, så länge ingen ny innehavare finns. En större mängd tomma gravplatser riskerar att ge området en ödslig karaktär. Nya gravstenar bör till utseende anpassas till kvarterets karaktär. Kulturhistorisk bedömning av kvarter F Kvarter F tillkom genom en utvidgning på 1950-talet. Området planerades efter vårdarnas typ och anlades med liggande hällar längs kvarterets västra gräns och stående, tätt placerade vårdar i övrigt. Denna karaktär är idag bevarad och utgör en representant för den rationella anläggningsstil som präglade kyrkogårdskonsten under mitten och slutet av 1900-talet. Kulturhistorisk bedömning av kvarter G Kvarteret har inga specifika kulturhistoriska värden förutom sådana som omfattar alla delar av en kyrkogård och dess gravvårdar. Området är ett uttryck för det sena 1900-talets kyrkogårdsstil. |
