Stäng fönster Boxholm kn, ÅSBO KYRKA 2:1 ÅSBO KYRKA
Anläggning - Värdering
| ÅSBO KYRKA, Åsbo kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Åsbo kyrka och kyrkogård med dess murar, grindar, trädkrans och gravkapell bildar en sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogårdens murar har olika karaktär. Eventuellt lades muren både runt den gamla och nya kyrkogården i samband med att nya kyrkogården anlades på 1920-talet eller också fick den nya mursträckningen ett utseende som påminde om befintlig mur. Muren runt 1970-talets utvidgning har en helt annan sentida karaktär. De olika karaktärerna har ett mycket högt kulturhistoriskt intresse. Detta gäller även grindarna som är något olika men ändå utformade med samma huvuddrag. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. I Åsbo finns en trädkrans enbart kring den gamla kyrkogården. Gravkapellet uppfördes i anslutning till den nya kyrkogården på 1920-talet och ritades av arkitekt Otto Gustafsson, Strålsnäs. Det representerar en typ av byggnad som är mycket vanlig på länets kyrkogårdar och som ofta uppfördes enligt samtidens arkitekturideal. Gångsystemet på gamla och nya kyrkogården är i stort sett oförändrat sedan planritningarna från 1920-talet, vilket har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Gångarna understryker också kyrkogårdens struktur genom att kvartersindelningen blir tydlig. På den gamla kyrkogården finns ett antal större gravvårdar, framför allt från andra delen av 1800-talet. Tolv gravar har dessutom någon form av omgärdning, de flesta stenramar, och av dessa är tio täckta med grus och två med gräs/mossa. Grustäckta gravar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Till de grusade gravarna hör i allmänhet någon typ av omgärdning; häck, stenram eller järnstaket. Omgärdning med stenram verkar generellt ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960- talet. En av gravarna i Åsbo är omgärdad av ett stenstaket, vilket är en ovanlig typ av omgärdning. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. På nya kyrkogården är fortfarande den ursprungliga strukturen tydlig. Invid kyrkogårdsmuren i norr och längs kvarterens långsidor ligger de större familjegravarna. I kvarterens inre finns enkelgravarna, den s k allmänna linjen. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningar. Denna placering av familjegravar respektive linjegravar var tidigare mycket vanlig på länets kyrkogårdar och har ett mycket högt bevarandevärde. Av mycket högt kulturhistoriskt värde är även att den centrala axeln från landsvägen fram till gravkapellet betonas enligt den ursprungliga planen. Även rygghäckarna i kvarteren betonar denna riktning. Till anläggningen hör även gravkapellet med dess terrassmur. Vid en jämförelse med planritningen från 1923 visar det sig att nya kyrkogården är mycket välbevarad. Den är dessutom ritad av Harald Wadsjö som var en av sin tids stora auktoriteter på kyrkogårdar. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de äldre gravvårdarna från 1800-talet, gravvårdar av järn och graniturnorna. Gravvårdarna kan även ha ett personhistoriskt värde, såsom gravvården över skalden Per Daniel Amadeus Atterboms far. Titlar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. I Åsbo har många gravvårdar titlar med kyrklig anknytning, t ex comminister och kyrkovärd. I övrigt berättar gravvårdarna om jordbruket, skogsbruket och järnvägen mm. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A, D och E Gravplats nr A 1-11, D 1-23 och E 1-8 Kulturhistorisk bedömning På flygfotot ovan från 1935 syns de omgärdade grusgravarna i södra delen av kvarter D, utmed en äldre begränsning. Det var tidigare vanligt på länets kyrkogårdar att de mer påkostade gravarna och familjegravar lades i en rad invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens utkanter. På gamla kyrkogården i Åsbo kan man se detta genom de kvarvarande grusgravarna och enskilda större gravvårdar. Grustäckta gravar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Till de grusade gravarna hör i allmänhet någon typ av omgärdning; häck, stenram eller järnstaket. Omgärdning med stenram verkar generellt ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. I kvarter A finns en gravkulle, som är en ovanlig gravtyp i Östergötland. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt intresse genom bl a sin ålder, tidstypiska utformning eller lokala betydelse. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. Kvarter B, C, F och G Gravplats nr B 1-16, C 1-103, F 1-163 och G 1-69 Kulturhistorisk bedömning I kvarter B och G finns några gravar med omgärdning. De flesta av dessa är grusträckta. Grustäckta gravar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Till de grusade gravarna hör i allmänhet någon typ av omgärdning; häck, stenram eller järnstaket. Omgärdning med stenram verkar generellt ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. En av gravarna i kvarter B är omgärdad av ett staket av sten, vilket är en ovanlig typ av omgärdning. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt intresse genom bl a sin ålder, tidstypiska utformning eller lokala betydelse. I kvarter F finns t ex en stor granitvård med krönkors, uppslagen bok och textplatta av marmor samt ett kors i järnsmide från 1915. I kvarter C finns ett enkelt järnkors från 1866 samt en gravvård över komministern och vice pastorn Gabriel Atterbom, far till skalden Per Daniel Amadeus Atterbom. Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. Kvarter H Gravplats nr H 1-204 Kulturhistorisk bedömning I kvarter I är fortfarande den ursprungliga strukturen tydlig. Längs kvarterets långsidor ligger de större familjegravarna. I kvarterets inre finns en del enkelgravar, den s k allmänna linjen. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningar. Denna placering av familjegravar respektive linjegravar var tidigare mycket vanlig på länets kyrkogårdar och har ett mycket högt bevarandevärde. En vattenbrunn var redan från början inplacerad i den nya kyrkogårdens sydvästra hörn, då det fanns en kallkälla där och inga gravplatser är inritade på planritningen från 1923. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde och titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. Kvarter J Gravplats nr J 1-176 Kulturhistorisk bedömning Kvarterets uppbyggnad med gravrader dels i nord/sydlig och dels i väst/östlig riktning har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Rygghäckarna betonar detta. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Titlar berättar och en trakts näringsliv och sociala struktur. T ex titeln ”forstmästare” har anknytning till bolagsskogsbruket och var en utbildning som lades ner på 1930-talet. Kvarter K Gravplats nr K 1-96 Kulturhistorisk bedömning I kvarter K är fortfarande den ursprungliga strukturen tydlig. Längs kvarterets långsidor ligger de större familjegravarna. I kvarterets inre finns en del enkelgravar, den s k allmänna linjen. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningar. I kvarter K är det relativt sena linjegravar, 1951-1964. Vid mitten av 1960-talet upphör linjegravsystemet. Denna placering av familjegravar respektive linjegravar var tidigare mycket vanlig på länets kyrkogårdar och har ett mycket högt bevarandevärde. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde och titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. Kvarter L och N Gravplats nr L 1-14 och N 1-78 Kulturhistorisk bedömning Kvarterets kulturhistoriska värde ligger framför allt i enskilda gravvårdar. Kvarter M och O-V Kulturhistorisk bedömning _ |
