Stäng fönster Flen kn, DUNKERS KYRKA 1:1 DUNKERS KYRKA
Anläggning - Värdering
| DUNKERS KYRKA | |
| 9/25/06 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN -Dunkers kyrka är belägen på en höjd strax väster om sjön Dunkern i ett omgivande fornlämningsrikt jordbrukslandskap. Området är ett herrgårdslandskap präglat av 1600-talets säterier. . I miljön väster om kyrkan finns byggnader med anslutning till socknens tidigare administration - bl a kyrkskolan, socknens äldsta från 1847, och klockargården. Skolan är fortfarande i funktion. Kyrkomiljön i Dunker ingår i ett större område av riksintresse för kulturmiljövården. KYRKOANLÄGGNINGEN - Nyare utvidgningar av kyrkogården ligger i söder 1896 och i norr 1928. Kyrkogårdarna omgärdas av en bogårdsmur av kallmurad gråsten. En äldre trädkrans av lövträd inramar kyrkogården. Äldre kyrkogårdens ingång är belägen i västra bogårdsmuren, mitt framför vapenhusets ingång, och utgörs av svarta smidesgrindar. Ett böjt smidesjärn nedsatt i murens båda avslut utgör en dekorativ båge, som kröns med ett kors. Kyrkogårdens gångar är grusade, övriga ytor är gräsbevuxna. Ett antal äldre gravvårdar med gjutjärnskors, och ett fåtal gravvårdar med gjutjärnsstaket är placerade nordväst om kyrkan. En liten minneslund är anlagd vid långhusets södra vägg. Intill bogårdsmuren, nordväst om kyrkan, är gravkapellet från 1928 placerat. Gravkapellets fasader är putsade lika kyrkan. Öster om kyrkan är en timrad rödfärgad bod, som i dag används som förråd. KYRKAN - Dunkers kyrka består av ett bredare rektangulärt långhus med indraget smalare rakt korparti i öster, sakristia i norr, vapenhus och torn i väster. De av sten murade ytterväggarna är spritputsade och avfärgade i ljusgult med brunmålade rundbågiga fönster. Takfotslister, fönsteromfattningar, hörnkedjor, takfallens anslutning mot gaveln och vapenhusets anslutning till tornet, markeras med en slät puts som har avfärgats vit. Tornets lanternin är öppen och är utförd i en tidstypisk klassicistisk stil. Långhusets och sakristians tak är belagda med enkupigt tegel och torntaket med sin lanternin är plåttäckt. Kyrkans nuvarande utseende härrör från en ombyggnad 1809 då kyrkan efter en brand fick sitt tidstypiska västtorn. Dunkers kyrka har medeltida ursprung och uppfördes ursprungligen i korsform. Under senare medeltid uppfördes en sakristia i norr och ett vapenhus i väster, det senare egentligen ett påbörjat tornbygge. En portal togs upp på södra fasaden. Ursprungligen var kyrkan troligen täckt med ett trätak, men senast under 1600-talet valvslogs kyrkan. I början av 1700-talet var kyrkan både för trång och förfallen, varför en ombyggnad var nödvändig. Vid en omfattande ombyggnad 1737 breddades kyrkan genom att valven och västra korsarmens nord- och sydväggar revs, så att en kvadratisk sal bildades. Kyrkan försågs med branta gavlar och ett högt valmat spånklätt tak, fönstren gjordes likformiga och kyrkan försågs med tre nya ingångar. 1740 var byggnationen färdig, då tornet hade byggts till full höjd och försetts med en huv. Efter en brand år 1809 fick kyrkan sin nuvarande form, då taket förändrades något, tornet förhöjdes och fick sin nuvarande lanternin. Vid samma tidpunkt, 1814, tillkom den ljusa klassicistiska interiören under ledning av arkitekten Henrik Måsbeck, som då även utförde inredningsarbeten i Strängnäs domkyrka. 1860 anlitades arkitekten Thor Medelplan, då bl a ny altaruppsats, predikstol och orgelläktare tillkom, då Henrik Måsbecks tidstypiska altararrangemang ersattes. Arrangemanget innebar att ett altare var placerat framför en trävägg i korets nedre del, med predikstolen hängande ovanför altaret. Den cylindriska predikstolskorgen är numera omgjord till altare i gravkapellet. Altarpredikstolarna var vanliga vid slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, men få finns kvar i landet. Agi Lindegrens interiöra restaurering 1912 förändrade delvis kyrkans nya interiör efter branden, då väggar och tak försågs med pilastrar och listverk och kyrkan fick nya bänkar. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Dunkers kyrka är en enskeppig kyrka med delar av långhuset från 1200-talet som avslutas av ett smalare kor i öster och ett klassicistiskt torn i väster. Tornets nedre del och sakristian i norr är från senare medeltiden. Exteriören är föga förändrad sedan uppbyggnaden efter branden 1809. Kyrkans exteriör går i empirestil genom tornets strama utformning med låg lanternin och det låga sadeltaket. Även det stora ljusa kyrkorummet domineras av den renovering som utfördes efter branden och präglas av klassicism, om än denna förändrades något under det kommande seklet, då kyrkan restaurerades år 1860 av arkitekt Thor Medelplan och 1912 av arkitekt Agi Lindegren och därmed satte sin prägel på kyrkorummet. Thor Medelplans tillskott av predikstol, orgelläktare och altaruppsats är alla utförda i samma klassiska arkitekturstil och smälter väl in i kyrkorummet. Altaruppsatsen är framträdande i kyrkan, med altartavlan från 1912. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Det medeltida murverket i östra delen av långhuset, i tornet och sakristian utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Den bevarade altarpredikstolen från 1814 i gravkapellet, som utöver det endast finns bevarade i Salems kyrka och Högsjö kapell i länet. - Äldre gravhällar tillverkade av gjutjärn som minner om Björndammens och Moras järnbruk, varav de två hällarna från Mora bruk tillverkade mellan 1633 och 1663, sannolikt är de enda bevarade produkterna från bruket. - Dunkers välbevarade sockencentrum med kyrkskola, prästgård och klockargård. - Det ljusa, rymliga och harmoniska kyrkorummet präglat av klassicism med enhetlig och genomtänkt arkitektur i altaruppsats, altarring, orgelläktare och predikstol. - Äldre trädkrans och bogårdsmur som omgärdar kyrkogården. |
