Stäng fönster Kinda kn, VÄSTRA ENEBY 2:1 VÄSTRA ENEBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| VÄSTRA ENEBY KYRKA, Västra eneby kyrkogård | |
| 1/1/02 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Västra Eneby kyrka, kyrkogård, kyrkstallar och likbod bildar en väl sammanhållen miljö. De påkostade grindarna och de formklippta tujorna i väster har ett mycket stort kulturhistoriskt värde för att visa den betoning man har velat lägga på huvudingången till kyrkan. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt för våra kyrkogårdar när det gäller landsbygden framför allt från mitten av 1800-talet. Området med grusgravar är en rest av ett system som var mycket dominerande på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Här märks de större ”köpegravar” som ofta låg i kvarterens utkanter och längs de större gångarna. De mindre gravvårdarna, i synnerhet norr om kyrkan, visar på de s k linjegravarna. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k allmänna linjer på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis. Det kunde innebära att äkta makar fick sina vilorum långt från varandra. Det är viktigt att bevara både större familjegravar och enklare linjegravar, så att man kan få en uppfattning om kyrkogårdens äldre indelning. Beträffande linjegravarna är det av kulturhistoriskt intresse att kunna utläsa i vilken ordning begravningarna har skett. På den nya kyrkogården från 1953 är gravvårdarna mycket enhetliga och tidstypiska för andra delen av 1900-talet och rygghäckarna betonar kyrkogårdens tidstypiska strikta karaktär. Dessa olika delar av kyrkogården speglar vad som varit ”brukligt” på våra kyrkogårdar under olika perioder och är en viktig kunskapskälla. Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a speciella tidstypiska typer av gravvårdar såsom gjutjärnskorset från 1870-talet. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Västra Eneby märks bl a flera hemmansägare och titlar som hör samman med kyrkliga eller kommunala uppdrag. Här finns även ett par sentida titlar: idrottsmannen och fotografen. Titeln ”hamnfogde” kan knytas till Kinda kanal, som berör socknen i öster. Gravvårdar kan även ha ett högt lokalhistoriskt värde. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A Gravplats 1-282 Kulturhistorisk bedömning Området med grusgravar är en rest av ett system som var mycket dominerande på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Här märks de större ”köpegravar”, som ofta låg i kvarterens utkanter och längs de större gångarna. I kvarteret finns även ett antal troliga linjegravvårdar. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k allmänna linjer på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis. Det kunde innebära att äkta makar fick sina vilorum långt från varandra. Det är viktigt att bevara både större familjegravar och enklare linjegravar, så att man kan få en uppfattning om kyrkogårdens äldre indelning. Beträffande linjegravarna är det av kulturhistoriskt intresse att kunna utläsa i vilken ordning begravningarna har skett. Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a gravvårdarna från 1800-talet. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I kvarter A märks flera titlar som hör samman med kyrkliga eller kommunala uppdrag. Bland dessa märks kyrkvärd, prost, theol. doctor och kommunalordföranden. Titeln ”hamnfogde” kan knytas till Kinda kanal, som berör socknen i öster. Gravvårdar kan även ha ett högt lokalhistoriskt värde t ex den över Mor Kristin i Gäddefall (A 232 ca) som var mor till idrottsmannen ”Kalle Bellman” (B 127ca). När sonen hade omkommit i en olycka brukade olika idrottsföreningar besöka hans mor varje jul för att hedra sonens minne. Kvarter B Gravplats 1-319 Kulturhistorisk bedömning Området med grusgravar är en rest av ett system som var mycket dominerande på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Här märks de större ”köpegravar”, som ofta låg i kvarterens utkanter och längs de större gångarna. I kvarteret finns även ett antal troliga linjegravvårdar. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k allmänna linjer på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis. Det kunde innebära att äkta makar fick sina vilorum långt från varandra. Det är viktigt att bevara både större familjegravar och enklare linjegravar, så att man kan få en uppfattning om kyrkogårdens äldre indelning. Beträffande linjegravarna är det av kulturhistoriskt intresse att kunna utläsa i vilken ordning begravningarna har skett. Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a gravvårdarna från 1800-talet och tidstypiska exempel på gravvårdstyper såsom gjutjärnskors och s k bautastenar. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I kvarter B märks flera hemmansägare. Annars är det en stor variation på titlar, t ex befallningsman, kusk och de mer sentida idrottsman och fotograf. Titeln ”hamnfogde” kan knytas till Kinda kanal, som berör socknen i öster. Gravvårdar kan även ha ett högt lokalhistoriskt värde. Rygghäckarna understryker den relativt strikta karaktären. Kvarter C, nya kyrkogården Gravplats 1-176 samt urngravplats 1-34 Kulturhistorisk bedömning Den nya kyrkogården invigdes 1953. Enligt en tidningsartikel som beskrev kyrkogårdens utseende vid invigningen var växtmaterialet i häckar ett annat och gångarna hade en annan beläggning. Trots de förändringar som skett är den strikta karaktären med rygghäckar och relativt enhetliga gravvårdar tidstypisk och har ett kulturhistoriskt intresse. Den nya kyrkogården är en del av kyrkogårdens utvecklingshistoria. |
