Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Klippan kn, KLIPPAN 3:159 SANKT PETRI KYRKA

 Anläggning - Värdering

Sankt Petri kyrka, SANKT PETRI KYRKA
11/21/16
Motivering
Kulturhistorisk karaktärisering för S:t Petri kyrkoanläggning i Klippan
Kyrkan ligger inbäddad i stadsparkens grönska. Väster om kyrkan finns en förplats med spegeldamm med springvatten som möter besökarna när de går ut från kyrkan. Samspelet med dammen och parken är en viktig del i anläggningen. Trots närheten till vägar ligger kyrkan skyddad från trafiken. Längs norra entrésidan löper en vacker allé.

S:t Petri kyrka är en ikonbyggnad, internationellt känd och omskriven i flera böcker. Den är ritad av Sigurd Lewerentz och invigd 1966. Kyrkan var kulmen på Lewerentz långa arkitektgärning. Byggnaden har mycket stort arkitektoniskt värde. Anläggningen innehåller tidtypiskt både kyrka och församlingslokaler. Byggnaden är en modernistisk skapelse med mycket poesi, spår av hantverk och innehåller mängder
av religiösa symboler.
Kyrkan är byggd i hårdbränt tegel från Helsingborgs ångtegelbruk, ett favoritmaterial för kyrkor bland arkitekter på 1950-60-talet. Stenarna i S:t Petri är mycket varierande, många är av sekunda kvalitet och ingen sten är huggen, olika tjocklekar på fogen jämnar ut skiften. Symboliken är att varje människa duger oavsett defekter. Byggnadens varierande murverk karaktäriseras av att handens arbete tydligt syns.
Kyrkans yttre är sparsmakat, slutet och lågmält. Murarna är låga och klocktornet höjer sig endast marginellt. Huset ligger tungt och tryggt förankrat i jorden. Samma material, tegel och koppar, används överallt i både kyrka och församlingslokaler. Taklandskapet innehåller en mängd varierande former, kyrkorummets valv avspeglas i fasaden. Kyrkan är byggd inifrån och ut och alla inre former visar sig i dess yttre gestalt.

Samtliga fönster är utanpåliggande och karmlösa och upplevs som ”hål i mur” där gränsen mellan ute och inne försvinner. I församlingsbyggnaden är fönstren fler och placeringen mer lekfull. Kyrkans entré, dold i en smal gränd, ska inte vara lätt att hitta, symboliskt placerad för att visa att ”den som söker, finner Gud”. Vid utgången i väster till spegeldammen är man förändrad efter kyrkobesöket.
Kyrkans inre är ett mystisk, stämningsbärande rum. Vapenhusets dunkel får dig att stanna upp tills ögonen vänjer sig och du upptäcker omgivningen och kan vandra vidare till kyrkorummet. Kyrkan innehåller symboler och detaljer att utforska efterhand.

Kyrkans inre domineras av murat tegel på väggar, golv, takvalv och inredning samt kraftiga rostiga stålbalkar som bär upp taket. Den största balken, utformat som ett T-kors mitt i kyrkan bär upp hela taket. Lewerentz kombinerade naturligt konstruktion och estetik. Kyrkan utstrålar lugn, tyngd, vila och skydd mot omvärlden.
Rummets kvadratiska planform blev vanlig i kyrkor på 1960-talet och är tecken på en ny liturgi som förstärker gemenskapen och betonar circumstantesprincipen runt altaret. Ändå finns en mittgång med den traditionella via sacre. Rummet är koncentrerat och inåtvänt med fokus mot det monumentala fristående altaret som framträder rent och utan utsmyckningar. Mycket av kyrkans inredning är murat i samma tegel som väggar och tak vilket skapar ett lugnt och harmoniskt intryck där inredningen blir ett med byggnaden.
Anläggningens material är få, lågmälda, gedigna, råa och samstämda. Här finns inga döljande lister, foder, socklar eller målarfärg på väggarna. Materialen är huvudsakligen tegel, klinker, limträ och cortenstål som återkommer överallt.

Tegelgolvet i kyrkan sluttar från entrén ner mot altaret, en symbol för att hjälpa den tveksamme till nattvarden. I kyrkans tysta rum hörs ett stilla, sakta droppande från dopfunten, ett meditativt ljud. Vid dopplatsen välver sig golvet med en ränna, en symbol för källan och för Moses slag mot klippan.

Kyrkan utmärks av enhetligt val av material, en omsorg om detaljer och ett teologiskt perspektiv på kyrkorummets uppbyggnad. Arkitekten har velat ge upplevelser av andliga dimensioner med betydelsebärande detaljer.

Församlingsbyggnaderna har samma konsekventa och sparsmakade materialval som kyrkan med gemensam utformning av väggar, dörrar och fönster.