Stäng fönster Landskrona kn, CITADELLSTADEN 5:1 SANKT JOHANNES KYRKA
Anläggning - Värdering
| Sankt JOhannes kyrka, SANKT JOHANNES KYRKA | |
| 6/26/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för S:t Johannes kyrkoanläggning Kyrkoanläggningen ligger omgiven av flerfamiljshus i en urban miljö i norra delen av Landskrona. Kyrkogården är mycket stor med flera skiftande delar och många träd av olika sorter. Den omges av en vacker tegelmur täckt med kalkstensplattor. De äldre delarna är symmetriskt uppbyggda med raka gångar med trädalléer och långa siktlinjer. Nyare delar har mjukare former med gravar placerade i böjda former och många lövträd. Kyrkogården är ett viktigt grönt inslag i stadsmiljön. Gravstenarna avspeglar stadens historia och flera av stenarna har kulturhistoriskt värde. De differentierade karaktärerna på skilda delar tillkomna vid olika tidpunkter och ritade av kända arkitekter som Frans Ekelund och Per Friberg avspeglar skiftande tiders kyrkogårdsideal. Kyrkoanläggningen är stor och innehåller kyrka, kapell, församlingsgård och krematorium. Det är tidstypiskt för 1960-talets stadsdelskyrka att de ingår i ett större församlingskomplex. Men det är inte lika vanligt att kyrka och krematorium kombinerades. Skorstenen är inbyggd i klocktornet. Kyrkan och kapellet markerar sig genom sin höjd över de andra lokalerna. Anläggningen är ritad av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe och invigdes 1961. Kyrkan har ett modernistiskt och funktionellt uttryck med strama former och kubiskt högt kyrkorum. Fasaderna är av mörkt helsingborgstegel och marmor. Tak och portar är klädda med koppar. Användningen av helsingborgstegel på både ytter- och innerväggar är tidstypiskt för nybyggda kyrkor under 1960-talet. De välkända arkitekterna Lewerentz och Celsing använde också det i sina samtida kyrkobyggnader. S:t Johannes är en av Græbes två nyritade kyrkor, han restaurerade över 100 kyrkor. Hans andra kyrka är en landsortskyrka med vitputsade murar och tegelsadeltak och skiljer sig helt i utseende från S:t Johannes. Det gemensamma är gedigna material och stor omsorg om detaljer. Kyrkorummet är stramt med stark materialverkan och inger allvar. Teglet på högkant betonar rummets vertikalitet och teglets utkragningar ger en subtil variation. Rummen ritade av Eiler Græbe har vackra material med kalkstensgolv i olika varianter och väggar av tegel eller ekpanel. Dörrarnas karmar är fint insatta i väggarna utan foder. Dörrnischerna är klädda med ek och vissa dörrar har vid sidorna glasslitsar av koppar. Kalkstensgolvet i kyrkan är av kvadratmeterstora plattor vilket är ovanligt påkostat. De högtsittande fönstren i kyrkan och de glasade hörnen i kapellet skapar stora väggytor och ger ett slutet intryck vilket skärmar av omgivningen och ger lugn. Det dämpade ljuset i begravningskapellet kontrasterar fint mot det ljusa Livets rum. Uppljuset i kapellet kan tolkas som att rummet ”lyfter” mot himlen. Katafalken av kalksten ger en värdig grund till kistan att stå på. Det finns många finurliga detaljer med inbyggda skåp för teknik och ventilation som är dolda i väggkonstruktionen och golvvärme vilket skapar rum utan störande delar. Græbes intention att även vilja dölja orgel och organist i avskilda rum kan dock verka märklig och har föranlett ombyggnad både i kyrka och kapell där orglarna flyttats ut i kyrkorummet. Kyrkan har tidigare haft fasta bänkar och altarring. De nuvarande lösa stolarna och flyttbart altare är tecken på en ny liturgi. S:t Johannes byggdes i en brytningstid där mycket var modernt medan annat ännu inte gett avtryck. De nytillkomna gobelängerna från Örja kyrka formgivna av Barbro Nilsson, vävda hos Märta Måås Fjetterström, passar väl med hennes vackra mattor i kyrkan. Altartavlan av Martin Emond var tänkt att utföras som en mosaik men har stannat som en oljemålning. Krematoriedelen är funktionellt utformad. Rummet med ingången till krematorieugnen är dessutom värdigt och med omsorg utformat med kalksten. Nyare ombyggnader har tyvärr inte höga kvalitéer i jämförelse med delarna från 1961. Materialvalen till Johannesgården och dess förrum är billiga och mycket röriga. Den överbyggda gården är ljus men har en mängd olika material och inventarier som ger den ett splittrat intryck utan lugn. |
