Stäng fönster Eksjö kn, KRÅKSHULT 7:1 KRÅKSHULTS KYRKA
Anläggning - Värdering
| KRÅKSHULTS KYRKA, Kråkshults kyrkogård | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i dess helhet Kråkshults kyrkogård anlades 1801-02, i samband med att den nya kyrkan uppfördes. Kyrkan och kyrkogården uppfördes på ny mark, några äldre lämningar finns alltså inte på kyrkogården. För att få tillräckligt grävdjup fylldes dessutom marken ut med sand. Kyrkogården har i modern tid utvidgats mot öster, genom ett utvidgningsförlag av Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås från år 1945. Nya kyrkogården i öster invigdes 1955. Kråkshults kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård med en äldre del och en ny utvidgning. Typiska karaktärsdrag för landsortkyrkogården är trädkransen, stenmurar och smidesgrindar samt ett grusgångssystem som ramar in de olika kvarteren. På den äldre kyrkogården är det i huvudsak endast den södra delen som är tagen i anspråk, då berggrunden går för nära marken i norr. Kvarteret närmast kyrkan i söder präglas av påkostade köpegravar med välbevarade grusytor och stenramar. Kvarteret är mycket enhetligt och sällsynt välbevarat, speciellt är att det är ett helt kvarter som är bevarat. I kontrast till detta avspeglar sig ett före detta linjegravskvarter söder därom med ett mindre antal bevarade linjegravsvårdar. Idag har de många allmänna linjegravarna blandats upp med nya moderna vårdar men fortfarande är linjegravskaraktären tydlig – små vårdar, enkla och högresta proportioner, ensamgravar, tätt placerade i regelbundna rader. Det kulturhistoriska värdet ligger i dessa drag, genom dessa och i kontrast till köpegravskvarteret direkt norr därom tydliggör det de sociala skillnaderna i äldre tider. Till de mer påkostade vårdarna hör även de längs med västra kyrkogårdsmuren – gravplatser med välexponerade lägen reserverade de som kunde betala för dem. Den nya utvidgning i öster är genom likvärdigt stora familjegravsvårdar, placerade utmed regelbundna rygghäckar ett uttryck för det jämlikhetsträvande folkhemmet under 1900-talet andra hälft. Avsaknaden av gravar på kyrkogårdens norra sida är dels ett resultat av sämre naturliga förhållandena med ytlig berggrund, men även för att man inte velat begravas på norra sidan på grund av äldre föreställningar. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras, gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning ● Kråkshults kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård. Murar, grindar med grindstolpar, trädkrans, grusgångar är viktiga karaktärsbärande element i detta. ● Kvarter 1 och 2 är ovanligt väl bevarade och sammanhållna, det kulturhistoriska värdet är mycket högt. Samtliga gravar med grusbäddar och stenramar är mycket värdefulla för helheten. ● Gravar äldre än 1940 och med titlar bör bevaras, helst på plats. ● Gravar äldre än 1850 och av järn skall skrivas upp på kyrkans inventarielista. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter 1 och 2 Kvarteret har en tydlighet gentemot övriga kyrkogårdens kvarter som främst ligger i de välbevarade grusgravarna och det monumentala anslaget. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till grusgravarna med inhägnader, grusgångarna inom det västra kvarteret, de stora ytorna runt varje grav samt i enskilda gravvårdar. Eventuellt nya gravvårdar bör anpassas till befintliga gravvårdar vad gäller proportioner, storlek, markbeläggning och eventuell inramning. Kvarter 3, 4 och 5 Området har en tydlig struktur och skiljer sig också relativt tydligt från övriga kvarter på kyrkogården. Området präglas av dess ursprung som allmänt kvarter med linjegravar från omkring 1900-1950. Värdefullt för bevarandet av dess kulturhistoriska karaktär är de mindre gravvårdarna från denna tid, inte minst de av trä som ännu finns kvar och som tidigare var betydligt vanligare. Vid kompletteringar bör nya stenar anpassas efter befintliga vad gäller mått, proportioner och utrymme vid sidan av. Finns önskemål om större gravar bör dessa i så fall hänvisas till områdets ytterkanter och inte till dess mitt, enligt den tradition som rått i kvarteren tidigare. Det är önskvärt att områdets ursprungliga uppdelning i två kvarter görs tydligt genom att bibehålla den mittersta grusgången och gärna genom att tydliggöra de gångar som nu är igensådda med gräs. Likaså bör skillnaden mellan gravraderna längs med södra kyrkogårdsmuren och de inne i kvarteren upprätthållas. Västra kyrkogårdsmuren och norra delen Det är tydligt att gravplatserna längs med kyrkogårdsmuren haft en särställning på kyrkogården. Läget har varit välexponerat längs med kyrkogårdsgångarna och har troligen från första början innan kyrkogården fick sin nuvarande kvartersindelning erbjudit de förnämsta platserna på kyrkogården. Detta tar sig uttryck genom deras storlek och påkostade utformning. Viktigt för upplevelsen är även att grusgångarna framför hålls intakta så att området inte växer ihop med övriga kvarter av annan karaktär. Två typiska gravvårdar av det större formatet längs med västra kyrkogårdsmuren; polerad diabas, högresta proportioner och placerade på hög sockel. Längs med norra kyrkogårdsmuren står vårdar som tagits ur bruk uppställda. Norra delen av kyrkogården. Kvarter F, FA Kvarteret är homogent och tydligt avgränsat, både genom sin karkatär och genom sina faktiska gränser. Variationen av växtmaterial till rygghäckarna är en medveten arkitektonisk gestaltning som skapar variation i kvarteret och bryter upprepningarna som annars är vanliga på områden från denna tid. Gravvårdar är tidstypiska men vanligt förekommande, mer värde har enskilda gravvårdar med titlar och ortsnamn, samt de med person- och lokalhistoriskt värde. Minneslunden Minneslunden har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut |
