Stäng fönster Söderköping kn, SANKT ANNA KYRKA 1:1 SANKT ANNA KYRKA
Anläggning - Värdering
| SANKT ANNA KYRKOGÅRD, SANKT ANNA KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Sankt Anna nya kyrka och kyrkogård med dess gravkor, bisättningskammare, grindar, mur och trädkrans är en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Sankt Anna är en herrgårdssocken. De tre herrgårdarna Herrborum, Torönsborg och Ängelholm ligger inom eller delvis inom socknens gränser. Att kyrkan ligger nära tre stora herrgårdar är något som avspeglar sig på kyrkogården med stora gravplatser för bland annat familjerna Mörner och Spens. Av stort kulturhistoriskt och miljöskapande värde för hela kyrkomiljön i Sankt Anna är bland annat träden i trädkransen som visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framförallt under 1800-talet. Även de rikt dekorerade järnsmidesgrindarna från 1800-talet har ett stort kulturhistoriskt och miljöskapande värde. Liknande grindar finns även på Skällviks kyrkogård. Det planerade området väster om kyrkan med den halvcirkelformade stödmuren och staketet med svarvade stolpar av trä har dels en ovanlig detaljutformning ( de svarvade stolparna) och dels utgör det kyrkans påkostade entréområde. Av stort kulturhistoriskt och miljöskapande värde är även grusgångarna och de olika murarna och omgärdningarna som är väsentliga för att man skall kunna se strukturerna mellan de olika kvarteren. Mycket stort kulturhistoriskt värde har även de två gravkoren från 1800-talets mitt och bisättningskammaren från 1931, samtliga i en nyklassicistisk stil som stämmer överens med kyrkans fasadutformning. Av mycket högt kulturhistoriskt värde är det grusbelagda kvarteret där flertalet gravvårdar är omgärdade med låga buxbomshäckar. Det är idag ovanligt med grusbelagda kyrkogårdar i Östergötland. På kyrkogården är till viss del den äldre strukturen som uppstod senast under andra delen av 1800-talet väl bevarad. Den innebär att mer påkostade ”köpegravar” förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. Inne i kvarteren fanns de enklare linjegravarna. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. På Sankt Anna kyrkogård finns flertalet gravvårdar kvar från den så kallade allmänna linjen, främst i det grusbelagda kvarter C. Där kan man bitvis följa gravläggningarna från 1921- 1962. Det är värdefullt att man kan följa ordningen på gravläggningarna. På Sankt Anna kyrkogård står ”köpegravarna” mestadels längs med kyrkogårdsmuren i öster. De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Gravstaket i järnsmide är en tidig form av omgärdning, medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt. Enstaka gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller bland annat de omgärdade gravvårdarna och gravvårdar utformade till kors av trä, sten eller järn. Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. Det finns 16 gravvårdar med titlar som har anknytning till Sankt Anna som kustsocken till exempel; skepparen, sjömannen, sjökaptenen, långlotsen, rorgängaren och fiskaren. Av övriga titlar kan nämnas; handlanden, hemmansägaren, telefonisten, brevbäraren, fjädringsmannen och trotjänarinnan. Mycket stort lokalhistoriskt värde har även gravvården över prosten Brunnius. Brunnius var den drivande kraften i byggandet av den nya kyrkan och höll även predikan då kyrkan invigdes av biskop Wallenberg 1823. Brunnius dog 1828 och ville begravas norr om kyrkan där hans gravvård fortfarande är den enda. Stort lokalhistoriskt värde har även gravvården med texten ”HÄR UNDER VILAR DEN FÖRSTA SOM BLEF BEGRAVN PÅ DENNA KYRKOGÅRD ANDERS SVENSSON FRÅN RISÖ DÖD 1822”. På baksidan av stenen står; ”UPPREST AF SONNEN PÄR ANDERSSON FRÅN ST. REMÖ”. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A Kulturhistorisk bedömning På kyrkogården är till viss del den äldre strukturen som uppstod senast under andra delen av 1800-talet väl bevarad. Den innebär att mer påkostade ”köpegravar” förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. Inne i kvarteren fanns de enklare s k linjegravarna. I kvarter A ligger släkten Spens stora familjegrav i kvarterets ytterkant och rakt öster om kyrkan. Enstaka gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller bland annat de omgärdade gravvårdarna och gravvårdar utformade till kors av trä, sten eller järn. Kvarter B Kulturhistorisk bedömning På kyrkogården är till viss del den äldre strukturen som uppstod senast under andra delen av 1800-talet väl bevarad. Den innebär att mer påkostade ”köpegravar” förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. Inne i kvarteren fanns de enklare s k linjegravarna. Enstaka gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller bland annat omgärdade gravvårdar, en s k bautasten och gravvården som utgörs av en gjutjärnsurna på ett fundament av svart granit. Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. I kvarter B finns främst titlar som har anknytning till Sankt Anna som kustsocken tillexempel; sjömannen, sjökaptenen och långlotsen. Kvarter C Kulturhistorisk bedömning Av mycket högt kulturhistoriskt värde är den del av kvarteret som är grusbelagt och där flertalet gravvårdar är omgärdade med låga buxbomshäckar. Det är idag ovanligt med grusbelagda kyrkogårdar i Östergötland och det är därför av stort kulturhistoriskt värde att detta kvarter bevaras grusbelagt och med buxbomsomgärdade gravvårdar. På kyrkogården är till viss del den äldre strukturen som uppstod senast under andra delen av 1800-talet väl bevarad. Den innebär att mer påkostade ”köpegravar” förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. I kvarter C representeras detta bl a ätten Mörners gravplats, omgärdad med ett gjutjärnsstaket. Inne i kvarteren fanns de enklare linjegravarna. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av stor vikt att man kan följa ordningen på gravläggningarna. Enstaka gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller bland annat de omgärdade gravvårdarna, gravvårdar utformade till kors av trä, sten eller järn. Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. I kvarter C finns titlar såsom; fiskaren, skepparen, trädgårdsmästaren och nämndemannen. Kvarter D Kulturhistorisk bedömning Enstaka gravvårdar kan ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. I kvarter D finns gravvårdar med titlar såsom; brevbäraren, skepparen samt fiskaren. Mycket stort lokalhistoriskt värde har även gravvården med texten ”HÄR UNDER VILAR DEN FÖRSTA SOM BLEF BEGRAVN PÅ DENNA KYRKOGÅRD ANDERS SVENSSON FRÅN RISÖ DÖD 1822”. På baksidan av stenen står; ”UPPREST AF SONNEN PÄR ANDERSSON FRÅN ST. REMÖ”. ”Kvarter E” - utvidgning Kulturhistorisk bedömning I och med att kvarteret är nyutlagt och endast belagt med enstaka gravvårdar under 2000-talet görs ingen kulturhistorisk bedömning. |
