Stäng fönster Svalöv kn, STENESTAD 28:1 STENESTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Stenestads kyrka, STENESTADS KYRKA | |
| 6/26/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Stenestad kyrkoanläggning Stenestad ligger på den skogsklädda Söderåsen. Kyrkan är naturskönt belägen omgiven av betesmarker åt två håll. Dagens Stenestad är en sammanhållen by med de två före detta skolorna och gatehus längs vägarna. Kyrkan är den högst belägna i Skåne, 188 m över havet. Kyrkogården är vackert omgärdad av stengärdsgårdar och lövträd och på den utvidgade delen av bokhäckar. Gravarna omges av buxbom, stenramar, järnstaket eller står direkt i gräs. Gravplatserna har tunnats ut genom åren vilket ger kyrkogården ett delvis splittrat intryck. Kyrkan har exteriört en ålderdomlig karaktär. Dess planform är typiskt romansk med långhus, lägre och smalare kor och absid. Kyrkan är byggd under sent 1100-tal eller 1200-tal. Den har skonats från utbyggnad med korsarm, som ofta tillfogats kyrkorna på 1800-talet. Planformen ger en god bild av en medeltidskyrka. Det medeltida murverket är byggnadshistoriskt betydelsefullt. Inslaget av räfflat tegel runt de ursprungliga romanska fönsteröppningarna, synligt på vinden var ovanligt vid denna tid och visar på inflytande och kontakter med Herrevads kloster. Räfflat tegel upphör före 1300-talets början. 1848 byggdes västtornet av C G Brunius. Tornet med trappgavlar är rikt dekorerat med blinderingar och typiskt för Brunius. De nuvarande fönsteröppningarna är typiska för nyromanskt 1800-tal. Brunius var mångbegåvad och bl. a domkyrkoarkitekt, professor i grekiska, kyrkoherde, konsthistoriker och debattör. Han dominerande kyrkobyggandet under mitten av 1800-talet i Skåne. Han ritade fem helt nya kyrkor och gjorde om ett 60-tal. Brunius förespråkade medeltidsstilen och gick på tvärs mot den förhärskande nyklassicismen som Överintendentsämbetet förespråkade. Denna statliga myndighet hade ansvaret för utformningen av nya kyrkor, men Brunius tog inte alltför stor hänsyn till dem. Interiören präglas av inredningen från 1800-talet. Brunius har ritat predikstol, altarring, altare med kors och skärmvägg. Det var typiskt för Brunius att avskilja sakristia i koret. Det är ovanligt att Brunius disposition med skärmvägg är bevarad liksom hans altarkors. Brunius förordade vanligen enkla altarprydnader, och menade att symbolisk konst skulle ges företräde framför figurframställande. Bänkar och predikstol har en ny färgsättning från 1935 med dekormålning från 1970-talet. Dekormålningen har bristande konstnärligt värde. Medeltiden representeras av valven med ett ovanligt och vackert stjärnvalv med mycket tunna ribbor som bildar en åttauddig stjärna. Dopfunten är det enda medeltida inventariet som finns kvar. |
