Stäng fönster Jönköping kn, JÄRSNÄS 6:1 JÄRSNÄS KYRKA
Anläggning - Värdering
| JÄRSNÄS KYRKA | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A utgör ett renodlat köpegravskvarter från förra sekelskiftet, kyrkogårdens mest statusfulla där gravarna tidigare köptes för ”evärderlig tid”. Karaktären från tidigt 1900-tal är ovanligt väl bevarad genom det rika beståndet av grusgravar. Gravvårdsbeståndet uppvisar en stor rikedom av former och speglar gravkonstens utveckling från 1800-talet till idag. Särskilt värdefulla är en handhuggen kalkstensvård från 1880 och ett gjutjärnskors från 1879 som representerar övergången från hantverk till industri inom gravkonsten. Karaktärsskapande inslag är förra sekelskiftets påkostade vårdar och två kyrkoherdegravar som inhägnas av järnstaket. Vårdar med titlar som kyrkoherde, godsägare, kyrkovärd, folkskollärare och hemmansägare visar på kvarterets sociala sammansättning och refl ekterar ett svunnet ståndssamhälle. Sammanhållna köpegravskvarter med grusbäddar är idag sparsamt företrädda i länet, varför dylika kvarter som måste tillskrivas ett högt kulturhistoriskt värde. Kvarter B och C utgör köpegravskvarter från tidigt 1900-tal med tämligen välbevarad karaktär genom enskilda äldre vårdar och grusgravar. Särskilt karaktärskapande är den stora Klintska släktgraven vid kyrkans gamla korgavel, en statusfylld plats för fl era generationer Stockholmsfabrikörer med rötterna i socknen. Den nu gräsbesådda gravytan torde med fördel kunna återläggas i grus och därigenom förstärka den tidiga 1900-talskaraktären på gamla kyrkogårdens östra del. Titlar som häradsdomare och hemmansägare m.m. speglar de båda kvarterens status. Ett gjutjärnskors representerar järnbrukens betydelse för gravkonsten. Person- och lokalhistoriska värden fi nns i flera av de borttagna vårdar som samlats vid kyrkogårdsmuren. Kvarter D är ett sammansatt kvarter med såväl allmänna som enskilda gravar. I västra och östra delarna är det närmast ett traditionellt köpegravskvarter från 1900-talets förra hälft med grusgravar och stenramar. Vårdbeståndet är varierat med såväl lågprofi lerade som högresta stenar. Ett hjulkors i sandsten speglar lokala gravkonsttraditioner före industrialismen. Ett träkors är det enda som överlevt av en tidigare vanlig gravvårdstyp. Det kulturhistoriska värdet är knutet till karaktärsskapande företeelser som grus och stenramar samt enskilda äldre vårdar och vårdar med titel. Kvarter E är ett gammalt linjegravkvarter som idag har en efterkrigstida karaktär genom sina lågprofi lerade vårdar i sammanhängande gräsmatta, en vanlig syn på svenska kyrkogårdar. Linjegravskaraktären kan idag endast skönjas genom på sina ställen kronologiskt sammanhängande gravrader. Det kulturhistoriska värdet ligger i enskilda äldre vårdar med titel. Kvarter E är ett ännu föga utnyttjat modernt kvarter med låga vårdar i sammanhängande gräsmatta. Den efterkrigstida karaktären är vanligt förekommande på svenska kyrkogårdar och speglar såväl kyrkogårdsskötselns motorisering som folkhemmets kollektivistiska ideal. kyrkogården som helhet Järsnäs kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Kyrkogården ingår i en sammanhållen kyrkomiljö, där förvisso de enskilda byggnaderna i hög grad förändrats i sen tid. Kyrkogården består av en äldre och en yngre del. Den äldre delen fi ck sin nuvarande utsträckning 1890 och utgörs av en markant kulle, kringgärdad med stödmurar. Dessa i kombination med ingångarnas smidesgrindar, trädkransens gamla lönnar och de sammanbindande grusgångarna ger bilden av en traditionell landsbygdskyrkogård. Vid gamla kyrkogårdens östra sida är en lägre liggande utvidgning från 1990. Mitt på gamla kyrkogården har kyrkan ett krönläge med gravkvarteren på de delvis terrasserade slänterna runt om. Häckar längs grusgångarna fyller ett rumsskapande syfte och har hävd sedan 1920-talet. Kvarteren öster och söder om kyrkan är utpräglade köpegravskvarter från förra sekelskiftet. Intrycket präglas av familjegravar med grusbädd, stenram och rikt varierade gravvårdar. Särskilt sammanhållen är karaktären i det sydöstra kvarteret (A) där bl.a. två kyrkoherdegravar med järnstaket fi nns. Karaktärsskapande är även den stora Klintska släktgraven vid kyrkans östgavel, vars yta idag dock är gräsbesådd. Grusgravarna och deras vidmakthållande är av central betydelse för kyrkogårdens kulturhistoriska värde eftersom dylika ofta bortrationaliserats från länets kyrkogårdar under efterkrigstiden. Det nordvästra kvarteret (E) är gamla allmänna linjen som idag bär en efterkrigstida prägel med låga vårdar i sammanhängande gräsmatta, en vanlig syn på svenska kyrkogårdar som vittnar om kyrkogårdsidealets förändring mot lättskötta ytor och kollektiv anda. Denna karaktär gäller även för den ännu föga utnyttjade nya kyrkogården (F). Kyrkogårdens kulturhistoriska värden är kopplade till de sammanhållna köpegravskvarteren på gamla kyrkogården och till enskilda äldre vårdar. Kyrkogårdens äldsta vård är ett hjulkors av sandsten, troligen från 1600-talet, vilket liksom en nyklassicistisk kalkstensvård vittnar om lokalt gravkonsthantverk före industrialismens genombrott. Förra sekelskiftets högresta stenar bidrar starkt till gravkvarterens profi l och ger historiskt djup, en del har höga konstnärliga värden. Person- och lokalhistoriska värden fi nns inte bara i gravkvarteren utan även i de borttagna äldre vårdar som förtjänstfullt sparats i kyrkogårdens norra hörn. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. Vårdar med titel ger en bild av socknens sociala sammansättning i gången tid, liksom av Järsnäs som administrativt centrum. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och grav rätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Murar, nivåskillnader, smidesgrindar, grindstolpar, grusgångar, häckar och äldre lövträd är väsentliga delar av kyrkogårdens gestaltning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats liksom grusbäddar och inhägnader. Vårdar äldre än 1850, gjutjärnskors och träkors skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. |
