Stäng fönster Helsingborg kn, ALLERUM 28:1 ALLERUMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Allerums kyrka, ALLERUMS KYRKA | |
| 11/15/15 |
| Motivering |
|---|
|
Karaktärisering Allerums kyrkby är utpekat som riksintressant kulturmiljö där den välbevarade bymiljön kring kyrkan, Kulla Gunnarstorps slottsmiljö, tillsammans med fornlämnings- och odlingslandskapet samt Kulla fälad utgör värdefulla delar. Byns äldre historia finns delvis bevarad i byns topografiska struktur. Kyrkogårdens storlek är troligen den samma som den haft sedan kyrkan byggdes och vägnätet kring kyrkan har formats av landskapet och tillfartsvägar till gårdar och omgivande byar. Kyrkans betydelse i socknen är mycket påtaglig genom dess centrala placering i byn. Liksom Kullabygdens fornlämningsmiljö ger Allerum intrycket av att ha varit ett rikt kulturområde vid tiden för kyrkans uppbyggnad. Byggnadstekniken i kyrkans äldsta delar med välbearbetade sandstensdetaljer hör sannolikt till 1100-talet. Kanske har Allerum dragit nytta av den kunskap och organisation som bör ha funnits kring stenbrottet i Laröd där delar av kyrkans byggnadssten kan ha hämtats. Kanske har man därigenom haft tillgång till byggmästare som Mörarpsmästaren och hans lärljungar. Om kyrkan byggdes kollektivt av sockenborna eller på privat initiativ går inte att säga men den inmurade gravstenen i tornet skulle kunna tolkas som att någon har haft särskilt inflytande över kyrkan. Detta kan jämföras med exempelvis Farhults kyrka där en romansk gravsten är synlig i västra tornfasaden. Gravstenen med runtext funnen på kyrkogården tillhör troligtvis medeltiden och kan vara ytterligare ett exempel på en betydelsefull person i socknen. Kyrkobyggnaden ger ett imponerade intryck med sin storlek och många tillbyggnader och har en komplex och intressant byggnadshistoria. Kyrkans kronologi bygger till stora delar på antaganden och stilhistoriska jämförelser. Kyrkan är ett exempel på västförlängt långhus som senare kompletterats med torn. Västförlängningen dateras av medeltidsarkeolog Mattias Karlsson till efter 1300-talet och tillhör därmed en senare västförlängningsperiod än exempelvis Brunnby kyrka. Det kan dock tänkas att den sena västförlängningen har haft en föregångare som inte finns bevarad. Enligt Anglert sker tidiga västförlängningar ofta nära inpå tillbyggnader med västtorn. Från 1400-talet och framåt spelar Kulla Gunnarstorps gods en viktig roll och från 1600-talet fram till 1900-talet var godsets ägare även kyrkans patronus. Kanske sker en del ombyggnader på initiativ av godset redan på 1400-talet då bland annat tegelvalven kan ha tillkommit. Kyrkans dokumenterade byggnadshistoria börjar på 1600-talet då anpassning för det protestantiska kyrkorummet sker med bänkinredning och predikstol. Även dopfunten flyttas troligtvis nu. Kyrkans torn är ett av dess starkaste signum med sina höga trappstegsgavlar och blinderingar. Tornet har haft en viktig roll för kyrkans status vilket dess tornur, och kyrkklockorna tyder på. Sägnen om kyrkans klocka vittnar om en stolthet över sin kyrkklocka gjuten av en av Danmarks främste klockgjutare. Tornur var ovanliga på 1600-talet och en ansenlig investering för en sockenkyrka, kanske tillkom den genom donation från Kulla Gunnarstorp. Tornets senmedeltida taklag och klockstolen av bilad ek bidrar också till tornets höga kulturhistoriska värden liksom tornvalvet. Tornets murverk är ursprungligt och mycket välbevarat med bland annat ursprungliga fogar. Pentagrammen som ristats i torntaklaget är intressanta ur kulturhistorisk synpunkt. Den femuddiga stjärnan har använts som symbol för mystik och magi och förekom ofta i medeltida magiska riter. Utvändigt bör också uppmärksammas eternittaket från tidigt 1900-tal som blev hårt kritiserat när det lades men är nu att betrakta kulturhistoriskt intressant. Södra och norra korsarmen tillkommer under olika stilepoker vilket är gestaltat i dess fasader. Sandstensdetaljerna i 1700-talets ombyggnad håller hög kvalitet framför allt tydligt i det kraftiga listverket och minnestavlan i fasaden. Den senaste ombyggnaden 1840 gör kyrkan till en enhetlig korskyrka i den då förhärskande nyklassicerande stilen. Kyrkorummet har en väl bevarad 1800-talskaraktär där tunnvalvet och den sparsmakade inredningen är en del av dess karaktär. Kyrkans koppling till hernhutismen är intressant och den sparsmakade inredningen kan kanske delvis förklaras av denna rörelse. Senare renoveringar har bevarat 1800-talets kyrkorum till stor del även om en del ändringar gjorts. Den mörka inredningen ljusas upp under tidigt 1900-tal vilket endast ett årtionde senare kritiseras och man diskuterar att återställa den tidigare inredningen. Vad gäller renoveringarna av det gamla koret har dessa syftat till att återställa den medeltida interiören. Kyrkans byggnadshistoria har mycket gemensamt med den närbelägna kyrkan i Fleninge vilken periodvis utgjort annex till Allerums församling. Förutom en rik utsmyckning med stenskulptur har båda kyrkorna utvidgats med korsarmar på likande sätt och även interiören har genomgått liknande förändringar från 1800-talet och framåt. |
