Stäng fönster Borgholm kn, PASSADEN 2 BORGHOLMS KYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| Borgholms kyrkogård, SANKT ELAVI KAPELL | |
| 6/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av enskilda områden Kyrkogården anlagd 1879 Området utgör kyrkogårdens äldsta del. Det har genomgått flera stora förändringar. De köpta gravplatsernas grusbelagda yta och omgärdningar har tagits bort. Området har såtts in med gräs och gravvårdarna har placerats i ryggställda rader med häckar emellan. De linjegravsområden som fanns är idag bort. Kvar finns flera äldre och speciella typer av gravvårdar. Dessa vårdar har såväl stilhistoriska som hantverksmässiga värden. På många av dem finns den dödes yrkestitel angiven vilket ger vårdarna ett person- och lokalhistoriskt värde. Ett par gravplatser har kvar sin omgärdning och grusbeläggning. Dessa bör bevaras som exempel på en form av gravplatsarrangemang som tidigare varit vanlig på kyrkogården. De äldsta gravvårdarna från 1870-talet, vårdar av gjutjärn samt kalkstensvården med mosaikinläggning ska införas på församlingens inventarieförteckning. Utvidgning 1920-talet Området har en noga ordnad och samtidigt enkel utformning med gravvårdarna placerade i ryggställda rader. Denna utformning bör bevaras. Möjligen har det i områdets södra del funnits ett linjegravsområde men av detta syns idag inga tydliga spår. Eftersom området är relativt litet ger det intryck av att ha varit en tillfällig lösning för att lösa behovet av gravplatser. Gravvårdarna i området är med sin dekor och utformning typiska för tiden och bidrar till områdets karaktär. På flera av vårdarna finns den dödes yrkestitel angiven vilket ger dem ett såväl lokal- som personhistoriskt värde. Utvidgning 1950-talet Området företräder både typiska och atypiska drag för en kyrkogårdsanläggning vid den här tiden. Typiska för tiden är de ryggställda raderna med häckar emellan. Atypiska är de rektangulära rader med gravvårdar i områdets mitt. Man har också valt att arbeta med flera olika typer av häckar. Vanligen använder man sig av två möjligen tre olika arter. Här finns fyra olika arter. I det fortsatta bruket av området bör den ursprungliga anläggningsformen bevaras eftersom denna visar på en viktig del i utvecklingen av Borgholms kyrkogård. Gravvårdarna är låga och rektangulära med dekor typisk för olika årtionden. Även i detta område finns den dödes yrkestitel angiven på flera gravvårdar vilket ger dem ett lokal- och personhistoriskt värde. Ett nytt, tidstypiskt inslag är områdena för urngravplatser. Dessa visar på hur begravningstraditionen förändrades i mitten av 1900-talet. Utvidgning 1990-talet Området har en för tiden typisk utformning med en mjukare plan än de äldre delarna av kyrkogården. Bland gravvårdarna märks än större frihet i utformningen än under 1900-talets andra hälft. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Kyrkogården i Borgholm präglas av församlingens kontinuerliga användning sedan den anlades 1879. Vid tre tillfällen har utvidgningar av kyrkogården genomförts, i slutet av 1920- talet, 1950-51 och 1991, vilka alla satt sin prägel på helheten. Gränserna mellan de olika områdena är tydliga med undantag av gränsen mellan 1920-talets och 1950-51 års utvidgning. Från den äldsta delens strikta, klassicistiskt inspirerade kyrkogård via 1920- och 1950-talens väl sammanhållna områden till 1990-talets friare anläggningsformer. Var och en av dessa fyra delar rymmer olika värden som är viktiga att lyfta fram. Genomgående är det av vikt att gångsystem, häckar och allmän utformning bibehålls då dessa visar på särdrag från de olika delarnas anläggningstid. Den äldsta delen av kyrkogården har genomgått flera förändringar t.ex. har gravplatser såtts in med gräs och linjegravsområden tagits bort. Kvar av den ursprungliga strukturen finns huvudgången med lindallén och de äldre påkostade gravvårdarna. På området från 1920-talet slår ett rationellare tänkande igenom med ett effektivt utnyttjande av området och enhetligt låga gravvårdar. Samma tankar både när det gäller planläggningen av området och när det gäller gravvårdarnas utformning finns i området från 1950-talet. Här har man dock valt att bryta upp de enhetligt raka raderna med gravvårdar med ett rektangulärt mönster. I anläggningens utformning och gravvårdarnas utformning kan man avläsa det framväxande folkhemmets strävan efter social utjämning. Den senast tillkomna delen av anläggningen från 1990-talet visar på den nya tiden kyrkogårdsanläggning. Anläggningsformen är friare och man har inte full överblick över hela området. På begravningsplatsen har människor gravsatts sedan 1870-talet fram till idag. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. Den öländska traditionen att arbeta med kalksten syns på kyrkogården genom att gravvårdar av kalksten här är vanligare än på fastlandet. Gravvårdarna rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Borgholms kyrkogård är sällan ort- eller gårdsnamn angivna på gravvården. Detta är typiskt för stadskyrkogården och skiljer den från landsortskyrkogård. Här har det inte varit så viktigt att säga var man hör hemma. Titlarna på gravvårdarna berättar om näringar och verksamheter som varit viktiga i staden, som trädgårdsmästare, hamnmästare, stenhuggare, badmästare, sömmerska, färghandlanden, byggmästare, och apotekare. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Borgholms kyrkogård är på flera sätt en typisk stadskyrkogård. Avsaknaden av ort- eller gårdsnamn, avståndet mellan kyrkan och begravningsplatsen, typen av yrkestitlar samt ett för de olika tiderna modernt tänkande när det gäller såväl anläggningens form som gravvårdarnas utformning visar på detta. Man skiljer sig också från majoriteten av de öländska kyrkogårdarna. Flertalet av dessa har anlagts redan under medeltid i anslutning till sockenkyrkan. Många av dem har aldrig utvidgats. De har behållit en naturlig utformning som varit självklar p.g.a. platsens utseende. Borgholms kyrkogård är en anlagd kyrkogård som redan från början hade en noggrann plan som reglerade platsens utformning. En viktig del av begravningsplatsens karaktär utgörs av växtmaterialet. På Borgholms kyrkogård är det främst lindarna på den äldsta delen av kyrkogården samt häckarna på området från 1920- och 50-talen som är mest framträdande. Viktiga för platsen är också kapellet och klockstapeln. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. • Borgholms kyrkogård skapar tillsammans med S:t Elavi kapell en värdefull kulturmiljö i Borgholm. |
