Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Värnamo kn, VOXTORP 3:1 VOXTORPS KYRKA

 Anläggning - Värdering

VOXTORPS KYRKA
1/1/08
Motivering
Kvarter A-D
Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till blandningen av
olika vårdar vilka är viktiga för förståelsen av kyrkogårdens historia
och utveckling och dess koppling till samhällshistoriska skeenden.
Eventuella gravarrangemang är av pedagogisk betydelse.

Kvarter E-G
Kvarterets karaktär är mycket förenklad med raka rader av gravvårdar
i gräsmatta. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat
till vårdar med person- eller lokalhistoriskt intresse.

Kvarter H, J och K
Området har en typisk uppbyggnad för efterkrigstiden med raka
rader av vårdar längs med rygghäckar. Det är denna övergripande
struktur som är värdefull att bevara.

Nya kyrkogården
Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för sekelskiftet 2000, med
regelbundet placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade
rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tidstypiska
utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är
dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl företrädd på de
flesta kyrkogårdar i landet.

Minneslund
Minneslunden speglar en förändrad gravsed, det kulturhistoriska
värdet är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse
från tidigt 2000-tal.

kyrkogården i dess helhet
Voxtorps kyrkogård har medeltida ursprung. Den äldsta kända kyrkan
var förmodligen från 1200-talet men den nuvarande uppfördes
1841-43. Kyrkogården består av två olika enheter vilka delas av den
gamla Tånnövägen. I norr ligger den äldre kyrkogården som fått
sin utsträckning efter två kända utvidgningar, 1923 och 1954. Den
södra delen tillkom 1992. Den norra kyrkogården omgärdas av en
stenmur av olika uformning, vilket kan härledas till de båda utvidgningarna,
liksom de fyra smidesgrindarna. Trädkransen är dels från
1923, vilken ännu ramar in hela denna del av kyrkogården, dels från
1954, vilken växer längs den östra delen. Stenmurar, smidesgrindar
och äldre träd är typiska drag för landsbygdskyrkogården.
I kvarter A-D, närmast kyrkan, fi nns fl era äldre och högresta vårdar
av vilka ett fåtal har bevarad grusbädd med inramning. Det stora
flertalet har dock låga och breda proportioner varav flera av de äldre
är påkostade och av stora mått. Äldre vårdar markerar sig just genom
sin storlek och betoningen på individen. På Voxtorps kyrkogård är
äldre vårdar, tillsammans med eventuella gravarrangemang, viktiga
för den historiska förståelsen av kyrkogården och dess utveckling.
Utvidgningen från 1923 domineras av mellan- och efterkrigstidens
uniforma vårdar med låga och breda proportioner. Här fi nns ett
visst inslag av rygghäckar och mindre häckomgärdningar men i
övrigt står gravvårdarna i raka rader i gräsmatta, ett lättskött ideal
som är vanligt på landets kyrkogårdar. På denna del ligger värdet
i enskilda gravvårdar och vad de kan berätta om Voxtorps sockens
historia. Längst i öster på norra kyrkogården fi nns ett triangulärt
område som inlemmades i kyrkogården vid utvidgningen 1954. De
västra kvarteren i området har vältuktade meterhöga rygghäckar
av måbär i nord-sydlig riktning. Det kulturhistoriska värdet är här
främst kopplat till denna övergripande struktur. I söder fi nns ännu
en utvidgning, från 1992. Den är ännu inte särskilt utnyttjad utan
består till största delen av gräsmatta. Här har vegetationen på ett
modernt sätt använts för att skapa viss rumslighet.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter
återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga
förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas
karaktär och gravvårdar från alla tider.

Att tänka på vid förvaltningen av kyrkogården
- Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras
- Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn ska fi nnas med på kyrkans
inventarieförteckning.
- Rygghäckar har en rumsskapande verkan i kvarter H och J.
- Murar, smidesgrindar, träd och grusgångar är väsentliga delar av
kyrkogårdens utformning och bör bibehållas.