Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Vaggeryd kn, TOFTERYD 6:1 TOFTERYDS KYRKA

 Anläggning - Värdering

TOFTERYDS KYRKA
1/1/07
Motivering
Kvarter A-H
Nordvästra delen av kyrkogården har en utpräglad högreståndskaraktär
genom sina enskilda gravar med påkostade vårdar från mitten
av 1800-talet fram till omkring 1950. Kyrkans norra sida förknippades
fordom med vidskepliga föreställningar om mörka makter.
Här är dock tydligt att kyrkoherdarna föregått med gott exempel
för att man skulle nyttja även denna del. En del av förklaringen
kan också ligga i att sidan vetter mot prästgården. I vilket fall så
har kyrkoherdarna fortsatt att gravläggas på denna sida. Resliga
bautastenar och andra vårdtyper ger en prägel av förra sekelskiftet,
något som förstärks av de två sorgeträden och två stora grusbäddar
som bevarats. Vårdar med titlar minner om forna dagars sociala
sammansättning. Den Ljungberghska familjegraven är intressant
både genom sin form och som vittnesbörd om industrialismens
betydelse. Vårdar fram till 1940 skall bevaras på plats, liksom vårdar
med titlar. De båda grusbäddarna är särskilt viktiga för karaktären,
emedan alla andra slopats. I enstaka fall skulle grusytor med fördel
kunna återställas. Området är känsligt för förändringar och eventuella
nytillskott skall anpassas till befintliga vårdar.

Kvarter I-M
Kvarter I-M vid kyrkans södra sida uppvisar en enhetlighet i plan
med sina rygghäckskantade rader. Det blandade vårdbeståndet
speglar utvecklingen inom 1900-talets gravkonst, från det tidiga
seklets statusmarkörer till efterkrigstidens kollektvistiska ideal med
likartade låga former. Av de en gång vanliga grusbäddarna är nu alla
borttagna, vilket försvagat intrycket av området. Rygghäckarna har
en rumsskapande verkan. De äldre resliga vårdarna liksom vårdar
med titlar skall bevaras på plats emedan de ger ett historiskt djup
och en dynamik åt kvarteren. De enskilda sandstensvårdarna från
1600- och 1700-talet liksom gjutjärnskorsen har ett högt konsthistoriskt
värde.

Kvarter N
Kvarter N är vid sidan av norra sidan kyrkogårdens bäst bevarade
kvarter med en enhetlig prägel av förra sekelskiftet. Detta består i ett
stort antal resliga vårdar, främst i form av obelisker av svart polerad
granit. Två av dem har bevarad grusbädd med stenram, arrangemang
som är av stor vikt att bevara eftersom de i övrigt nästan försvunnit
från kyrkogården. Många av vårdarna bär titlar som minner om
socknens historia, exempelvis hammarsmeden och landtbrukaren.
Kvarterets äldre vårdar är av avgörande betydelse för att ur kyrkogården
kunna avläsa ett historiskt djup och för bevarandet av ett
dynamiskt intryck. Dessa vårdar skall bevaras på plats. Kvarteret
är mycket känsligt för förändringar och eventuella nytillskott skall
anpassas till befintliga vårdar.

Kvarter O-X
Kyrkogårdens östra hälft speglar med sina raka, delvis rygghäckskantade,
rader av låga, jämnstora vårdar efterkrigstidens ideal. Som
övergripande tankegång gäller jämlikhet såväl på jorden som inför
Gud. Detta är en karaktär som fi nns på många svenska kyrkogårdar.
Dock fi nns inom kvarteren spår av en äldre generation gravvårdar
som ger ett historiskt djup och därmed är viktiga att bevara på plats.
Ett litet antal vårdar utmärker även allmänna gravar, likaså viktiga
att bevara för kyrkogårdens läsbarhet. Titlar på vårdar berättar om
socknens kultur- och personhistoria och dessa utgör därmed viktiga
dokument att bevara. Rygghäckar och sorgeträd är en framträdande
del av kvarterens gestaltning.

kyrkogården som helhet
Tofteryds kyrkogård har medeltida ursprung, men av detta syns idag
inget ovan mark. Kallmurar, trädkrans och smidesgrindar ger en
bild av en typisk landsortskyrkogård. De putsade grindstolparna är
ett vanligt inslag i bygden, västentrén är särskilt accentuerad. Kyrkogården
är utvidgad åt söder 1834 samt åt öster 1831 och 1921.
Någon påtaglig markering mellan de olika delarna fi nns inte. Däremot
har den östra halvan en klart sentida prägel, kännetecknad
av efterkrigstidens raka rader av låga, enhetliga vårdar. Detta ger
en bild av folkhemmets kyrkogårdsideal, ett vanligt drag på landets
kyrkogårdar. Bland vårdarna fi nns dock ett fåtal representanter
för allmänna gravar, liksom andra äldre vårdar. Dessa ger ett visst
historiskt djup åt kvarteren. Kyrkogårdens västra hälft med den
nyklassicistiska kyrkan i mitten har en mer ålderdomlig prägel som
speglar idealen kring förra sekelskiftet. I kontrast mot efterkrigstidens
vårdar reser sig ett stort antal bautastenar och obelisker, sin tids
statusmarkörer efter döden. Ett litet antal av dessa har bevarat sina
grusbäddar, en gång ett dominerande inslag på kyrkogården. Dessa
gravar speglar således ett försvinnande gravskick. På nordsidan av
kyrkan finns ett antal prästgravar, vilka berättar om Tofteryds egenskap
av moderförsamling i pastoratet. En av prästgravarna har ett
gjutjärnskors och ytterligare två sådana står i ett ”museikvarter” vid
tornet. Förekomst av titlar på äldre vårdar ger en bild av en gången
tids samhälle och även järnhanteringens betydelse i socknen. Kyrkogårdens
nät av rätvinkliga grusgångar är i stort intakt och utgör
en viktig dimension. Grus som material är en betydelsefull del för
upplevelsen av landsortskyrkogården. Ett antal s.k. sorgeträd växer
på både gamla och nya delen och förstärker intrycket av en tidig
1900-talskyrkogård. I varierande utsträckning kantas gravraderna
av rygghäckar, också det ett 1900-talsdrag. Genom sin enhetliga
sekelskifteskaraktär är området norr och söder om kyrkan särskilt
känsligt för förändringar.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras.
Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är
uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar
från olika tider finns representerade.

Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Kallmurar, smidesgrindar, grindstolpar, trädkrans, sorgeträd,
rygghäckar och grusytor är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning.
- Vårdar fram t o m 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive
eventuell stenram och grusyta. Gjutjärnskors och vårdar äldre
än 1850 skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning.
- Nytillskott bör betraktas restriktivt i kvarteren norr och söder
om kyrkan.