Stäng fönster Aneby kn, LOMMARYD 5:1 LOMMARYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| lOMMARYDS KYRKOGÅRD, LOMMARYDS KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i sin helhet Lommaryds kyrkogård har medeltida kontinuitet även om inget av detta idag är synligt ovan mark. När den nuvarande kyrkan uppfördes 1894 nyanlades också kyrkogården och det mesta lades då om. Den ursprungliga omgärdningen och äldre uppdelningen i tre kvarter finns ännu kvar. De inre delarna av kvarteren har däremot successivt förändrats under 1900-talet och präglas nu i de flesta fall av en enhetlig struktur av rygghäckar. Kyrkogården är omgärdad av en enhetlig stenmur med smitt räcke. Den är uppförd med stenblock av samma sten som kyrkans röda granit. Denna liksom järnräckena, grindstolparna och smidesgrindarna är ursprungliga från tiden kring kyrkans uppförande och arkitektoniskt samkomponerade med denna, och har därigenom ett kulturhistoriskt värde. Kyrkogårdens olika kvarter binds samman av ett gångsystem med grusgångar, dessa är ett viktigt karaktärsskapande drag på en typisk landsortskyrkogård. Den dominerande rygghäckskaraktären är ett tydligt uttryck för en efterkrigstidens moderna och rationella anläggande av kyrkogårdar och har därigenom ett tidstypiskt värde. Dock är de så vanligt förekommande att värdet i sig måste anses lågt. Endast ett fåtal och fragmentariska lämningar av linjegravskicket finns bevarade. Linjegravarna har ett kulturhistoriskt värde som minner om den sociala bredd och mångfald som präglade både samhället och kyrkogårdarna förr. I främsta hand bör vårdar som förekommer i en samlad mängd bevaras. Stora och representativa gravvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets början finns främst längs östra kyrkogårdsmuren mot norr och öster samt i delar av kvarter A, dessa bör hållas intakta och gravvårdarnas karaktär av solitära vårdar bevaras. Grusgravar har ett stort kulturhistoriskt värde som ett karaktäristiskt uttryck för de äldre kyrkogårdarna, och de få kvarvarande bör även fortsättningsvis hållas grustäckta. Enskilda gravvårdar har ett värde bland annat genom det samhälle de speglar. Titlar på vårdarna berättar om de näringar som varit betydelsefulla i socknen under olika tider. I Lommaryd finns många med titeln ”Hemmansägare” men också många mer specialiserade yrken, så som färgare, glasblåsare, kvarnägare, byggmästare, smidesmästare, fabrikör, målarmästare, antikvitetshandlare etc, vilket tyder på ett mer differentierat samhälle. By- och gårdstillhörighet berättar om socknens orts- och gårdsnamn och befolkningens utbredning. Speciellt utformade gravvårdar kan ha ett konstnärligt värde, och variationen och placeringen på kyrkogården av dessa visar på en social struktur där mer påkostade gravar placeras i köpekvarter, och enklare i kvarter för sig. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Generellt bör gravvårdar äldre än 1940 bevaras på plats. Sammanfattning ● Lommaryds kyrkogård är en väl sammanhållen kyrkogård där stenmur, murräck, grindar och grindstolpar är tätt samkomponerade med kyrkans arkitektur. ● Grusgångar och bevarade gravar med grusbäddar har ett högt kulturhistoriskt värde så som karaktärskapande drag för en typisk landsortskyrkogård. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Kvarteret spelar på en symmetri gentemot kvarter B på andra sidan mittgången, men skillnaderna i gravvårdarnas karaktär är för stora för att kvarteren idag ska upplevas som likartade. Kvarteret har en karaktär av köpegravskvarter och de fem ännu bevarade grusgravarna förstärker detta intryck och är betydelsefulla för denna upplevelse. Bortsett från grusgravarna utmed östra kyrkogårdsmuren är dessa grusgravar också de sist bevarade i ett vanligt kvarter på Lommaryds kyrkogård. Kvarteret har också en hög andel familjegravar och gravar med yrkestitlar vilket berättar mycket om näringar i socknen. Enskilda gravvårdar med titlar, gårds eller ortstillhörighet speglar samhället och livet i socknen och är förknippade med kulturhistoriska värden och bör förvaltas även efter gravrätterna går ut. Som en av kyrkans äldsta gravvårdar bör gjutjärnskorset från 1843 skrivas in på kyrkans inventarieförteckning. Kvarter B Kvarteret har en tydlig karaktär av sent 1900-tal, med många låga och breda gravvårdar, med rygghäckplanteringar och grästäckta gångar och vårdar. Spridda stenar som har varit del av allmänna linjen från 1900-talets början finns kvar och berättar jämsides med kyrkogårdens mer påkostade gravvårdar om samhällets skilda sociala och ekonomiska förutsättningar. Enskilda vårdar har också ett värde genom titlar, förekomst av orts- och gårdsnamn eller genom person och lokalhistoriska värden, eftersom de därigenom berättar socknens historia. Kvarter C Kvarter C präglas liksom övriga kvarter av rygghäcksplanteringar, men raderna har anpassats mer efter den gamla strukturen. Resterna av de öst-västliga grusgångarna finns kvar i rygghäckarna med samma placering, liksom oregelbundenheter som bär spår efter enskilda större gravvårdars omgärdning. Rygghäckarna är ett tidstypiskt uttryck för ordningen och enhetligheten som präglar efterkrigstiden, samtidigt som de oregelbundna linjer i kvarter C bär på tydliga spår av äldre fristående monumentalgravar. De tidigaste gravvårdarna i rygghäckslinjerna är från slutet av 1930-talet och början på 1940-talet och hör troligen tidsmässigt ihop med anläggandet av rygghäckarna. Dessa bär på flera tidstypiska drag – huvudsakligen låga och breda gravvårdar och flera med arkitektoniska motiv – vilket ökar upplevelsen av en tidsmässigt sammanhållen anläggning. Längs kantlinjerna ligger gravvårdar från 1900-talets början som nu är övervuxna med gräs men ursprungligen varit grustäckta och omgärdade av staket, stenramar eller häckplanteringar. Två av dessa finns kvar som grusgravar och ger ytterligare karaktär åt kantlinjegravarna som mer påkostade. Utöver dessa finns enskilda gravvårdar med titlar, gårds- eller ortstillhörighet. Dessa speglar samhället och livet i socknen och är därmed förknippade med kulturhistoriska värden och bör förvaltas även efter gravrätterna går ut. Plats för minneslund, urnlund och bisättningskapell Minneslunden med urnlunden har en diskret framtoning och det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut där gravskicket genomgått en ökad differentiering. |
