Stäng fönster Västervik kn, LOFTA KYRKA 1:1 LOFTA KYRKA
Anläggning - Värdering
| LOFTA KYRKA | |
| 1/1/04 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Lofta kyrkogård är en plats med lång historia. Kyrkogårdens omfattning har växlat genom åren, men här har sockens människor begravts i många hundra år. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Lofta kyrkogård förekommer titlar såsom hemmansägare, kantor, smidesmästare, disponent, fiskare och häradshövdning vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar. Den nuvarande kyrkogården har i sin struktur bevarat drag från 1800-talet med kyrkogårds-muren och trädkrans och med gravvårdssystem med rötter i denna tid. Grusgravssystemet i norr och i öster är speciellt tydliga representanter för detta. Grusbeläggning, de låga häckarna och de befintliga gravvårdarna bildar tillsammans denna karaktär som har ett högt kulturhistoriskt värde. När man på 1930-talet hade behov av större ytor anlades grusgravskvarteren I och II, i en liknande stil. Dessa är i stort oförändrade från tiden och bör även i framtiden bevara sin struktur. Områdena i sydväst och i nordväst rymmer rester av linjegravsystem från 1910-tal till 1950-tal. Ännu kan ordningsföljden delvis följas i raderna. Många av gravvårdarna är typiska representanter för linjegravsvårdar från sin tid. Linjegravsområdena representerar också ett socialt skikt i samhället, vars vårdar sällan finns långsiktigt bevarade. Ett högt kulturhistoriskt värde finns i nämnda tidsskikt som i sin utformning och i sin karaktär ska bevaras. För kvarter III gäller att samtliga befintliga gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde i och med att de starkt bidrar till områdets karaktär. Befintliga gravvårdar ska stå kvar på plats. Nya gravsättningar kan ske på lediga platser. I övriga områden kan förändringar ske men på ett varsamt sätt och med stor omtanke på att bevara kvarteren respektive karaktär och kyrkogårdens karaktär i helhet. Detta gäller även växtmaterial där de knuthamlade almarna är speciellt angelägna att bevara. Alla större förändringar på en kyrkogård kräver tillstånd från länsstyrelsen. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata, det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. Vårdarna gjutjärn eller liksom staket av gjutjärn eller smidesjärn bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Även vårdar som kan dateras tidigare än 1800-talets mitt bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Det gäller även vårdar som tagits ur bruk och ställts upp i museiområdet eller förvaras på annan plats. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: •Lofta kyrkogård tillsammans med kyrka och näraliggande bebyggelsen med bl a den gamla skolan och lärarbostaden skapar en värdefull kulturmiljö. Lofta kyrkby ingår i område som klassats som Riksintresse för kulturmiljövården. •Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. Se vidare i de kulturhistoriska bedömningarna gjorda för varje område. Kvarter I och II Där kvarter I och II är beläget gick tidigare landsvägen. Utvidgningen genomfördes 1934-35 och kvarteren togs efterhand i bruk. Kvarteren anlades i en strikt stil med grusgravar med stenramar eller låga häckar. Denna karaktär finns ännu bevarad. Det kulturhistoriska värdet är beroende av utformningen med stenramar, grusgravar och låga häckar samt det strikta rutmönstret. Många av vårdarna har ett lokal- och personhistoriskt värde och bör därför bevaras på plats. Kvarterens karaktär är också beroende av att det finns vårdar på gravplatserna. Därför bör om möjligt vårdar bevaras på plats även då gravrätten gått ut. Idag står många gravplatser i kvarteret utan gravvård. Här kan nya gravsättningar ske. Kvarter III Kvarter III är utformat på ett sätt som berättar om 1800-talets och det tidiga 1900-talets gravskick. Grusbeläggning, de låga häckarna och de befintliga gravvårdarna bildar tillsammans denna karaktär som har ett högt kulturhistoriskt värde och ska därför bevaras. Varje enskild befintlig gravvård har ett kulturhistoriskt värde eftersom den bidrar till kvarterets karaktär. Inga av de befintliga gravvårdarna bör således flyttas eller tas bort. Idag står många gravplatser i kvarteret utan gravvård. Här kan nya gravsättningar ske. Kvarter IV Kvarteret har utformats på 1960-talet på ett sätt som väl smälter samman med det äldre området i väster. Ett kulturhistoriskt värde finns i områdets utformning samt i enstaka gravvårdar. Kvarter V Området skiljer sig helt från den norra sidans övriga områden med häcksystem i räta rader. Här ser man resterna av ett linjegravsområde där de mindre bemedlade, som inte ville eller kunde köpa sig en egen gravplats, begravdes en och en i den ordning de avled. I linjegravssystemet kan man ännu avläsa gravsättningarnas ordningsföljd från 1934-1962. Området har ett högt kulturhistoriskt värde som tydlig representant för ett gravskick som förr var vanligt förekommande. Det har ett socialhistoriskt värde då det berättar om sociala skillnader i samlhället. Det typiska är mindre gravvårdar och den ringa utsmyckningen av platsen. I några enstaka fall har en gravplats använts för två begravningar. I ett fall har en liggande vård tillkommit framför den ursprungliga. Detta är goda exempel på hur gravplatser kan återanvändas. Det är viktigt att de befintliga vårdarna får stå kvar och att nya gravplatser upplåts med hänsyn tagen till dem och deras placering. Familjegravarna från 1800-talets slut skvallrar om att området i ett tidigare skede använt som köpegravsområde. Kvarter VI Kvarter VI är till stora delar utformat på ett sätt som berättar om 1800-talets och det tidiga 1900-talets gravskick. Grusbeläggning, de låga häckarna och de påkostade vårdarna skapar tillsammans denna karaktär. Här har många av socknens välbärgade släkter sina familjegravar. Många av gravvårdarna har ett person- och lokalhistoriskt intresse. Utformningen med grus och låga häckar har ett kulturhistoriskt värde och ska bevaras. De äldre höga stenarna bör helst bevaras på plats då kvarterets karaktär starkt förknippas med dem. De tre gjutjärnskorsen samt gjutjärnsstaketet ska införas på församlingens inventarieförteckning. Kvarter VII Resterna av linjegravsområdet visar det gravskick som var vanlig bland de mindre bemedlade vid 1900-talets början. Här begravdes människor i den ordning de avled och fick oftast en enkel vård. I linjegravssystemet kan man ännu avläsa gravsättningarnas ordningsföljd från 1917-1934. Området har ett högt kulturhistoriskt värde som tydlig representant för ett tidigare vanligt gravskick. Här finns också ett socialhistoriskt värde då det berättar om sociala skillnader i samhället. Det är viktigt att de befintliga vårdarna får stå kvar och att nya gravplatser upplåts med hänsyn tagen till dem och deras placering. De gamla linjegravarna bidrar också till att ge minneslunden ett ökat upplevelsevärde. Museal uppställning av gravvårdar kan vara ett andra alternativ när en kulturhistoriskt värdefull vård inte kan bevaras på din ursprungliga plats. Samtliga gravvårdar i området med sekundärt uppställda vårdar har av församlingen bedömts ha kulturhistoriskt värde och är värda att bevara för framtiden. Vårdarna ska införas på församlingens inventarieförteckning. Vårdar som flyttas ska behålla eventuell sockel eller andra delar och ska också ställas upp på samma sätt som de tidigare varit uppsatta, stående vård skall också fortsättningsvis vara stående etc. Flera av vårdarna står för djupt nersatta i jorden vilket bl a innebär att hela inskriptionen inte syns. |
