Stäng fönster Aneby kn, LOMMARYD 5:1 LOMMARYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| lOMMARYDS KYRKOGÅRD, LOMMARYDS KYRKA | |
| 6/9/04 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKAN Lommaryds kyrka uppfördes 1894 som en ersättning för den mindre och äldre kyrkan med medeltida ursprung på samma plats. Bortsett från bevarade inventarier finns idag inga spår kvar från denna kyrka. Arkitekten Ludvig Petersson gjorde den nya kyrkan i en romansk stil för att anknyta till den äldre kyrkan på platsen. Kyrkans yttre stil- och karaktärsdrag är välbevarade och ett representativt exempel på det sena 1800-talets historiserande kyrkobyggande, därtill med en stomme och fasadmaterial av röd, rustikt huggen tranåsgranit. Få förändringar har ägt rum vad gäller dess exteriör varför det finns en stor autenticitetskänsla bevarad som är värd att slå vakt om. De yttre karaktärsdragen är främst knutna till det påkostade stenmaterial som kyrkan är uppförd av och som ger en rustik känsla av både volymer, ytstruktur och detaljer. De ursprungligen vulstformade fogarna är även betydelsefulla för denna upplevelse. Interiören präglas främst av den renovering som ägde rum på 1950-talet under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Av de ursprungliga historiserande stildragen inne i kyrkan märks idag främst snickerierna vid läktarna. I den igenmurade fönsternischen i koret finns idag de enda spåren kvar av det ursprungliga väggmåleriet, dessa är värdefulla som referensytor för framtiden. 1950-talsrenoveringen syftade till att få kyrkan i bättre samklang med den i övrigt så rustika granitstommen. Kyrkans ursprungliga korsplan är numera otydlig i och med att båda korsarmarna har inretts till sakristia respektive lillkyrka vid olika tidpunkter. Det är av arkitektoniskt värde att kyrkorummet hålls samlat och i så liten utsträckning som möjligt delas upp av olika funktioner. Värden och karaktärsdrag att värna om är dels spåren från den ursprungliga interiören från 1894, men även den helhetskaraktär som präglar renoveringen från 1955. Från denna senare renovering är t ex tegelgolvet, altarbordet (av tegel och äldre bevarad stenskiva från den medeltida kyrkan), bänkinredningen och ljusarmaturen värda att framhålla. Dopfunten från början av 1200-talet och predikstolen från 1700-talet har höga konsthistoriska värden och vittnar om den äldre, nu rivna kyrkan. Sammanfattning - Kyrkans material och exteriör i ursprungligt skick, bortsett från den södra korsarmens västra vägg, har ett stort autenticitetsvärde och är en god representant för det sena 1800-talets kyrkobyggande. - Kyrkorummet har delats upp i olika rum för olika funktioner vid olika tidpunkter, av arkitektoniskt värde är att rummet hålls samman så mycket som möjligt genom material, färger och formelement. - Tegelgolvet med genomgående fogar, altaret och den specialritade armaturen är tidstypiska uttryck av god kvalitet från 1950-talets ombyggnad. - Dopfunten från 1200-talets början och predikstolen från 1734 vittnar om den nuvarande kyrkans föregångare och är dessutom kopplade till höga konsthistoriska värden. - Äldre föremål tagna ur bruk och som förvaras på annan plats i kyrkan är viktiga för berättelsen om kyrkans användande under olika tider. KYRKOGÅRDEN Lommaryds kyrkogård har medeltida kontinuitet även om inget av detta idag är synligt ovan mark. När den nuvarande kyrkan uppfördes 1894 nyanlades också kyrkogården och det mesta lades då om. Den ursprungliga omgärdningen och äldre uppdelningen i tre kvarter finns ännu kvar. De inre delarna av kvarteren har däremot successivt förändrats under 1900-talet och präglas nu i de flesta fall av en enhetlig struktur av rygghäckar. Kyrkogården är omgärdad av en enhetlig stenmur med smitt räcke. Den är uppförd med stenblock av samma sten som kyrkans röda granit. Denna liksom järnräckena, grindstolparna och smidesgrindarna är ursprungliga från tiden kring kyrkans uppförande och arkitektoniskt samkomponerade med denna, och har därigenom ett kulturhistoriskt värde. Kyrkogårdens olika kvarter binds samman av ett gångsystem med grusgångar, dessa är ett viktigt karaktärsskapande drag på en typisk landsortskyrkogård. Den dominerande rygghäckskaraktären är ett tydligt uttryck för en efterkrigstidens moderna och rationella anläggande av kyrkogårdar och har därigenom ett tidstypiskt värde. Dock är de så vanligt förekommande att värdet i sig måste anses lågt. Endast ett fåtal och fragmentariska lämningar av linjegravskicket finns bevarade. Linjegravarna har ett kulturhistoriskt värde som minner om den sociala bredd och mångfald som präglade både samhället och kyrkogårdarna förr. I främsta hand bör vårdar som förekommer i en samlad mängd bevaras. Stora och representativa gravvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets början finns främst längs östra kyrkogårdsmuren mot norr och öster samt i delar av kvarter A, dessa bör hållas intakta och gravvårdarnas karaktär av solitära vårdar bevaras. Grusgravar har ett stort kulturhistoriskt värde som ett karaktäristiskt uttryck för de äldre kyrkogårdarna, och de få kvarvarande bör även fortsättningsvis hållas grustäckta. Enskilda gravvårdar har ett värde bland annat genom det samhälle de speglar. Titlar på vårdarna berättar om de näringar som varit betydelsefulla i socknen under olika tider. I Lommaryd finns många med titeln Hemmansägare men också många mer specialiserade yrken, så som färgare, glasblåsare, kvarnägare, byggmästare, smidesmästare, fabrikör, målarmästare, antikvitetshandlare etc, vilket tyder på ett mer differentierat samhälle. By- och gårdstillhörighet berättar om socknens orts- och gårdsnamn och befolkningens utbredning. Speciellt utformade gravvårdar kan ha ett konstnärligt värde, och variationen och placeringen på kyrkogården av dessa visar på en social struktur där mer påkostade gravar placeras i köpekvarter, och enklare i kvarter för sig. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Generellt bör gravvårdar äldre än 1940 bevaras på plats. Sammanfattning - Lommaryds kyrkogård är en väl sammanhållen kyrkogård där stenmur, murräck, grindar och grindstolpar är tätt samkomponerade med kyrkans arkitektur. - Grusgångar och bevarade gravar med grusbäddar har ett högt kulturhistoriskt värde så som karaktärskapande drag för en typisk landsortskyrkogård. |
