Stäng fönster Vetlanda kn, SKEDE 12:1 SKEDE KYRKA
Anläggning - Värdering
| SKEDE KYRKA | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A och B I kvarteren har gamla vårdar kontinuerligt tagits bort men ännu är strukturen med köpegravar längs med gångarna där de var välexponerade och mindre allmänna gravar inne i kvarteren skönjbar. Trots skillnaden i storlek mellan många av vårdarna skapar den samstämmiga färghållningen ett sammanhållet uttryck. De båda grusbäddarna har idag ett pedagogiskt värde i och med att de visar på ett tidigare mycket vanligt begravningssätt. Kvarter C och D Kvarterens främsta kulturhistoriska värde ligger i den övergripande strukturen med de upprepade rygghäckarna. I kvarter C är äldre, mer högresta vårdar viktiga på grund av den historiska dimension de ger kvarteret, likaså har grusgraven med omgärdning ett pedagogiskt värde som exempel på hur stora delar av kyrkogården tidigare såg ut. Smidesvården är värdefull på grund av sin sällsynthet. Minnes- och urnlund Minnes- och urnlundarna har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med deras roll som tidstypiska tecken på vår tids nya önskemål och förutsättningar. Kyrkogården i dess helhet Skede kyrkogård har medeltida ursprung. Den nuvarande kyrkan uppfördes i sin helhet 1833. Kyrkogården har utvidgats vid ett känt tillfälle, 1947, efter ritningar av arkitekt Paul Boberg som även några år tidigare ritade det före detta bårhus som står på utvidgningen. Runt den äldre kyrkogårdsdelen står den gamla trädkransen av lönn – dock med vissa saknade träd i öster – och längs med den västra muren invid den nya delen fi nns ask och alm. Dessa äldre och storvuxna träd ger ett lummigt intryck och är tillsammans med grusgångar, smidesgrindar och stenmurar typiska för landsortskyrkogården. Kyrkogården har till största delen meterhöga rygghäckar av måbär vilket håller samman de båda delarna. Norr om kyrkan och längs med muren runt den äldre kyrkogården står gravvårdarna i gräsmatta. Gravvårdsbeståndet är rikt med vårdar från mitten av 1800-talet fram till idag men den dominerande formen är den låga och breda som varit modern under andra hälften av 1900-talet. Äldre, mer högresta vårdar är viktiga för kyrkogårdens historiska dimension. Strukturen med köpegravar på välexponerade platser, till exempel längs med gångar, och allmänna gravar inne i kvarteren är idag knappt skönjbar, tydligast syns det i kvarteret norr om kyrkan. På den äldre kyrkogården fi nns fl era äldre vårdar som innehar ett konstnärligt värde bland annat en nyklassicistisk vård från 1909, vilken fl ankeras av två sorgeträd. Söder om vapenhuset står en ovanlig smidesvård målad i vitt med drag av jugend. Av det förr så vanliga begravningssättet med grusbädd och omgärdning fi nns idag endast tre exempel bevarade. Dessa har närmast ett pedagogiskt värde. Genomgående har grusbäddar och inramningar avlägsnats från kyrkogårdens gravar till förmån för lättskötta gräsytor, något som varit vanligt på de fl esta av länets kyrkogårdar, vilket visar på 1900-talets rationalitetstänkande. Kyrkogårdens främsta värde ligger idag i enskilda gravvårdar samt den övergripande rumsliga strukturen med rygghäckar. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att tänka på vid förvaltningen av kyrkogården - Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras. Vårdar med titlar utgör historiska dokument som berättar om yrken och social sammansättning i socknen under gången tid. - Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn ska fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. Detta gäller även de på sekundär plats. - Grusgravar med inramning bör bevaras intakta. - Murar, smidesgrindar, trädkrans, rygghäckar och grusgångar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och bör vidmakthållas. |
