Stäng fönster Ale kn, KILANDA 6:1 KILANDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| KILANDA KYRKA | |
| 6/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
KILANDA KYRKA är medeltida och uppförd vid Kilandaåns slingrande lopp. Kyrkogården består av en äldre del med medeltida ursprung som omger kyrkan, samt en del som invigdes 1998 och som är belägen på andra sidan ån sydöst om kyrkan. På kyrkogården strax intill kyrkans nordöstra hörn står det Beijerska gravkoret från 1768 och söder om detta ligger den Ekmanska familjegraven från tidigt 1800-tal med ett femtontal gjutna järnkors. Tillsammans med kringliggande fornlämningar och välbevarade byggnader i kyrkbyn utgör Kilanda kyrka och det närliggande Kilanda säteri en välbevarad kulturmiljö med lång historisk kontinuitet. Kilanda kyrka uppfördes med all sannolikhet någon gång mellan 1100 och 1350 men karaktäriseras idag EXTERIÖRT av långhusets förlängning i östlig riktning år 1703, tornets vidbyggande 1805 och sakristian från 1947-48. Väggarna i hela västra halvan av långhuset består av bevarat medeltida murverk, vilket markerats invändigt med en synlig skarv. Kyrkan är storleksmässigt förhållandevis småskalig vilket tillsammans med de slätputsade murarnas buktningar och de relativt få och små fönsteröppningarna ger intryck av hög ålder. INTERIÖRT präglas kyrkan huvudsakligen av takmålerierna, läktarbröstets målerier och predikstolen i barockstil samt av den barockimiterade inredning som man kompletterade med i samband med renoveringen 1947-48. Predikstolen är från 1721 medan det tunnvälvda taket och sannolikt även läktarbröstets apostlabilder målades 1738-39 av Detleff Ross. Bänkinredningen är från 1947-48 och altaruppsatsen i nybarock tillverkades 1954 efter ritningar av Sigfrid Ericsson. Den småskaliga orgeln är ett modernt inslag från år 1968. Rumsformen härstammar från 1703 då kyrkan förlängdes. De mer än meterdjupa fönsternischerna, de ojämna väggarna och kyrkorummets småskalighet ger tillsammans med dopfunten från 1200-talet en ålderdomlig prägel åt kyrkans interiör. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan bildar tillsammans med bland annat skolan, fornlämningarna och säteriet en välbevarad kulturmiljö med lång historisk kontinuitet och höga kulturhistoriska värden. - Kyrkogårdens murar, grusade gångar, grindar och träd. - Det Beijerska gravkoret, sarkofagen och Ekmanska familjegraven. - Kyrkans bevarade medeltida murverk samt den medeltida dopfunten utgör omistliga historiska dokument - Exteriörens ålderdomliga prägel. - Barockinredningen från 1700-talet. - Tilläggen i nybarock stil från 1940- och -50-talet, särskilt altartavlan. |
