Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Eskilstuna kn, BARVA KYRKA 1:1 M.FL. BARVA KYRKA

 Anläggning - Värdering

BARVA KYRKA
5/28/07
Motivering
KYRKOMILJÖN – Barva kyrka ligger vid foten av Barvaåsens västra sluttning. På åssluttningen ovanför kyrkan finns ett antal byggnader som hör eller har hört till kyrkans funktioner, bland annat kyrkskolan och kyrkstallet. Kyrkans klockstapel är placerad på åsens krön. Nedanför kyrkan breder ett odlings- och skogslandskap ut sig.

Barva socken ligger i Rekarnebygden, som räknas till ett av de tidigast kristnade områdena i Mellansverige. Området är utpekat som en riksintressant kulturmiljö.

KYRKOANLÄGGNINGEN – Barva kyrkogård inramas av en kallmurad bogårdsmur av natursten. Längs de norra och västra mursträckningarna är rester av en äldre trädkrans bevarad innanför muren. I norr och söder är trädkransen nyplanterad. Till kyrkogården leder två ingångar i bogårdsmuren, en från landsvägen i öster och en i norr.

Kyrkogårdens gravkvarter är gräsbevuxna och avgränsas av grusgångar. Gravvårdarna är anordnade i nordsydlig riktning. Gravar är även placerade längs med bogårdsmuren. På kyrkogården finns enstaka bevarade äldre gravvårdar.

KYRKAN – Barva kyrka består av ett enskeppigt långhus med tillbyggda korsarmar i söder och norr, ett rakt avslutat kor i öster samt en sakristia med underliggande pannrum/källare i den nordöstra vinkeln mellan långhuset och norra korsarmen.

Bevarat medeltida murverk i långhusets västra del är sannolikt uppfört av natursten medan tillbyggnaderna från 1600- och 1700-talen troligen är uppförda av tegel. Kyrkan har en putsad, grått avfärgad sockel. Fasaderna är spritputsade med slätputsade hörnkedjor samt dörr- och fönsteromfattningar. Fasaderna är avfärgade i brutet vitt. Kyrkans korstak täcks av skivtäckt kopparplåt.

Kyrkans äldsta delar härrör från den romanska kyrka som troligen uppfördes under 1100-talets andra hälft. Kyrkan bestod av långhus, ett smalare kor i öster samt möjligen en absid. Under medeltiden tillbyggdes en sakristia invid korets norra sida samt ett vapenhus invid sydportalen i långhusets västra del. I dagens kyrka finns medeltida murverk troligen enbart bevarat i långhusets västra del.

På 1640-talet revs det medeltida koret och kyrkan förlängdes åt öster med nytt kor. Kyrkorummet täcktes med tegelvalv. Troligen uppfördes även delar av den nuvarande sakristian.

Under åren 1795-1799 byggdes kyrkan till med korsarmar i norr och söder. Sakristian förstorades. Tegelvalven ersattes med tunnvalv av trä, undantaget i sakristian. Korsarmarna försågs med tunnvalv av trä.

Sedan 1790-talet har kyrkan genomgått två större invändiga restaureringar: 1909 och 1942. Vid restaureringen 1909 försågs väggarna med dekorationsmålerier och tunnvalvet gipsades. Kyrkan fick ny bänkinredning, ny altarprydnad och en blyinfattad glasmålning i korets fönster. Detta år ersattes också yttertakets spåntäckning med målad järnplåt.

Vid restaureringen 1942 togs dekorationsmålningarna från 1909 bort, glasmålningen flyttades, orgelläktaren revs, ett nytt altare uppmurades i koret och bänkinredningen förändrades. Vidare inrättades ett dopkapell i den norra korsarmen.

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Kyrkoanläggningens karaktär präglas av det låga läget vid foten av Barvaåsens sluttning på gränsen mellan odlingslandskapet och den skogbeväxta åsen. Det stora avståndet mellan kyrkoanläggningen och klockstapeln på åsens krön är ovanligt.

Kyrkans exteriör får sin karaktär av den ombyggnad som utfördes under 1790-talets andra hälft när kyrkan fick sina korsarmar i norr och söder. Exteriören är ett relativt välbevarat exempel på en utbyggnad från tiden, även om yttertakets koppartäckning avviker relativt kraftigt från den ursprungliga spåntäckningen.

Interiören får i grunden sin karaktär av ombyggnaden på 1700-talet med den volym och det ljusinflöde som tunnvalv och fönsteröppningar skapar. Kyrkan upplevs dock inte som en renodlad 1700-talskyrka eftersom de två stora restaureringarna 1909 och 1942 i stort sett har raderat inredningen i 1700-talets kyrkorum. Restaureringen år 1909 innebar en helhetslösning som var väl anpassad till kyrkorummet. Tilläggen från restaureringen 1942 avviker från denna helhet vilket ger interiören en något splittrad karaktär.

Tilläggen från 1942 är utförda i funktionalismens anda där funktionen har fått gå före estetiken. Ett tydligt exempel på detta är den nuvarande orgelns strikt enkla fasad med enbart piporna från den gamla orgeln som utsmyckning.

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö:
- Kyrkans medeltida murverk i långhusets västra del är i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Medeltida Kristusbild samt predikstol och träskulpturer från 1600-talet, inredningen från 1900-talets restaureringar är intressanta representanter för sin tids strömningar, sakrala behov och hantverkskunnande.
- Klockstapeln från 1600-talets mitt som troligen bevarar delar från en äldre klockstapel.