Stäng fönster Jönköping kn, BANKERYD 5:1 BANKERYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| BANKERYDS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Kvarteret längs västra kyrkogårdsmuren och en del av södra sidan utgör de kulturhistoriskt mest värdefulla delarna av gamla kyrkogården (tillsammans med anslutande delar av kvarter B och F). Detta yttrar sig i de över större delen av ytan sammanhängande grusgravarna med låga häckar. Detta var en karaktär som fram till 1980-talet präglade hela gamla kyrkogården. Grusgravar har försvunnit i stora antal från i princip alla länets kyrkogårdar, varför det är av desto större vikt att värna de som fått vara kvar, särskilt när det rör sig om sådana här helheter. Häckar och stenramar är viktiga beståndsdelar i utformningen. Gravvårdsbeståndet är varierat och speglar hela 1900-talet: från de dominerande monumenten över ortens stora industriidkare m. fl . till efterkrigstidens låga, uniforma vårdar som mer speglar ett kollektivt ideal. Av tradition brukar raderna längs kyrkogårdsmurarna upptagas av stora familjegravar. Det är av vikt att de äldre, såväl stora som små vårdarna bevaras på plats för att behålla en dynamik och ett historiskt djup i kvarteret. Flera av dessa vårdar kan även kopplas samman med lokal- och personhistoriska värden. För de övriga gravarna gäller att man vid byte av gravrättsinnehavare bör sträva efter att bibehålla grusbäddar och häckar. Kvarter B Klingsporska graven utgör en centralpunkt för kvarteret och bildar en medvetet komponerad fond för mittaxeln på norra delen av kyrkogården. Gravvården är ett påkostat exempel från tiden innan industrialiseringen av gravkonstproduktionen. Goda hantverksmässiga exempel från samma tid är även ett par vårdar över faktorismeder. De tre vårdarna över smeder vittnar om den stora roll som faktorismedjorna under lång tid spelade i socknens historia. De två gjutjärnskorsen är karaktäristiska representanter för en del av den tidiga gravvårdsindustrin och besitter likaså ett högt kulturhistoriskt värde. Det övriga gravvårdsbeståndet speglar efterkrigstidens kollektiva anda genom sina låga rektangulära vårdar. Eventuellt kan några vårdar utgöra en rest av allmänna linjen. Kvarter C och D Kvarter C och D speglar genom sina rader av låga mellan- och efterkrigstida vårdar en övergång från sekelskiftets statusladdade monument till folkhemmets mer kollektivt utformade typer. Titlar är dock ännu vanligt förekommande liksom familjegravar. Ett fåtal vårdar är något mer påkostade och tillhör som regel större näringsidkare. Ursprungligen hade i princip alla gravar grusbädd och häck, något som idag bara återstår i den västligaste raden. Denna rad, som vänder sig mot och bildar en enhet med raden vid kyrkogårdsmuren (A), är viktig att vidmakthålla med grus och häckar. Vid nya gravrättsinnehavare bör man ta hänsyn till detta. I övrigt gäller att vårdar med titlar skall bevaras, om möjligt på plats. Dessa berättar om socknens 1900-talshistoria och viktiga yrkespersoner i denna. Nytillskott skall i möjligaste mån anpassas efter befi ntliga vårdar. Önskvärt vore om grusbädden på kvarterens enda grav med stenram, utanför ovan nämnda rad, kunde återställas. Några av vårdarna från 1930- och 40-talen kan tillskrivas ett visst konsthistoriskt värde genom tidstypisk form och dekor. Kvarter E-F Kvarter E och F består till större delen av raka rader med låga, likartade vårdar från efterkrigstidens första decennier. Dessa speglar en anpassning till folkhemmets kollektiva ideal. Ursprungligen har större delen av kvarterens gravar haft grusbäddar, nu återstår detta endast i västra hälften av E. Denna del har även kvar sina små grusgångar. Således bildar detta parti snarare en helhet med kvarter A längs kyrkogårdsmuren och är av ett stort kulturhistoriskt värde. Vid byte av gravrättsinnehavare skall man sträva efter att vidmakthålla grusbäddar och häckinramning. Ett fåtal äldre vårdar markerar sig genom sin storlek. De skapar därmed såväl ett historiskt djup som en dynamik åt berörda kvarter. Dessutom minner de om framträdande industrimän i sekelskiftets Bankeryd och utgör viktiga historiska dokument. De titlar som förekommer bland vårdarna i övrigt bidrar också till att berätta ortens historia under 1900-talet, de förtjänar därför likaså att bevaras, om möjligt på plats. Kvarter G Kvarter G är ingen riktigt sammanhållen yta. Raderna med efterkrigstida vårdar speglar genom sin enhetlighet och sin frånvaro av titlar folkhemmets kollektiva samhälle. Detta är en karaktär som är vanlig på landets kyrkogårdar. Ett fåtal mer påkostade äldre vårdar från tidigt 1900-tal är placerade öster om koret, vilket förr sågs som en statusfylld plats. Dessa besitter ett högt kulturhistoriskt värde både genom sin utformning och sina titlar. Ett högt värde har även den porträttgravsten som är rest vid korgaveln såsom varande kyrkogårdens äldsta gravvård. Rik information om socknens sociala sammansättning i gången tid kan utläsas ur de borttagna sekelskiftesvårdar som samlats längs ett parti av kyrkogårdsmuren, särdeles vårdarna med titlar utgör historiska dokument som bör bevaras. Nya kyrkogården Nya delen av Bankeryds kyrkogård är till stor del anlagd 1969 och speglar efterkrigstidens kyrkogårdsideal. Detta yttrar sig i kvarter med raka rader av likartade låga vårdar. Stora familjegravar och bruk av titlar förekommer inte. Detta speglar folkhemmets kollektiva samhällsanda där de manifestationer av individen som syns på gamla kyrkogården ej passade in. Kopplat med kollektivismen är understrykandet av allas likhet inför Gud. Denna efterkrigstida karaktär fi nns representerad på många av landets kyrkogårdar. Det kan dock fi nnas ett värde i att nytillskott anpassas efter måtten på befi ntliga vårdar i respektive kvarter, för att bibehålla den enhetliga karaktären. I de yngre kvarteren, Rönnen och Apeln kan man se hur senare tiders ökade individualism tar sig uttryck i en större variation inom gravkonsten. Karaktäristiskt för nya kyrkogården är den rika växtligheten med bruk av kvartersavgränsande stora idegranshäckar, grupper av marktäckande låga barrbuskar och friväxande lövträd. Det fi nns tre områden med urngravar, varav den yngsta, Tallen, som även har en minneslund, speglar förändringarna i gravskicket under efterkrigstiden med bl.a. ökad andel kremeringar. Vårdarna är enhetliga små liggande naturstenar och är ytterligare exempel på den strävan efter anonymitet som är så kännetecknande för efterkrigstidens gravkvarter. Tallen har utpräglad karaktär av skogskyrkogård med sina resliga furor och sitt delvis fritt växande gräs. Därigenom speglar nya kyrkogården även en annan utvecklingsgren i gestaltandet av efterkrigstidens kyrkogårdar. kyrkogården som helhet Bankeryds kyrkogård har medeltida ursprung, men av detta syns idag inget ovan mark. Kyrka och kyrkogård har ett markerat läge på en höjd i landskapet, med intilliggande skola. Kyrkogården består av en gammal del i väster – som fi ck nuvarande utsträckning i samband med kyrkans byggande 1865 – och en vidsträckt utvidgning från 1969 åt öster. Gamla kyrkogården bildar en klart avskild enhet genom sitt platåläge, sina kallmurar och sin delvis bevarade trädkrans, vilka alla är drag att värna. I väster är huvudingången med ett grindparti som i mycket fått nuvarande utseende genom 1900-talsförändringar med bl.a. handikappramp. Smidesgrindarna är dock äldre. Gamla kyrkogården har till skillnad från den nya en strikt symmetrisk uppbyggnad med stora rätvinkliga kvarter. Dessa uppdelades tidigare i mindre enheter genom små grusgångar, idag igenlagda. De stora gångarna är nu asfalterade. Ett undantag utgör västra delen av kvarter E som är helt grusad. Grusgravar upptar även hela raden längs västra kyrkogårdsmuren och västra raden i kvarter C. Denna västra del av kyrkogården ger därmed ett på dagens kyrkogårdar ovanligt helhetsintryck av det tidiga 1900-talets kyrkogårdsideal och besitter ett stort pedagogiskt värde. Genomgående inramas gravarna av låga häckar, alternativt stenramar. Eftersom grusytorna försvunnit från hela övriga gamla kyrkogården är det särskilt viktigt att de vidmakthålls på de återstående delarna. Det är bl.a. i västra raden som de mest påkostade vårdarna återfi nns, stora granitvårdar från tidigt 1900-tal som i tidens anda uttrycker individens status. Här återfi nns säteriägare, kyrkoherde och fabrikörer som spelat en stor roll i socknens historia. Särskilt iögonenfallande är den Klingsporska graven från 1817 som utgör fondmotiv på kyrkogårdens norra del. Några 1800-talsvårdar och däribland ett par gjutjärnskors speglar smidesindustrins stora betydelse. Dessa äldre vårdar från 1800-talet och tidigt 1900-tal är viktiga för det historiska djupet och dynamiken på kyrkogården och har ett stort kulturhistoriskt värde. Det stora fl ertalet vårdar är dock från mellan- och efterkrigstid, placerade i nord-sydliga rader. Flera av dessa har tidigare haft grusbäddar. Bland de äldre fi nns ett antal som kan tillskrivas ett visst konsthistoriskt intresse. Liksom bland förra sekelskiftets vårdar så är titlar vanligt förekommande. Vårdar med titlar utgör historiska dokument som i det här fallet har mycket att berätta om Bankeryds 1900-talshistoria som stations- och industrisamhälle. Den låga höjden på vårdarna fr.o.m. mellankrigstiden berättar om bestämmelser om maximihöjd på gravvårdar och en förskjutning från sekelskiftets individualism till folkhemmets kollektivism. Kyrkogårdens äldsta vård är en porträttgravsten rest vid koret i anslutning till en stramt utformad vattenlek från sen tid. Den gamla kyrkan var belägen i kyrkogårdens nordvästra hörn och har aldrig blivit undersökt, därmed utgör grunden ett viktigt potentiellt källmaterial. Nya kyrkogården från 1969 har en helt annan övergripande karaktär än den gamla. Terrängen är inte utjämnad och man har i hög grad utnyttjat friväxande träd och olika grupperingar av barrbuskar. Här är efterkrigstidens kyrkogårdsideal fullt genomfört med enhetliga små vårdar i raka rader, speglande folkhemskollektivet. Titlar och stora familjegravar förekommer inte längre. Man kan dock skönja en ökad individualism bland de yngsta vårdarna. Kvarteret Tallen med sin minneslund och sina urngravar ger dels en bild av skogskyrkogård dels en bild av förändrad gravsed under 1900-talet. I backen nordväst om gamla kyrkogården står ett vitputsat bårhus i stramt klassiserande stil, som är en typisk representant för 1920- och 30-talen. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kallmurar, smidesgrindar, trädrader, häckar och grusgångar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och därmed av ett högt värde. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel, inklusive tillhörande arrangemang som grusbädd och häck eller stenram, utgör viktiga inslag i kvarteren på gamla kyrkogården. Därmed är det av vikt att de bevaras på plats. Vårdar äldre än 1850 och gjutjärnskors skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Eventuella nytillskott inom grusgravsområdena bör underordnas befi ntlig karaktär. Vid byte av gravrättsinnehavare skall man sträva efter att vidmakthålla grusbädd och häckinramning. - Vid grävarbeten som kan beröra gamla kyrkans grund skall tillstånd först sökas hos länsstyrelsen. |
