Stäng fönster Perstorp kn, PERSTORP 21:6 PERSTORPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| pERSTORPS KYRKA, PERSTORPS KYRKA | |
| 6/27/17 |
| Motivering |
|---|
|
Resterna av Perstorps gamla kyrkby ligger inkilade mellan stationssamhället söder om kyrkan och den för sitt sammanhang storskaliga bostadsbebyggelsen norr om kyrkoanläggningen. Lamellhusen vittnar, liksom Folkets Park strax sydväst om kyrkan, om modernismens rekordbyggeri och industrisamhällets snabba framväxt. Det gamla byområdets kulturhistoriska värden är, utöver kyrkan, knutna till den bevarade hembygdsgården med anor från 1700-talet och skolområdet, utbyggt från 1847 och fram till 1960-talet, traditionellt placerat i direkt anslutning till kyrktomten. Kyrkogården, som växt fram i flera etapper från medeltiden till modern tid, ger en god illustration över skilda tiders kyrkogårdsideal. De olika utvidgningarna är tydligt avläsbara, men samtidigt föredömligt sammanlänkade genom de huvudaxlar, som Per Friberg drog genom området. Den södra delen av gamla kyrkogården bär ännu något av spåren från det sena 1800-talets gestaltningsprinciper. Dit hör grusgångarna och de varierade, olikt omgärdade vårdarna i väst-/ östlig riktning, bl.a. Wendts familjegrav som visar på den historiska kopplingen mellan kyrkan och Perstorps industri. Till den gamla delens värden hör även den ålderdomliga kallmuren och trädkransen, som är viktiga miljöskapare. Västra kyrkogården, och i viss mån den Östra, har en enhetlig, strikt och lågmäld utformning. Ingen växtlighet på de enskilda gravplatserna når ovanför rygghäckarna och bryter intrycket; däremot finns inplanterade björkar, som går som ett tema genom hela kyrkoanläggningen. Hoppets kyrkogård, med bl.a. skogskyrkogård, ceremoniplats, askgravplats och den äldsta landsortsminneslunden i Skåne, är illustrativ för det sena 1900-talets fria, naturliga formspråk och hur gravskicket förändrats i vår tid. Konstrasten från de äldre, stora vårdarna med rik förekomst av bygdeanknutna titlar till minneslundens helt anonymiserade gravskick är slående. Skogskyrkogården har en lummig och okonstlad trädmiljö, där naturligheten förstärks av frodig vildblomster runt gravstenarna. Bland Fribergs tillskott ska även nämnas Hoppets kapell, som skickligt omtolkar församlingshemmets arketypiska arkitektur till en både modern och platsförankrad anläggning. Kyrkan har, frånsett att absiden rivits och ersatts av en rak korförlängning, kvar sin plan från 1540-talet. Den är en av få kyrkor i Skåne som saknar torn, sedan detta rivits och bottenvåningen integrerats med långhuset. Forskningen pekar mot, att upp mot varannan romansk kyrka kan ha haft ett torn, och att dessa ofta verkar ha brutits ner under medeltiden. Förekomsten av ett brett torn, liksom av en västportal, brukar ofta förklaras med att en storman haft inflytande över kyrkan. Liknande västportaler finns i Fjälkinges- och Lyngsjös landsbygdskyrkor. Den relativt välbevarade västportalen kan även vara ett uttryck för en koppling till Herrevad och cisterciensernas avskalade arkitektur. Mycket höga värden finns i det noggrant undersökta taklaget. Kortaklaget är ett av stiftets mest kompletta från romansk tid, och därtill ett av ytterst få med bevarad nockås. Även långhusets takstomme är intressant, då den byggs upp av takstolar från 1540, som tillkommit genom ombyggnad av det ursprungliga romanska taklaget. Interiören har en luftig och ljus karaktär, som delvis är resultatet av Eiler Graebes renovering på 1960-talet. Då tillkom bl.a. tegelgolvet, altaret och de stora fönstren. Tilläggen har gjorts förhållandevis varsamt, vilket gör att kyrkorummet behållit mycket av dess ålderdomliga karaktär trots åtgärderna. De ojämna ytorna ovan fönstren visar på störningar i murverket p.g.a. den förändrade fönstersättningen. Till de värdefulla ålderdomliga inslagen hör spåren efter romanska fönster- och dörröppningar, det möjligen ursprungliga golvet i vapenhuset och det medeltida dörrbladet, som fästs ovanpå en modern ekdörr mellan långhuset och vapenhuset. Enligt docenten och medeltidsspecialisten Lennart Karlsson hör dörren, tillsammans med den i Barsebäck, till det allra äldsta beståndet av järnsmidda, skånska kyrkdörrar. Han menar att järnsmidet på dörren i Perstorp har stora likheter med det till en dörr från Hemmesjö gamla kyrka i Småland, bl.a. vad gäller betoningen av en lodlinje med centrala ringkors och kompletteringen med C-former runt dessa. Fördjupade studier av dörren, t.ex. en dendrodatering av timret, skulle kunna ge mer kunskap om dörrens ursprung. Bland kyrkans fasta inventarier finns ett flertal med kulturhistoriskt värde. Dopfunten kommer från 1200-talet och kan föras till en grupp funtar med hängande liljefris. Bland träföremålen märks altaruppsatsen från 1600-talet, predikstolen från 1741 och dopfuntens baldakin från 1700-talet, som ger dopplatsen en fin rumslighet. Dess upphovsmän är tyvärr inte kända, men de två sistnämnda är snidade av Niklas Ekenkrantz resp. sannolikt av Johan Ullberg. De var två av sin tid mest produktiva bildhuggare. Ullbergs ljudtak bär hans vanliga, lite grova lantbarocka stil, medan den något tunga predikstolen har en lugnare gestaltning som främst tar upp rokokons formelement. I samlingen med lösa inventarier ska nämnas ett antal föremål, som minner om sambandet mellan kyrkan och Perstorps tidiga industrihistoria. Dit hör den vackra, men tyvärr lagade, glaskaraffen med tratt som blåsts vid Henrikstorp 1756 och mässhaken från 1704, som skänkts till kyrkan av brukets första inspektorpar. Arbetet är inte av samma klass som exempelvis mässhaken i Löddeköpinge, men är ändå av stort värde genom sin dekor, höga ålder, koppling till glasbruket och fastställda proveniens. På kyrkogården står en brädfodrad klockstapel, en av blott nio som finns kvar i Skåne. Den ger därför betydelsefull information om en konstruktion, som torde varit desto vanligare under 1500-1700-talen. Den medeltida stommen, en av tre i Skåne som har daterats, är därtill den enda som delvis har kvar sina fotträn i original. |
