Stäng fönster Norrköping kn, TÅBY 8:1 TÅBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| TÅBY KYRKA, TÅBY KYRKOGÅRD | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Tåby kyrka och kyrkogård med dess grindar, mur, trädkrans och gravkor är en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogårdens struktur med sin fortfarande tydliga uppdelning med mer påkostade köpegravar norr om kyrkan och en enklare sydsida betingar ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Kontrasten mellan nord- och sydsidan är viktig att bevara. På kyrkans norra sida står ett gravkor över släkterna Taube, Hamilton och von Saltza, Mems slotts ägare. Gravkoret ändrades 1952 till att bli Tåby församlings gravkapell. Det har ett mycket högt värde dels genom sin funktion och dels genom sin arkitektoniska utformning. Det finns flera större monumentala gravvårdar som har ett högt eller mycket högt värde. Här kan nämnas nr A 117-128, en stor grusad grav med sarkofag, nr A 25, en grusgrav med tre liggare, samt nr A 32-33 ytterligare en stor grusgrav. Trädkransen är också viktig för miljön och visar på det parkideal som var gällande på kyrkogårdarna från slutet av 1700-talet och på landsortskyrkogårdarna åtminstone från mitten av 1800-talet. De daterande minnesstenarna i bogårdsmuren är kulturhistoriskt värdefulla, då exakt tillkomsttid av murar sällan är känd. Ett högt kulturhistoriskt värde finns även i flera enskilda gravvårdar. Det kan bl. a. bero på ålderdomlighet, att de är tidstypiska, konstnärlig utformning eller lokal- och personhistoriskt intresse. Det sistnämnda framgår bl. a. av olika titlar som är angivna på gravvårdarna. Det finns en stor variation av titlar på vårdarna på Tåby kyrkogård. Många har en lantlig anknytning som lantbrukare, hemmansägare och olika typer av hantverkare. Närheten till Mem och Slätbaken tydliggörs i titlar som tullmästare, tullförvaltaren och båtbyggaren. Som lokalhistoriskt intressant grav kan även den över ”tant Hilda i Målslätten” nämnas. Om henne berättas att hon var som församlingens eget helgon. Hon skadades svårt som liten av en bagge och fick senare en högaffel i magen. Trots att hon var svårt handikappad och fattig levde hon ett långt liv och var 91 år gammal när hon gick bort 1950. Hon var djupt förankrad i lutherdomen och skänkte, trots sin fattigdom, pengar till kyrkan, bland annat finansierade hon ett krucifix. Varje påsk hade hon med påskliljor från sin tomt till att smycka kyrkans altare. Denna tradition lever kvar genom att församlingen varje påsk efter gudstjänsten lämnar altarets påskliljor på hennes grav. Hennes enkla gravvård i trä och den lokala förankringen ger gravvården ett mycket högt kulturhistoriskt intresse. Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger också i de grustäckta gravanläggningarna med omgärdning av häckar eller stenramar, som minner om ett begravningsskick som förr var vanligt men nu håller på att försvinna. Omgärdningar med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet och förekommer ofta tillsammans med omgärdning av häckar. Gångsystemet och häckarna, på främst den södra sidan, är viktiga för strukturen. Vidare kan nämnas den del av en medeltida gravsten som ligger i torningången. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A, gravplats nr 1–144 Kvarteret ligger norr om kyrkan. Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har i hög grad kvar sin karaktär som område för högreståndsbegravningar. De stora statusmarkerade gravarna, Blidbergska och Taubska, de tre grusade gravplatserna med stenram samt de övriga köpegravarna har alla ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller även de tre ålderdomliga vårdarna i nordöstra hörnet. De är intressanta som exempel på äldre tiders begravningsskick. Värt att notera är även den enkla vården i trä över Hilda i Målslätten. Hilda var en lokalprofil i Tåby socken. Hon levde under fattiga förhållanden och skadade sig i unga år. Trots handikapp och fattigdom åstadkom hon mycket för trakten och ihågkoms än idag, ca 60 år efter hennes bortgång. Det finns inom kvarteret flera exempel på vårdar som har någon form av titel. Exempelvis finns titlarna Häradsdomaren, Smidesmästaren, Rusthållaren, Högvälborna Fröken, Lantbrukare, Tullmästare, Tullförvaltaren. Titlar är kulturhistoriskt intressanta i och med att de ger mycket information om vilka som levt och verkat i en bygd. Intressant med Tåby kyrkogård är att närheten till det närbelägna godset är tydlig på kyrkogården. Vidare är de träd som finns i omgärdningen och inne på kyrkogården värdefulla. De minner om en äldre tradition med ett parkideal som rådde på kyrkogårdarna. Kvarter B, gravplats nr 1-96 Kvarteret sträcker sig över ungefär halva kyrkogården på den västra delen. Kulturhistorisk bedömning Inom kvarteret finns inte många gravvårdar, hela kvarteret har ännu inte tagits i anspråk. Inte heller finns någon tydlig, strikt struktur med rygghäckar. Bland de gravvårdar som finns, har flera ett högt kulturhistoriskt värde. Gjutjärnsvårdar som det lilla korset över C. G. Andersson och hans hustru (nr B 28) har ett högt kulturhistoriskt värde som exempel på äldre gravskick. Det finns också ett par gravvårdar som har någon form av titel. Dessa är Friherre, Lantbrukare, Smeden, Åkaren och Åkeriägaren. Titlar är kulturhistoriskt intressanta eftersom de berättar mycket om en trakts näringsliv och sociala struktur. Kvarter C, gravplats nr 1-319 Kvarteret sträcker sig över hela den södra sidan av kyrkogården. Kulturhistorisk bedömning Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i att så många vårdar finns kvar från det gamla linjegravssystemet. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar troligen inte systemet någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde på 1960-talet varefter flertalet linjegravar tagits bort. Därför är det av vikt att linjevårdar bevaras så man kan följa ordningen på gravläggningarna. En annan anledning till att linjevårdarna är kulturhistoriskt värdefulla är att de indikerar hur kyrkogården tidigare varit indelad i områden med köpegravar och linjesystem. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. Inom kvarter C finns exempelvis dessa titlar Föreståndaren, Trädgårdsmästaren, Båtbyggaren, Majoren, Grenadjären, Löjtnant, Pastor. Vidare ligger en stor del av det kulturhistoriska värdet i kvarterets struktur. Dess elva rygghäckar ger det en strikt, tidstypisk karaktär som är viktig att bevara för att binda samman gravraderna. |
