Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Falun kn, FALUN 7:21 FALU KRISTINE KYRKA Ny sökning Tillbaka till sökning

1250-8.TIF

Teckenförklaring Bakgrundskarta Copyright © Lantmäteriet
visa stor karta
Anläggningspresentation
FALU KRISTINE KYRKA (akt.)
Dalarna
Falun

Religionsutövning - Kyrka - Kyrka med begravningsplats

Religionsutövning - Kyrka - Kyrka med begravningsplats

Religionsutövning - Kyrka - Kyrka med kyrkotomt, f.d. begravningsplats

Religionsutövning - Kyrka

Religionsutövning - Kyrka - Kyrka med kyrkotomt, f.d. begravningsplats

FALUN 7:21

Historik

Församling omkring 1665 utbruten ur (Stora) Kopparberg. Falu stad erhöll sina slutliga privilegier 1641. Kristine kyrka, som påbörjades 1642, var den stadsförsamlingen. Kyrkan kom att uppta den östra sidan av den nya stadsplanens torgbildning. Vid torgets norra sida uppfördes samtidigt ett rådhus. Kristine kyrka skulle framförallt nyttjas av borgare och tjänstemän, medan Stora Kopparbergs kyrka alltjämt skulle fungera som bergsmännens församlingskyrka.

Kyrkan, uppfördes 1642 59 och är till sin planform intakt. Det är ovisst vem som svarat för ritningarna. Möjligen var Nikodemus Tessin d. ä. inblandad i ett tidigt skede av byggnade...

Läs mer i eget fönster

Byggandet av Kristine kyrka sammanfaller med Falu stads uppkomst. År 1635 gav Kunglig majestät tillstånd för en ny kyrka. Grundläggningen skedde 1642, vid samma tid som stadsprivilegier utfärdades. Sockeln murades av granit med kalkstenslist, men i övrigt bestod murarna av tegel slagna vid ett för ändamålet grundat tegelbruk i Rankhyttan. Enligt inskription i gavelröste var långhuset och korsarmarna klara 1650. Året efter började valvslagningen över kyrkorummet, på pelare av gråröd Rättvikskalksten som huggits av Simon Hack. Under loppet av 1651 fullbordades valven och yttertaket blev helt täckt med koppar från Falu gruva. Så långt ...

Läs mer i eget fönster
År 1635 - 1660 Nybyggnad
1635: Tillstånd utfärdades för byggande av kyrka i Falun, då en nygrundad stad. 1642-1660: Kyrkan uppfördes. Grundläggningen påbörjades den 16/3 1642. 1644 började de yttre murarna uppföras. Sockeln murades av granit och ett övre kalkstensskift. De väldiga mängder tegel som gick åt slogs vid ett för ändamålet anlagt tegelbruk vid Rankhyttan - varifrån det fraktades sjövägen över Runn. År 1650 - åtta år efter byggstarten - hade murarna nått takfoten. Året därpå slogs de mäktiga, konstfärdigt formade valven över pelare av gråröd kalksten från Rättvik. 1651 välvdes mittkvadranten och det kopparklädda taket fullbordades över detta parti. Under loppet av 1651 slogs alla valv och yttertaket färdigt med koppar. Samtidens främste byggmästare, Hans Förster, fick ansvaret för bygget - och gjorde sannolikt också ritningarna. Han avled dock 1653, varefter arbetet slutfördes av Jürgen Fischer som hela tiden verkat som arbetsledare. Första söndagen i advent 1655 kunde kyrkan invigas. Ytterligare fem år senare var bygget fullbordat, sedan tornet blivit rest åren 1658-60, fönstren fått sina masverk och ytterligare en del detaljer. Tornets utseende avvek påtagligt från ursprungsritningarna, genom att det fick hörnförkroppningar som upptill bands samman med rundbågar. Den ursprungliga tornspiran hade stomme av järnstänger. Lanterninen mellan kupol och spira var helt öppen. Kyrkan omfattade långhus, kor, sakristia utbyggd på korets norra sida, kapitelhus på dess södra. Kyrkorummet inreddes med sluten bänkinredning och koret avgränsades med ett högt, dörrförsett skrank, rikt smyckat med bildhuggeriarbeten. På tvärskeppens övervåningar fanns sångläktare

Ewert Friis (Konstnär - Bildhuggare)

Hans Förster (Arkitekt)

Jürgen Fischer (Byggmästare)

Jöns Gustafsson (Hantverkare - Snickare)

Simon Hack (Hantverkare)