Stäng fönster Gotland kn, VISBY REMMAREN 11 KV REMMAREN 11
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| KVARTERET REMMAREN - Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127. Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten - biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan. Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare. Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851. Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite "finare folk" i kvarteret, en "landscancellist" Broander och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga. Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren. REMMAREN 11 - Remmaren 11 utgör kvarterets sydöstra hörn vid Norra Murgatan och Klinttorget. Fastigheten benämndes tidigare Klinteroten IV:119 och infästes till skillnad från kvarteret i övrigt, inte förrän år 1786. Fastigheten har sedan dess bevarat sin gränsdragning. I husklassifikationen från år 1785 fanns dock redan det året en ägare angiven och tomten var "ointagen" men bebyggd med ett "trädhus". Fastighetens nuvarande bostadshus utgörs av en skiftesverksbyggnad, troligtvis från andra hälften av 1780-talet. Denna byggnad är belägen i hörnet av Norra Murgatan och Klinttorget. Byggnaden hade fram till 1985, då bottenvåning indelades i två lägenheter, i stort stått oförändrad sedan byggnadstiden. År 1895 uppfördes ett reveterat bostadshus i nordöstra delen av fastigheten vid Norra Murgatan, samt en vinkelbyggnad i nordvästra hörnet. Det vinkelbyggda gårdshuset försvann när den reveterade byggnaden under 1950-talet byggdes ut längs norra fastighetsgränsen. Vid sekelskiftet 1900 fanns det en mjölkaffär i den norra byggnaden, 1924 ansågs huset i fråga vara stadens sämsta bostad. Fastigheten avgränsas i öst av en tegelavtäckt, gul- och vitputsad mur på svart sockel. Muren har en förhöjd portal/port av grönmålad, stående och smal panel. Mot väster finns en tegelavtäckt och vitputsad mur. Gårdsmiljön ger ett relativt enkelt och lite dunkelt intryck då marken är belagd med stenplattor. Växtligheten karaktäriseras av hassel, vindruvor, benved, rosor, strutbräken och blomrabatter. Ut mot Klinttorget finns en rejäl rosenrabatt. Under 1900-talets första hälft, bodde en man vid namn Karl Nordström på fastigheten. "Kalle Notare" var en känd figur på 1930-talet, ansedd som Klintens och Visbys sista original. Han försörjde sig som tjärsmörjare, skrotsamlare och galoschlagare. Fastigheten har ett stort miljöskapande värde då dess ålderdomliga karaktär är bevarad, främst hos 1780-talets skiftesverkshus. Vidare visar fastigheten på kontinuitet, utveckling och kulturhistoriskt värde i och med det faktum att ännu ett boningshus byggdes på samma fastighet, vilket inte torde ha varit allt för vanligt i detta område. Fastigheten kan sägas ha ett personhistoriskt värde med avseende på berättelserna om Kalle Notare. KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 2. (2003). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-53-7 |
