Stäng fönster Stockholm kn, LÄDERKANONEN 3 HEDVIG ELEONORA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT. Hedvig Eleonora kyrka invigdes 1737 men hade börjat byggas redan 1669. Byggnadsarbetet låg nere 50 år och återupptogs 1724. Kyrkans torn stod inte klart förrän 1868. De första ritningarna till kyrkan gjordes av Jean de la Vallée (1620-96). Han var hov- och stadsarkitekt och har ritat Katarina kyrka samt Askersunds landskyrka i Närke, 1664-70. Till hans profana verk hör Axel Oxenstiernas palats vid Storkyrkobrinken och Bondeska palatset, nu Högsta Domstolen. Han fullbordade sin fars Simon de la Vallées verk Riddarhuset och deltog i den stora ombyggnaden av Stockholms slott. Efter det långa uppehållet fortsatte bygget, då efter Göran Josuae Adelcrantz' (1668-1739) ritningar. Han har bl a ritat tornet på S:t Jacobs kyrka och deltog även han i Riddarhusets tillkomst. Tornet ritades av Fredrik Wilhelm Scholander (1816-81). På Östermalm, den del av Stockholm som tidigare kallades Ladugårdslandet, bosatte sig under 1600-talet många av flottans män. De arbetade på nuvarande Blasieholmen och firade gudstjänst i en egen kyrka, där Nationalmuseum ligger idag. Från 1653 hörde amiralitetets folk till en egen församling medan civilbefolkningen i samma område hörde till S:t Jacobs församling. En mer ståndsmässig kyrka än Blasieholmskyrkan av trä planerades för amiralitetsförsamlingen men platsen lämpade sig inte för en större kyrka. Norr om Artillerigårdarna på Ladugårdslandet låg en amiralitetskyrkogård där Hedvig Eleonora kyrka började byggas 1669. Arbetet lades ned efter sex år av ekonomiska skäl. Gudstjänster hölls i en provisorisk träkyrka som byggdes 1671 på kyrkogårdens nordöstra hörn och revs 1738. Mellan 1672 -1723 utgjorde Ladugårdslandet en egen Amiralitetsförsamling. När arbetet med kyrkan påbörjades igen år 1724 hade Ladugårdslands församling inte längre någon knytning till amiralitetet, som flyttat till Karlskrona redan 1680. År 1870 utökades församlingen och omfattade hela Djurgården. År 1906 delades församlingen upp i tre delar: Hedvig Eleonora, Oskar och Engelbrekt. Den grund som lades till kyrkan 1669 var åttkantig, en för Sverige ovanlig form för en kyrka. Invändigt skulle predikstolen ha placerats i kyrkorummets absoluta mitt, mot vilken bänkkvarteren var vända radiellt i åtta lika breda tvärarmar. Altaret skulle stå något öster om predikstolen. Varifrån Jean de la Vallées förebilder till kyrkan kom är oklart. Det kan ha varit renässansens bearbetning av den orientaliska oktogontypen av kyrkor men han kände också till de samtida evangeliska kyrkorna i Holland med samma disposition av kyrkorummet. Arkitekten försökte förverkliga reformerta ideal i Sverige och experimenterade med planlösningarna, troligen utan att ta hänsyn till församlingens önskemål. De la Vallée misslyckades dock. Då Adelcrantz fortsatte uppförandet av kyrkan utnyttjades de grundmurar som redan påbörjats och fasaderna fick i huvudsak den utformning de la Vallée avsett. Interiören däremot fick en mer traditionell långhusorientering med fyra bredare korsarmar med altaret i den östra och predikstolen strax nordväst därom. Då kyrkan invigdes hade den ett provisoriskt yttertak av bräder. År 1755 påbörjades två västtorn efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz (1716-96), son till Göran Josuae Adelcrantz. De fullföljdes aldrig utan inreddes som envåniga gravkor 1792. Det provisoriska trätaket byttes ut efter åtskilliga arkitekters förslag genom åren till en kupol. Den byggdes 1865-68 efter Fredrik Wilhelm Scholanders ritningar. Denna stora kupol liknar inte alls den låga huv de la Vallée ursprungligen ritat. Mellan 1892 och 1944 genomfördes fyra omfattande invändiga renoveringar som bl a ändrade bänkinredning, altare samt kupolens och väggarnas dekormålning flera gånger. Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007. Hedvig Eleonora kyrka ligger vid Östermalmstorg i Stockholm. Kyrkan har en oktogonal plan, åtta kraftiga pelare bär upp mittkupolen, vars fönster ger kyrkorummet överljus. Omgången täcks av kryssvalv. Sakristian är inbyggd i omgången, likaså koret utgör en del av omgången. De gulputsade fasaderna dekoreras av kvaderrustik. Innerkupolens fönster är exteriört i höjd med tamburens kransgesims, och ytterkupolen kröns av en lanternin. Byggnadsmaterialet är tegel, ytterkupolen har en trästomme. Två gravkor flankerar västentréen. Amiralitetskollegiet beslutade 1665 att uppföra en stenkyrka på Ladugårdslandet, ritningsuppdraget gick till Jean de la Vallée. Grundmurningen av den åttkantiga centralkyrkan påbörjades 1669, arbetet fick dock avbrytas p.g.a. pengabrist. 1672 blev Ladugårdsland eget pastorat och en provisorisk träkyrka byggdes. 1724 återupptogs byggandet, arkitekt var nu Göran Josuæ Adelcrantz. Grundplanen var densamma, men Adelcrantz placerade altaret i öster på traditionellt vis, istället för tillsammans med predikstolen i centrum, som de la Vallée planerat. 1755 påbörjades byggandet av två västtorn, ritade av Carl Fredrik Adelcrantz. De fullbordades aldrig utan inreddes 1792 till gravkor. Kyrkans fasader fick sin rappning vid en stor reparation 1789-1791. Under 1800-talets förra del lämnade många arkitekter förslag till klocktorn. 1865-1868 utfördes F. W. Scholanders förslag till centraltorn, utarbetat 1862. Vid samma tillfälle restaurerades interiören. Senast restaurering påbörjades 1991 under Jerk Altons ledning. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 |
