Stäng fönster Krokom kn, ALSENS PRÄSTBORD 1:2 ALSENS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA - FÖRSAMLING 1995 - ALSEN BEFOLKNINGSTAL - 1805: 952, 1900: 2391, 1995: 1331 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i en sluttning ovanför Alsensjön, omgiven av odlad mark i kambrosilurområdet nordväst om Storsjön. Området ingår som en del i Storsjöbygdens riksintressemiljö. Alsens medeltida kyrka stod något nordost om nuvarande kyrkan. RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (ALSENS KYRKPLATS). Alsens gamla kyrka bestod före rivningen vid 1800-talets slut av ett långhus med tresidigt avslutat korparti i öster, timrat vapenhus i väster och en murad sakristia i nordost. Kyrkan täcktes av ett valmat säteritak. Kyrkans västra del bestod av ett sannolikt medeltida långhus som före 1696 hade ingång i söder. Detta år uppfördes vapenhuset i väster. Kyrkans östra del tillkom vid en ombyggnad 1757-58 under ledning av Pehr Olofsson i Dillne. Då revs ett kvadratiskt, smalare och rakt avslutat kor av okänd ålder. Kyrkan togs ur bruk när den nya kyrkan stod färdig 1847 men stod kvar som ödekyrka ytterligare ett par årtionden innan den revs. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Grunden till nuvarande stenkyrka lades 1840. Ritningar erhölls först 1842, utförda vid Överintendentsämbetet av arkitekt Theodor Edberg. Kyrkan stod färdig 1847. Den är orienterad med altaret i väster och består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, utbyggd sakristia i väster och torn i öster, som ursprungligen kröntes av lanternin med spetsig spira. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Efter en våldsam brand 1919 återstod endast yttermurarna. Vid återuppbyggnaden 1922-24 efter ritningar av Gustaf Holmdahl bibehölls exteriören, förutom att tornets lanternin fick sin nuvarande mer kubiska form, medan interiören förändrades. Rummet minskades genom att murade rundbågiga arkader, erinrande om sidoskepp, placerades innanför sidomurarna. Det långsmala återstående kyrkorummet täcks av ett putsat tunnvalv med skarpt utskjutande fotlist. Korväggen domineras av ett stort krucifix över altaret, utfört av Olof Ahlberg efter branden, de flankerande skulpturerna Tron och Hoppet av Johan Edler d.ä. 1762. Predikstolen, den slutna bänkinredningen, västläktaren och orgelfasaden tillkom efter branden, enstaka föremål härrör från 1700-talet. Inredningens färger i blått och guld balanseras av väggarnas och takets grå puts. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Förstörd genom brand 1919. Alsen hade en medeltida stenkyrka, som kraftigt om- och tillbyggdes (förlängd till dubbla längden) 1757-58 av Pehr Olofsson i Dillne. Den var troligen belägen vid nuvarande bårhuset. 1840 beslöts att bygga en ny kyrka och i september lades grunden, på gärdet söder om den gamla kyrkogården och landsvägen, med Anders Åkerlund, Härnösand, som byggmästare. Ritningar hade erhållits från ÖIÄ, utförda av Theodor Edberg. Kyrkan stod färdig 1847 och invigdes 5 oktober 1850. 1757 års kyrka stod kvar och revs först omkring 1880. 1840 års kyrka brann den 24 oktober 1919, varvid endast murarna stod kvar. Kyrkan återuppfördes 1922-24 med användande av den gamla kyrkans murar. PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär plan med vidbyggd rektanguär sakristia i väster och torn i öster. Ingång genom tornportal i öster. Separat ingång fanns till sakristian. Materialet gråsten och tegel. Fasaderna var vitputsade. Troligen plåttak. EXTERIÖR - Återgick på Edbergs ritning, förutom att det inte fanns någon sydingång. Tornkroppen med två höga smala ljudöppningar på var sida uppbar en hög dubbellanternin av trä avslutad med spira. Höga rundbågiga fönster, fem på var långsida samt ett i tornfoten. INTERIÖR - Kyrkorummets mått var 35,5 x 15 m och höjden till tunnvalvet 11 m. Korpartiet låg 3 dm högre än menighetens del. Altarväggen var ursprungligen prydd med en målning med "Kristi bön i Örtagården" och skenarkitektur, utförd 1847-49 av Göran Sundin med pilastrar, nischer och entablement samt överst ett draperi, som hölls av putti. 1903 års altartavla "Kristi Himmelsfärd", målad av Axel Green 1903, omgavs av en inramning bestående av pilastrar som bar upp en båge. På sidorna stod två profilörer, som tillhört den äldre kyrkans altaruppställning, snidad liksom predikstolen av Johan Edler d.ä. 1761 respektive 1783-84. Den äldre altaruppsatsen med sina två målningar var uppställd i sakristian och vid branden räddades den större målningen "Maria vid korsets fot" utförd av Anders Berglin 1770, liksom profilörerna och en dopängel. Altarringen var tresidig med i främre partiet balusterdockor, i övrigt sluten. En dörr på var sida om altaruppställningen ledde in till sakristian. Sluten bänkinredning i fyra kvarter med eldsurnor på bänkhörnen mot koret. Sannolikt äldre läktarbröstning med eventuell senare tillbyggnad, 1850?, på mitten med ett tresidigt och ett mindre halvrunt parti. Orgeln var byggd av Lars Niclas Nordquist och invigd 1851. Den var en av de större i stiftet med 25 stämmor och fasad ritad av Carl Gustaf Blom Carlsson. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997 |
