Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Malung-Sälen kn, MALUNGS PRÄSTGÅRD 1:10 MALUNGS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Mycket tidigt utbruten ur Mora, omkring 1815 inrättat Tyngsjö kapellag men 1922 åter upplöst. Kyrkan ligger naturskönt på ett näs, intill Västerdalälven.

Den murade kyrkan har korsformad plan med ett tresidigt avslutat korparti i öster, ett västtorn av långhusets bredd i väster och en sakristia i vinkeln mellan den norra och östra korsarmen. Kyrkans äldsta delar långhusets två mellersta traveér återstår sannolikt väsentliga delar från 1200-talet eller omkring 1300. Kyrkan utvidgades i väster under sent 1400-tal eller omkring 1500 samt välvdes. Vid en senare byggnadsetapp - möjligen under 1500-talet - påbyggdes långhusets västra förlängning med ett torn. Under 1700 talet erhöll kyrkan i stort sett sitt nuvarande utseende. Korsarmarna tillbyggdes 1732 37 under ledning av byggmästare Anders Romberg (ett då befintligt vapenhus i söder raserades). Under 1750-talet tillkom så det tresidiga korpartiet och en ny sakristia. Den nuvarande sakristian uppfördes dock i samband med en genomgripande restaurering 1958-59, efter förslag av arkitekt Cyrillus Johansson.

Exteriören är putsad. Långhus och korsarmar har branta, valmade sadeltak med spåntäckning. Den befintliga tornhuven, med rund ansvällning och liten lanternin tillkom 1820, under ledning av byggmästare Lindjo Eric Halfvardsson från Vallerås. Kyrkans interiör är vitputsad. Den medeltida kärnkyrkan har stjärnvalv, medan korsarmar och korparti har flacka, kupade valv. Vid restaureringen på 1950-talet borttogs flera av det sena 1800-talets förändringar i avsikt att återge byggnadens något av dess äldre karaktär. Ny bänkinredning anskaffades och predikstolen från 1685, som 1884 målats vit, återfick sin äldre polykromi.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.