Stäng fönster Ronneby kn, RONNEBY 25:7 HELIGA KORS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 RONNEBY BEFOLKNINGSTAL år 1805: 4038, år 1900: 11538, år 1995: 19201 FÖRSAMLINGSHISTORIK Medeltida stadsförsamling. Backaryd utbrutet 1640. LÄGE OCH OMGIVNING Ronneby stadskyrka, som enligt en gammal tradition kallas för Heliga kors kyrka, är belägen på en höjdplatå i nordöstra delen av stadskärnan och omges av en gammal kyrkogård. Kyrkan ligger i en park i stadsmiljö 200 m norr om järnvägen. Kring kyrkan finns trähusbebyggelse som, liksom kyrkan, undgick den stora branden 1864. Läget är högt på norra delen av en udde i Ronnebyån. Landskapet kring Ronneby är kuperat och ömsom kargt, ömsom lummigt. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING Den murade kyrkan är uppförd i flera etapper, främst under medeltiden. Planen är latinskt korsformig med ett smalare långsmalt kor i öster samt torn i väster. Sakristian är utbyggd på korets nordsida och ett vapenhus i söder, väster om korsarmen. Byggnadsmaterialet är gråsten och tegel. De äldsta murarna återfinns i det enskeppiga långhuset och korets västra del, resterna efter en romansk absidkyrka från 1100-talets slut. Under 1200-talets förra hälft tillbyggdes korsarmarna samt små sidokapell i vinklarna mot koret. Koret förlängdes åt öster till nuvarande längd vid 1300-talets början. Under 1400-talets andra hälft tillfogades västtornet. Genom tegelblinderingar på gaveln kan sannolikt sakristian föras till samma period. Det södra vapenhuset uppfördes 1770. 1911 tillkom en värmekammare mellan norra korsarmen och sakristian. EXTERIÖR OCH INTERIÖR Med sina många tillbyggnader har kyrkans exteriör fått ett sammansatt utseende. Det kraftiga tornet, vilket reparerades i början av 1700-talet, dominerar; det har strävpelare i alla hörn, den sydöstra utformad för en yttre predikstol, spetsbågiga blindnischer, sadeltak samt gavelrösten av korsvirke, diagonala strävor och tegelfyllning. Iögonenfallande är södra korsarmens två kraftiga strävpelare med sina blinderingar; de är från omkring 1500 liksom sakristians trappgavel, även den försedd med blinderingar. Fönsteröppningarna är av varierande utseende och ålder; på långhusets sydsida finns en romansk fönsteröppning. Huvudingången på tornets västsida har spetsbågig, femsprångig tegelomfattning, även rundbågsportaler av olika utformning finns bevarade. Kyrkan försågs vid 1300-talets början med gotiska valv. Interiören täcks genomgående av kryssvalv, utom norra korsarmen som fick sitt stjärnvalv omkring 1500. Av intresse är de skulpterade konsoler som bär upp det södra korsarmsvalvets ribbor. Tornbågen vidgades 1850. Kyrkan präglas av sin rika kalkmålningsdekor från senmedeltid och renässans; målningarna överkalkades 1772, men framtogs vid arkitekt Theodor Wåhlins restaurering 1911. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008. |
