Stäng fönster Uppsala kn, GAMLA UPPSALA 74:2 GAMLA UPPSALA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Gamla Uppsala kyrka, ärkebiskopssäte från 1164 fram till etableringen av stiftscentrat i Östra Aros på 1270-talet, ingår som del av en unik fornlämningsmiljö. Den gråstensmurade kyrkan består idag ett rektangulärt långhus med absid direkt mot den östra muren, vidbyggd sakristia i norr samt vapenhus i väster. Ingång via vapenhuset. Över långhusets västparti reser sig en mäktig tornbyggnad. Den första stenkyrkan uppfördes sannolikt vid 1100-talets mitt som en stor korskyrka med treskeppigt långhus och centraltorn (grundmurarna framgrävda 1896). Under 1200-talets första hälft drabbades kyrkan av eldsvåda, varvid långhus och transept nedmonterades; av den ursprungliga stenkyrkan återstår endast det apterade centraltornet samt koret. Såväl sakristia som vapenhus är medeltida, möjligen tillfogade redan under folkungatid. De efterreformatoriska förändringarna är marginella. Efter sättningar i grunden återuppfördes korabsiden med något större höjd än den ursprungliga. Exteriören står oputsad och blottar ett oregelbundet gråstensmurverk av för landskapet karaktäristisk typ. Centraltornets arkadöppningar är ännu synliga. Strävpelarna av tegel härrör från 1600-talet. I likhet med de flesta uppländska kyrkor välvdes kyrkorummet under senmedeltid samt försågs med kalkmålningar, framtagna vid restaureringen 1926. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 |
