Stäng fönster Falköping kn, GAMLA STAN 5:1 SANKT OLOFS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - FALKÖPING BEFOLKNINGSTAL - 1805: 443, 1900: 3134, 1995: 15206 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida stadsförsamling. Del av Falköpings landsförsamling införlivad 1935. Sammanslagen med resterande del av Falköpings landsförsamling 1983 (Falköpings församling). LÄGE OCH OMGIVNING - Falköping är centralt belägen på Falbygdens odlade högplatå. Ortens närmaste omgivning har en rik förhistoria och har troligen tidigt fungerat som centralort för marknad och handel. Kyrkan är belägen i stadens äldsta och södra del. En separat begravningsplats ligger vid den södra utfarten. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Sankt Olof i Falköping består av långhus med smalare absidkor i öster, sakristia i norr samt västtorn. Den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100-talet, återstår tämligen intakt i den befintliga kyrkans östra del. Vid grävningar i och kring kyrkan har påträffats grundmurar till en äldre sakristia samt ett västtorn, bägge i förband med absidkyrkans murar (det nuvarande västtornet härrör sannolikt också från medeltiden). Redan under 1200-talets mitt eller under dess andra hälft förlängdes långhuset i väster. Kyrkan har haft flera tillbyggnader på nordsidan, däribland ett troligen medeltida magasin (rivna vid 1800-talets mitt). Den nuvarande sakristian tillbyggdes 1918-20. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Sankt Olof är ett representativt och välbevarat exempel på de två århundraden som framförallt präglat det medeltida kyrkobyggandet i Västergötlands centralbygder: 1100- och 1200-talen. Det finns emellertid också anledning att framhålla kyrkans exceptionella drag, däribland dess storlek och sammansatta planform, vilket tyder på att Falköping haft en kyrklig särställning redan under äldre medeltid. Kyrkan har skilda sadeltak över långhus och absidkor; västtornet kröns av en spira som i sin nuvarande form härrör från 1918-20. Under 1900- talet har kyrkan genomgått flera omfattande restaureringar, främst 1950 under Gunnar Hovings ledning och 1959-61 med Ivar Tengbom som arkitekt. I samband med restaureringarna gjordes både utanför och innanför kyrkomurarna arkeologiska undersökningar under ledning av Harald Widéen. Exteriören blottar sedan dess ett tuktat kalkstensmurverk, där flera av medeltidskyrkans muröppningar markerats. I det i övrigt oartikulerade murverket utmärker sig långhusets unggotiska sydportal med inställda kolonner och koniskt formade kapitäl. Ingång även i väster via tornets bottenvåning. Kyrkorummet är helt övervälvt; långhusets två östliga kryssvalv härrör sannolikt från ombyggnaden under 1200-talet eller strax därefter och har ribbor av finhuggen sandsten. Interiören har också påverkats av de restaureringar som skett under 1900-talet. Vid restaureringen 1918-20 erhöll koret en dekorativ målningsutsmyckning av konstnär Filip Månsson. Ytskiktens nuvarande, vita färgskala härrör dock från 1950-talet. Glasmålningen i absidkorets östfönster är från 1960 och utformat av konstnär Gunnar Torhamn. Predikstol från 1643. Orgelfasaden från 1866 härrör från en orgel byggd av E. A. Setterqvist. Sluten bänkinredning. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Av 1600-talets altarprydnad återstår endast två skulpterade evangelister. Den vitmålade takpanelen under orgelläktaren, som nedtogs år 1959, visade sig dölja en figurativ takmålning från 1700-talet. Den är nu uppsatt i sakristian. En Kristusbild i målat glas insattes 1891 i det östra korfönstret, även denna är nu finns nu i sakristian. Dopfunt från 1945 skulpterad av konstnär Anders Jönsson. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 /Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. |
