Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Sigtuna kn, SKÅNELA 8:1 SKÅNELA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Skånela kyrka är Sigtuna kommuns äldsta landskyrka och tillhör gruppen romanska östtornskyrkor. Kyrkan är den tidigaste av länets fyra östtornskyrkor, som är den äldsta typen av landskyrkor i Uppland.

Kyrkan är sannolikt uppförd på kungligt initiativ, på kunglig mark, tidigast under 1160-talet av en stenmästare med utländsk skolning. Den arkitektoniska gestaltningen har tyskt ursprung och är unik för Upplands landsbygd.

Skånela kyrka består idag av rektangulärt långhus med smalare kor och halvrund absid, sakristia och kapell under gemensamt tak, vapenhus samt det under 1700-talet tillbyggda Jenningska gravkoret. Över koret i öst är ett torn placerat. Kyrkan är uppförd av väl huggen gråsten i jämna skift med detaljer i fint arbetad sandsten. Fasaderna är putsade med genomfärgat bruk och har en kvastad yta. Gravkoret är putsat med bandrusticeringar i hörnen. Taken är spåntäckta med undantag för gravkoret som är täckt med falsad plåt.

De äldsta bevarade delarna av kyrkan är koret med kvadratisk plan och romerskt kryssvalv, absiden samt långhuset fram till ingången och torn. Kyrkans fasader var ursprungligen kvaderristade och har troligen alltsedan medeltiden varit täckt med spåntak.

Under senmedeltiden utvidgades kyrkan med ett flertal tillbyggnader. Under 1300-talet tillkom sakristian. Under 1400-talet uppfördes kapellet på nordsidan. Vid samma tidpunkt eller senare tillfogades vapenhuset samtidigt som långhuset förlängdes västerut. Vid mitten av samma århundrade höjdes tornet två meter och försågs med blinderingar. Tornets romanska kolonetter i torngluggarna togs ned år 1827.
Sakristian utvidgades år 1707 åt norr och har gemensamt tak med kapellet vilket ger kyrkans exteriör åt norr ett karaktäristiskt utseende.

Korets romerska kryssvalv är ursprungligt. Den ovanligt höga triumfbågen är gjord av sandsten och vilar på profilerade anfangslister. Även tribunbågen som för in till absiden är utförd i sandsten. Sandsstensdetaljerna och det fina kryssvalvet var redan vid tiden för kyrkbygget något enastående för Upplands landsbygd. Långhuset var i motsats till koret från början inte välvt utan hade trätak, ursprungligen sannolikt med öppen takstol. Omkring 1475 slogs gotiska stålvalv i långhuset och kapellet. Strålvalven i kapellet och i långhusets västra travé är idag bevarade. Efter en brand år 1642 ommurades det västra gavelröstet och efter ett ras år 1790 slogs ett valv i långhuset på nytt.

Den senaste tillbyggnaden, det Jenningska gravkoret, uppfördes intill det norra kapellet omkring år 1750 av Skånelaholms dåvarande ägare.