Stäng fönster Mjölby kn, VETA 7:1 M.FL. VETA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. På en arealavmätning av Veta by från 1689 visas kyrkan troligen med en symbol – en kyrka med kors på båda gavelspetsarna. Det är inte någon direkt mur markerad, men av eventuella gränsmarkeringar att döma har kyrkogården den utsträckning som är markerad på senare kartor. En arealavmätning som gjordes endast sju år senare visar flera byggnader, ungefär i kyrkogårdens utsträckning, framför allt i söder och öster. Det kan eventuellt röra sig om kyrkstallar. Vid laga skiftet av Veta by år 1843 upprättades en skifteskarta där man klart ser kyrkans placering på kyrkogården. Den ligger, som idag, tätt invid norra kyrkogårdsmuren och alldeles intill sakristians nordöstra hörn, inne på kyrkogården, syns en byggnad. Kyrkogårdens utsträckning verkar stämma överens med dagens i norr, väster och söder. Vid västra ingången är det troligen en stiglucka markerad och man ser även en markering för klockstapeln. Klockstapeln uppfördes 1728 och ersatte en tidigare stapel. Eyvind Unnerbäck har gjort en byggnadshistorisk undersökning av Veta kyrka (odaterad). I inledningen till rapporten ger han några fakta om kyrkogården. Han nämner en kyrkoport från slutet av 1700-talet som var uppförd av Gabriel Wennerstedt och att ytterligare två kyrkoportar ska ha funnits. De två senare revs år 1888 och ersattes med järngrindar. I C F Broocmans sockenbeskrivning från 1760 står det att det i kyrkans ringmur på östra sidan vid södra hörnet finns en runsten. Denna runsten nämns även av P D Widegren i början av 1800-talet. Han skriver även att kyrkan saknar torn, varför dess klockor blivit inrymda i en hög och prydlig trästapel på den vackra kyrkogården, där, år 1797, en grav för Lejonhjelmska familjen blev uppmurad och överbyggd. På kyrkogården ligger enligt Widegren även 1:o kyrkoherden Sam Wigius och hans hustru Emerentia Austronia och 2:o kyrkoherden Mag, Joh. Eric Blohm. Även W Tham nämner den Lejonhjelmska ”Kyrkoporten” från slutet av 1700-talet. graven i sin beskrivning från 1855. År 1918 skriver A Ridderstad att den överbyggda graven för släkten Lejonhjelm har förfallit och är nedtagen. En sten, som funnits över dörren till detta gravkor återfinns i en av kyrkans innerväggar. Runstenen tas ur kyrkogårdsmuren år 1894 och enligt en rapport från Riksantikvarieämbetet flyttas runstenen från krykogårdssläntens sydsida till nuvarande placering. På en karta över Veta griftegård från 1885 har man senare antecknat om kyrkogårdsutvidgningen i öster att den är dikad år 1905 och att stenmuren å norra, östra och södra sidan är byggd av Johan Modigh från Rimforsa. Utvidgningen ser ut att vara från den punkt i norra kyrkogårdsmuren, där muren vinklas svagt. Eyvind Unnerbäck skriver i sin byggnadshistoriska undersökning att den västra muren omsattes år 1888, norra muren flyttades ut två alnar och den södra en aln. Han nämner även att det funnits en bod invid västra kyrkogårdsporten och att en av dess väggar utgjorde en del av kyrkogårdsmuren. Den revs i samband med att ett skjul iordningställdes år 1885 mellan sakristian och norra korsarmen. En odaterad målning i Veta församlingshem visar en stiglucka, troligen vid dagens norra grindhål, samt en byggnad som ligger i kyrkogårdsmuren precis norr om kyrkan. Den västra grindöppningen har samma utseende som idag. Från mars 1930 finns en beskrivning av förslag till utvidgning av begravningsplatsen. Förslaget blev aldrig utfört, men i beskrivningen nämns att man vill plantera lindar och eventuellt almar för att ”erhålla god anslutning till den gamla kyrkogårdens rika vegetation”. Ett fotografi från 1935 visar en tät trädkrans runt kyrkogården. Närmast öster om kyrkan syns inga särskilda gravmarkeringar men längre åt öster ligger häckomgärdade gravar. På området söder om kyrkan, nuvarande kvarter C, syns endast ett fåtal gravvårdar på ett fotografi från 1937. Enligt tidningsartiklar invigdes gravkapellet 1939. Gravkapellet bekostades av medel ur Anders Anderssons kyrkobyggnadsfond från 1838 och ritades av Norrköpings stadsarkitekt, Kurt von Schmalensee. 1955 fanns det häckomgärdade grusgravar i fem rader närmast öster om kyrkan. I östra delen av nuvarande kvarter F fanns det enstaka gravar, men kvarter E verkar ha legat oanvänt. Den utvidgade, östra delen av kyrkogården har ett annat trädslag i trädkransen än övriga kyrkogården. Ett fotografi från 1964 visar grusgravar invid kyrkogårdsmuren i väster och söder. Fotografier från 1965 visar ett lågt staket i järnsmide framför familjegrav B 56-61 och att stora delar av kyrkogården, bl a kvarter D och delar av kvarter E, hade häckomgärdade grusgravar. År 1995 beslutade Länsstyrelsen i Östergötlands län om tillstånd till breddning av muröppningen i sydväst. Åtgärden var föranledd av ett besiktningsutlåtande från räddningstjänsten. |
