Stäng fönster Stockholm kn, VASASTADEN 2:98 GAMLA OBSERVATORIET
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kungliga Vetenskapsakademien bildades 1739 och några år senare väcktes frågan om uppförande av ett observatorium, en byggnad som också var avsedd att inrymma vetenskapsakademiens administration, samlingar och bibliotek. Stockholms stad upplät en tomt på Brunkebergsåsen, med fri sikt och goda observationsmöjligheter. Observatoriet uppfördes 1747-52 efter ritningar av Carl Hårleman och invigdes hösten 1753. Hela byggnaden orienterades mot söder, för att observationer skulle kunna utföras längs en nordsydlig meridian. I mittaxeln mot söder utfördes en rund utbyggnad i vilken en rund sal som sträckte sig genom två våningar, den s k Observationssalen, förlades. Från början skedde alla astronomiska observationer genom öppna fönster från bottenvåningen. Runt salen inreddes arbetsrum, meridianrum, bibliotek, arkiv och naturaliekabinett. De två våningarna ovanför inrymde bostäder. Högst upp fanns en lanternin som kröntes av en förgylld stjärna. Källarvåningen inreddes till instrumentverkstad och bakstuga. År 1761 och 1769 deltog Observatoriet i det internationella observationssammarbetet när Venus passerade mellan jorden och solen. Vid Venuspassagen fylldes kullen med intresserade. Förnäma gäster var den vetenskapligt intresserade drottningen Lovisa Ulrika, kronprins Gustav samt riksråd och utländska sändebud. En annan stor händelse för stockholmarna var när den första luftballongen i Sveriges historia 1784 lyfte från observatoriets gård. Det skedde också i kunglig närvaro av Gustav III och hans hov. Runt observatoriet anlades i slutet av 1700-talet en engelsk park efter ritning av Carl Fredrik Adelcrantz. De slingrande parkvägarna finns i stort sett kvar idag. Kullen inhägnades sedermera och öppnades inte för allmänheten förrän under tidigt 1900-tal. Parken fick namnet Observatorielunden. Under 1830-talet uppfördes ett litet magnethus på observatoriets gård, vilket revs på 1930-talet. Den västra flygeln "Stora magnethuset" som uppfördes 1838 och fick sitt torn 1914 används fortfarande för astronomiska studier. År 1881 byggdes en pendang till magnethuset i form av en uthuslänga med tvättstuga, strykrum, vedbod och tc, den nordöstra flygeln, som idag inrymmer ett café. Båda byggnaderna är uppförda i en våning med slätputsade fasader och enkla profilerade taklister som enda dekor. Den västra flygeln har ett litet utstickande runt parti, observationstornet som uppfördes inför solförmörkelsen 1914. huven är emellertid numera borta. Taken är täckta av plåt. Fram emot mitten av 1800-talet ansågs instrumenten och observatoriet som föråldrade, varför en omfattande modernisering genomfördes. En utbyggnad mot norr, som påbörjades 1875, garanterade mer utrymme och ett observationstorn uppe på taket gjorde plats för en modern refaktor. Detta innebar att 1700-talslanterninen revs. Ansvarig för ombyggnaden var slottsarkitekten Johan Erik Söderlund, som emellertid dog under arbetets gång och ersattes av slottsarkitekten H.G. Sandels och senare av F.G.A. Dahl. Den ursprungliga byggnaden från 1700-atlet är tre våningar hög inklusive en övre mezzaninvåning. Tillbyggnaden från 1870-talet är endast uppförd i två plan. Både den ursprungliga byggnadsdelen och tillbyggnaden har slätputsade fasader ovanför en sockel av sandsten. På 1700-talsdelen utgörs fönsteromfattningarna av släta omfattningar av sandsten, medan tillbyggnaden har profilerade dito av puts. Våningsbandet är profilerat liksom taklisten. I mittaxeln mot söder skjuter den två våningar höga, runda observationssalen ut, och på bottenvåningen springer mot såväl öster som väster två låga flyglar ut. I det runda utskjutande partiet finns stora rundbågade fönsteröppningar med småspröjsade fönsterbågar. Byggnaden kröns, ovanför den runda delen, av ett likaså runt torn, observatorietornet. Tornet som är öppningsbart för astronomiska studier är klätt med locklistpanel. Runt tornet löper en balkong med ett enkelt järnräcke. Taken är plåttäckta och kröns mot takfoten med palmettliknande ornament. Under årens lopp hade Stockholms bebyggelse utökats väsentligt kring det gamla observatoriet, rök och ljus från den omgivande bebyggelsen försvårade avsevärt observationer av ljussvaga himmelsobjekt. Dessutom var instrumentuppsättningen föråldrad och knappast i en nivå med vad som krävdes för en framgångsrik astronomisk forskning. Åren 1929-30 flyttade därför astronomernas verksamhet till ett nyuppfört observatorium i Saltsjöbaden varvid Stockholms högskolas geografiska institut flyttade in i det gamla observatoriet och blev kvar till 1985. Observatoriets framtid var oviss och stiftelsen Observatoriekullen bildades i syfte att göra byggnaden till museum. Museet slog upp portarna den 20 september 1991 och 1999 blev Vetenskapsakademien åter observatoriets ägare. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Stockholms län, 2007-01-12, Dnr 221-1997-19851 |
