Stäng fönster Oskarshamn kn, MALGHULT 2:181 M.FL. KRISTDALA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Den nya kyrkogården, även kallad den norra, anlades i samband med kyrkans uppförande 1791. Det berättas att platsen var så oländig att det krävdes 3000 dagsverken innan grundläggningen av kyrkan kunde börja. Vid biskopsvisitationen året innan hade församlingen uppmanats att igenfylla och jämna ut gravarna på den gamla kyrkogården då bruket av den nya påbörjades. Det är osäkert i vilken omfattning detta utfördes. Sannolikt pågick ett parallellt bruk under ett antal år. Det berättas att församlingen till en början var skeptisk till den nya begravningsplatsen. Först att begravas på nya kyrkogården var prästfrun Fredrika Meurling, f. Törner som avled 1791. Hon blev också den först begravda i Meurlings familjegrav som ännu finns kvar öster om kyrkan. Fredrika Meurlings ursprungliga gravvård är dock borta och ersatt av en sentida vård. På egen begäran ligger Prosten Pehr d y död 1794, även han av släkten Meurling, begravd strax utanför kyrkans södra ingång. Dit flyttades också hans tidigare avlidna maka. Den liggande kalkstenshällen finns ännu utanför den södra ingången och är kyrkogårdens äldsta gravvård. På majstämman 1798 beslutades att varje hemman till hösten skulle sätta två aspar kring den nya kyrkogården, 2 alnar från muren. Detta var den första planteringen kring kyrkogården. År 1814 beslöt sockenstämman att anlita en lantmätare som skulle upprätta en karta över kyrkoplanen. Kommissionslantmätaren Johan Ludvig Björkgren utförde arbetet. 1814 års karta upptar som kyrkans egendom utrymmena för kyrka, kyrkogård, kyrkovall, sockenstuga och för marknadsbodar, väster om sockenstugan. Kring uppförande av stall vid kyrkan fanns en oenighet i socknen som handlade om markrättigheter. På 1831 års karta, även den upprättad av Björkgren finns dock 37 kyrkstall markerade. Dessa uppfördes 1832. År 1899 uppfördes nya stall och ett stycke in på 1940-talet revs de. Kyrkogården har utvidgats tre gånger under 1800-talet, alla gångerna åt väster. Första utvidgningen var klar 1828, den andra 1848 och den tredje och största på 1384 kvadratmeter utfördes 1866-1867. Efter detta blev en ny plantering kring kyrkan aktuell, denna gång lindar på initiativ av dåvarande vicepastorn August Arnman. I trädkransen kring kyrkan ingår ännu lindar, men även lönnar, almar och en kastanj. På lagaskifteskartan från 1881-1889 synes kyrkogården ha samma utformning och omfattning som idag. Vid sockenstämma 1824 framfördes klagomål på att gamla lik som ännu inte förmultnat rubbas med nya begravningar och att detta leder till obehag, till exempel stank. Ett förslag som framfördes var att tills vidare begrava på den gamla kyrkogården framför Klockaregården. Stämman konstaterade dock efter provgrävning att det fanns områden där förmultning gått så långt att man kan begrava igen. Det beslutades att man skulle anställa en griftegrävare som skulle närvara vid gravars öppnande och utstaka och bestämma nya gravplatser ”med noggrant iakttagande av linjernas rakhet och avståndet dem emellan”. Kyrkoväktaren Mellbom anställdes som griftegrävare. Problemen på kyrkogården fortsatte dock och 1851 och 1872 framfördes klagomål på att gravarna grävdes för grunda, vilket medförde obehag på somrarna. Det beslutades att gravarna skulle vara 3 alnar djupa. År 1872 beslutas att ringkarlarna skulle få 1 riksdaler och 25 öre för varje lik och för den summan skulle de ringa, gräva och kasta igen graven så att bärarna inte behövde göra det. Fattiga som inte kunde betala fick själva gräva. Vid graven sattes ett träkors med en bleckplåt med den dödes namn samt födelse och dödsdag. Enligt den lokalhistoriskt kunniga Sven Bankeström som skrivit socknens historia dominerades kyrkogården ännu år 1900 av träkors och gravstenar fanns bara här och där. Även enligt dagens kyrkovaktmästare som sett ett äldre fotografi taget i seklets början upptogs västra delen av kyrkogården mestadels av träkors. Idag återstår två träkors. I samband med kyrkans uppförande tillkom två par grindstolpar vid kyrkogårdens gräns i söder, ett par i väster i höjd med kyrkans västtorn och ett par i öster i höjd med kyrkans kor. De kraftiga, runda grindstolparna är sammanbundna med en båge och ritade och uppförda av Seurling. Kring kyrkan fanns också på 1800-talet en kyrkogårdsmur som avgränsning och som skydd mot bland annat djur. För att hindra att kringströvande får, kor och grisar tog sig in på kyrkogården fanns mellan kyrkoportarnas stolpar ett järngaller med en djup grop under. Så var det ända in på 1870-talet. På majstämman 1860 uppmanades ägare av svin i kyrkbyn att hålla dem instängda om helgdagarna. De svin som påträffades på kyrkogården skulle infångas och utlösas av ägaren. För att utestänga får skulle skrädda timmerstockar läggas på murens ytterkant. På den meurlingska gravplatsen öster om koret restes 1932 på församlingens initiativ en sten där det står MEURLING SEDAN 1791, detta för att hedra minnet av de meurlingska prästerna. På den södra kyrkogården finns en liknande. Ett foto från 1935 visar en kyrkogård som nästan helt är belagd med grus och med en hel del låga häckar som omgärdar gravplatserna. År 1959 verkar kyrkogården föga ha förändrats och området framför västtornet är mycket välordnat med grusgravar och låga häckar. Ännu 1964 är kyrkogården mestadels grusbelagd. År 1966 invigdes den bronsfontän som står väster om kyrkan. Bronskaret har utförts av skulptören Gunnar Nordin och levererats av M.B. Ohlssons klockgjuteri i Ystad Reliefbilderna skildrar händelser i Kristdalabygden från kristnandet och framåt. I samband med bronsfontänens tillkomst förändrades gångssystem och troligen även till viss del gravkvarteren närmast väster om kyrkan. Under 1960-talets gång såddes kyrkogården efterhand igen och grus ersattes med gräs. Då planterades också de rygghäckar som idag finns på stora delar av kyrkogården. Häckarna av buxbom består delvis av plantor som togs från gravplatser som tidigare omgärdats av låga buxbomhäckar. |
