Stäng fönster Finspång kn, RISINGE KYRKA 6:2 RISINGE KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Under medeltiden och fram till mitten av 1800-talet låg begravningsplatsen för sockenborna i Risinge invid den medeltida kyrkan, S:ta Maria. Det sker fortfarande begravningar på den gamla kyrkogården, men församlingskyrkogård är i dag den nya kyrkogården, Risinge nya. I en jubileumsskrift som utkom 1949 till kyrkans hundraårsjubileum finns bl a en redogörelse för turerna inför det nya kyrkbygget. Med början redan på 1700-talet diskuterade man uppförandet av en ny församlingskyrka i Risinge, men först 1844 togs beslutet om en ny kyrka. Det verkar inte ha rått några större motsättningar om hur den nya kyrkan skulle se ut, men däremot var den skulle byggas. Brukspatron Reder på Stjernvik erbjöd mark på Hults gärde, nära Olstads Backe ”en plats som Dir Nyström äfven besett och funnit för ändamålet serdeles lämpelig”. Brukspatron Reder, som avled 1847, fick sitt gravkor öster om kyrkan. Protester mot kyrkans placering kom från de delar av socknen där man skulle få en avsevärt längre kyrkväg än till den gamla kyrkan. Stämman röstade dock ja till brukspatronens förslag. I september 1849 invigdes den nya kyrkan och kyrkogården men först 1869 var kyrkogården färdig att tas i bruk i sin helhet. Man hade under åren genomfört fyllningsarbeten och planterat träd. År 1853 beslutades t ex att träd skulle planteras parallellt med ringmuren (kyrkogårdsmuren). Redan 1864, alltså innan kyrkogården var helt färdig, började man diskutera eventuell utvidgning och fastnade för ett förslag att anskaffa begravningsplats i Finspång. Detta genomfördes dock aldrig. På 1880-talet gjordes en ordentlig planering och indelning av kyrkogården av kommissionslantmätaren A Lodén. År 1907 togs gravkapellet norr om kyrkan i bruk. Det var ritat av arkitekt Erik Lallerstedt. Först 1914 tog man upp frågan om utvidgning av kyrkogården igen. Under tiden hade den gamla kyrkogården (troligen Risinge gamla) tagits i bruk för s k linjegravar. Kyrkstämman önskade att nya kyrkogården skulle utvidgas mot söder och att begravningarna skulle upphöra på gamla kyrkogården. Hösten 1916 invigdes det nya området söder om nya kyrkogården, det som idag kallas ”Björkallén” och man beslutade att linjegravar inte längre skulle upplåtas på gamla kyrkogården. (Här är det oklart om jubileumsskriften med ”gamla kyrkogården” menar Risinge gamla kyrkogård, eller de äldre delarna av Risinge nya kyrkogård.) År 1935 återinvigdes det Rederska gravkoret öster om kyrkan. En ritning till gravkoret, som uppfördes till donatorn av marken till nya kyrkan och kyrkogården brukspatron Diedrich Reder på Stjärnvik, finns bevarad i byggmästarna Nyströms arkiv i Östergötlands länsmuseum. År 1935 hade man renoverat gravkoret och koppar mm till nya portar och kistor skänktes av Finspongs Metallverk. År 1937 beslutade man att inköpa ett nytt markområde norr om kyrkan och anlitade arkitekt Johannes Dahl från Tranås för att göra ett förslag till utformning av den nya begravningsplatsen. Johannes Dahl var flitigt anlitad i kyrkliga ”ärenden” vid den här tiden och har bl a upprättat förslag till renovering av många kyrkor i Östergötland. Det framgår inte om Dahls förslag realiserades. År 1940 inköptes ytterligare mark norr om kyrkan. Markinköpen gällde troligen delar av det område som idag är kyrkogård nr 3. Enligt tidningsartiklar invigdes olika delar av kyrkogården under 1950-talet. Enligt en tidningsartikel från den 27 september 1954 var det nyinvigda området utformat av trädgårdskonsulent Eric Lind, Linköping. I de två nya gravkvarteren ska församlingen upplåta fri gravplats och fri gravöppning för sockenborna. Då en äkta make jordfästes, reserveras automatiskt plats för den efterlevande. Två vattendammar med springbrunnar planeras i området och kvartersbegränsningen ska utgöras av prydnadsträd. En mur av sten planeras utmed Norrköpingsvägen och en promenadväg inramad av lindar. År 1981 invigdes ytterligare ny kyrkogårdsmark, troligen kyrkogård nr 4. Av olika fotografier kan man delvis utläsa kyrkogårdens utveckling under 1900-talet. Ett foto från ca 1900 visar ett stort antal vita träkors i dagens kvarter B:1. Ett fotografi från 1941 av kvarter B:1 visar endast ett fåtal gravvårdar. Troligen har man nyss lagt om kvarteret och sått in gräs för att senare anlägga grusgravar. Ett foto från samma år av västra entrén visar nyplanterade träd utmed mittgången, medan ett foto från 1968 visar grusgravar i kvarter B:1. Ett fotografi från 1955 visar i huvudsak grusgravar både på gamla kyrkogården, nr 1, och i Björkallén, nr 2. På kyrkogård nr 3, nordöst och öster om kyrkan har delar av gångar lagts ut. Det kan även noteras att man fick konstbevattning på kyrkogården 1978 och att en ny minneslund på kyrkogård nr 3 invigdes 1985. År 1987 invigdes den konstnärliga utsmyckningen av brunnen i minneslunden norr om kyrkan. Smidesringen ritades av silversmed Peter Hjertkvist, Finspång och tillverkades av smeden Nils Haglund i Falla. Bruket med urnrundlar, en central plantering omgiven av gravvårdar i form av små naturstenar, infördes 1999. |
