Stäng fönster Uppvidinge kn, ÅSEDA 13:32 ÅSEDA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogården som från början troligen var mycket liten och endast omfattade området allra närmast kyrkan, har utökats vid ett flertal tillfällen. 1805 omtalas en fullständig omläggning av ringmuren. 1848 beslutades att kyrkogården skulle utvidgas ”omkring 20 alnar” (st prot). Väderstrecket omges inte, men utvidgningen bör ha omfattat ett område i väster. Årtalet 1849 är nämligen uthugget i en av murstenarna ungefär mitt emellan de båda västingångarna. Dessutom bestämde man detta år att lämna en öppning till den nya kyrkogårdsdelen för att eventuellt sätta in ”en port” vid senare tillfälle (st prot), vilket sannolikt genomfördes 1859. 1868-70 utökades kyrkogården avsevärt åt norr (vis prot 1874). Detta markeras av årtalet 1869 på en sten i nuvarande murens nordvästligaste del. 1924 utökades kyrkogården ytterligare, denna gång mot öster (ämbetsberättelse 1927). Den senaste utvidgningen, invigd 1950, den så kallade nya kyrkogården, är belägen längst i öster. Kyrkogården har tidigare haft två stigluckor, en i norr där huvudingången fram till 1800-talets början var belägen och en i väster (räk 1693) samt möjligen också en tredje i söder. ”Södre luckan” är dock bara omnämnd endast vid ett tillfälle (räk 1733). Eventuellt kan ”Södre” vara en felskrivning. 1711 beslutades att två nya luckor skulle uppföras då de gamla var ”aldeles förrutne” (räk). En av dessa stigluckor från 1700-talets början är ännu bevarad och flyttades 1806 från norra ingången till sin nuvarande placering omedelbart utanför kyrkogårdens sydvästra hörn (räk 1805-06) och används nu som bårhus. Den västra stigluckan hade samma utformning som den norra (räk 1711), men var troligen mindre eftersom den konsekvent benämns lilla luckan (t ex räk 1729). Den revs och försåldes på auktion 1805. Efter luckornas flyttning respektive rivning förlades kyrkogårdens huvudingång till västra sidan och försågs med trägrindar. I början av 1900-talet fanns fortfarande en trätrappa över kyrkogårdsmuren norr om huvudingången. Denna väg in till kyrkogården användes vid begravningar av så kallade självspillningar. Enligt lag från 1864 skulle de som begått självmord begravas i stillhet på kyrkogården. Tidigare hade de varit utestängda från den vigda begravningsplatsen. Alla särregler togs bort 1894. En klockstapel har tidigare stått på en angränsande utbuktning i Badebodaån, sydöst om kyrkan. Platsen kallades tidigare ”Klockhöljen”. Klockstapeln var av klockbockstyp och hade haft en huv av två korsade sadeltak och en hög mittspira. Under slutet av 1600-talet reparerades klockstapeln flera gånger (räk 1691, 1694 och 1695) vilket tyder på att klockstapeln inte var ny. 1711 utfördes nya underhållsarbeten och förbättringar omtalas under hela 1700-talet. 1748 verkar det som om hela klockstapeln i det närmaste blir ombyggd. 1797 då man uppförde nuvarande torn revs klockstapeln. Ett benhus uppförs 1688 (räk). Byggnaden var av trä och utvändigt spånad. Den tycks ha varit belägen i anslutning till kyrkans västra del. Stämmoprotokoll 1792 meddelar nämligen följande ”benhuset blir det första som wid Tornbyggnaden kommer att rubbas”. Benhuset revs 1794 eller 1795 (räk). Ett kornhus omnämns flera gånger i 1700-talets räkenskaper. Kornhuset revs och såldes på auktion 1805 (st prot). Detsamma hände med ”kalkboden” som uppfördes tillfälligt i samband med den stora ombyggnaden av kyrkan 1797-1803. Tidigare har kyrkstallar funnits vid kyrkan. Så sent som 1945 fanns flera kvar, men numera är alla rivna. 1889 övervägde man att sockenstugan skulle rivas, eftersom den var i dåligt skick, men sedan beslutade man att reparera den. 1930 uppfördes kommunal- och skolhus, numera uteslutande kommunalhus som fick överta sockenstugans funktioner. Nuvarande prästgård uppförd 1909, är belägen 200 meter väster om kyrkan. Tidigare fanns på samma plats en prästgård som var byggd på 1780-talet. En ännu äldre prästgård som ödelades av brand 1783 var belägen norr om kyrkan, inom det nuvarande kyrkogårdsområdet. En tiondebod är belägen på den nuvarande prästgårdens tomtområde. Församlingshemmet invigt 1958 är beläget ca 150 m väster om kyrkan. Enligt ett brev från Gunnar Wetterling till Kungliga Byggnadsstyrelsen 1921, utgjorde den gamla begravningsplatsens södra och östra delar av utfylld mark, begränsad mot områdena invid Badebodaån av en stödjemur, uppförd i gråsten i kallmur till samma höjd som den övre markytan. Runt begravningsplatsen stod en rad med ganska stora lövträd. Kanterna av gångarna hade planterats med ligusterhäckar. ”Frånsett ett par gravstenar från 1600-talet har begravningsplatsen numera ingenting att uppvisa av kulturhistoriskt intresse, sedan seden att samtidigt som med begravningarna sätta upp gravvårdar enligt traditionella former, för några år sedan utrotats, vilket måste beklagas då som ersättning härför reses banala gravvårdar i s. k. svart granit”. |
