Stäng fönster Norrköping kn, ENEBYMO 1:4 ÖSTRA ENEBY KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - NORRKÖPINGS ÖSTRA ENEBY BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1252, 1900: 7496, 1995: 14115 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i utkanten av Norrköpings tätort. Trakten är mycket rik på fornlämningar. Socknen inkorporerades till Norrköpings stad 1916. Stor, modern kyrkogård med fristående bisättningskapell. F.d. skolan invid kyrkan är nu församlingshem. Den s.k. kyrkskolan har övertagit det gamla församlingshemmets roll. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett ovanligt långsträckt långhus med rakslutet korparti, en sakristia på korpartiets norra sida samt ett vapenhus och ett dopkapell (ursprungligen gravkor) på långhusets sydsida. Större delen av långhuset kvarstår från den ursprungliga kyrkan, troligen uppförd omkring 1200 eller under 1200-talets första hälft. Ursprungligen slöt till långhuset ett smalare kor, vars bortbrutna nord- och sydmurar alltjämt är synliga ovan korvalvet. Korets östliga avslutning är dock inte säkert känd. Efter en ombyggnad möjligen i slutet av 1300-talet erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd. Samtidigt eller något senare uppfördes sakristian. Vapenhuset är likaså troligen uppfört under medeltidens senare hälft. Ett torn har under medeltiden funnits i väster, sedermera rivet. Gravkoret för ätten Schulman uppfördes under 1600-talet. År 1719 brändes kyrkan av ryska trupper. Vid iståndsättningsarbetena revs det svårt skadade tornet. Åren 1727-33 förlängdes långhuset åt väster och 1773-75 uppförde byggmästare Måns Månsson från Linköping ett nytt västtorn. Vid samma tid införlivades vapenhuset med kyrkorummet när mellanväggen revs. Vid en restaurering 1917, efter förslag av arkitekt Erik Fant, omändrades gravkoret till dopkapell. År 1977 byggdes en ny skiljevägg mellan vapenhus och långhus för att bl.a. skapa ett väntrum. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den vitputsade kyrkan har spåntak. Gravkor och torn kröns av huvar, tornets huv karnissvängd med åttkantig lanternin. Ingång i väster genom tornet. Kyrkorummet har förändrats i etapper. Snart efter uppförandet försågs kyrkan med figurativa kalkmålningar av vilka fragment ännu finns synliga på kyrkvinden ovan valven. Detta innebär i sin tur att kyrkan i äldsta tid haft inre trätak eller öppen takstol. De nuvarande ribbvalven tillkom troligen vid 1300-talets slut. Kyrkorummets målningsskrud har sannolikt tillkommit kring mitten av 1390-talet och utförts antingen av den s.k. Kapitelsalsmästaren eller dennes efterföljare, Risingemästaren. Sakristians målningar är något yngre och utförda ca 1430. Som altartavla tjänar idag Olle Hjortzbergs glasmålning från 1920, som ersatte en äldre från 1896. Predikstolen utfördes 1726. Den nuvarande orgeln tillkom 1898, men verket byggdes 1985. Inredningen förnyades delvis vid en restaurering 1954-55 efter förslag av arkitekt Kurt von Schmalensee, däribland med bänkar, altarring och läktarbarriär. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - En korsmärkt runsten har någon gång under medeltiden tagits till vara och använts som altarskiva, varefter den i efterreformatorisk tid lagts ner i korgolvet. Kyrkan har två dopfuntar, en medeltida och en i glas, ritad av Kurt von Schmalensee 1954-55. Den medeltida dopfunten har en sällsynt rik dekorativ utformning och en komplicerad historia. Foten är från slutet av 1100-talet. Den har tillskrivits den gotländske stenhuggaren "Majestatis". Skålen med fyrpass-form och figurreliefer härrör dock från 1200-talet och är möjligen en kopia av den cuppa som ursprungligen hört till foten. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003; rev 2004 |
