Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Upplands Väsby kn, EDSBY 1:2 M.FL. EDS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Eds kyrka började uppföras under 1100-talet. Den ursprungliga kyrkan bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare torn i väster samt en bred absid i öster, direkt fogad mot långhuset. Denna s k absidsal, var en relativt ovanlig planform i Uppland. Förutom i Ed, har den troligtvis endast funnits i Lovös äldsta stenkyrka samt i Frötuna kyrka. Eds kyrkas murar var ursprungligen oputsade. Under 1300-talet revs absiden varpå kyrkan förlängdes åt öster med ett rakslutet kor.

Under samma tid tillkom sakristian i norr och öppningen mot tornet förstorades. Invändigt slogs kryssvalv, som 1487 dekorerades med kalkmålningar av Albertus Pictor. Under 1400-talet uppfördes även ett vapenhus vid södra långhusväggens västra del.

1768 genomfördes en större renovering av kyrkan. Invändigt revs mellanväggen mellan kor och långhus, liksom korvalvet. Ett nytt valv uppfördes i koret, med samma höjd som långhusets. Utvändigt fick kor och långhus ett gemensamt brutet tak, och tornet höjdes. Stora fönster togs upp och vapenhuset revs. Den södra ingången sattes igen, varpå kyrkans nya entré förlades genom tornet i väster.
Eds kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

HISTORIK
Runstenar i kyrkan och i dess närhet tyder på att socknen hade ett centralt läge redan under vikingatid. Även namnet Ed visar på att socknen utgjort en viktig punkt i kommunikationsnätet. Ed ligger mellan Edssjön, som förr var en del av ett större vatten, och Mälaren. Vid edet, var man tvungen att dra båtarna över land, en sträcka på cirka 200 meter vid Kristi födelse.

När den nuvarande kyrkan i Ed började uppföras under 1100-talet hade den troligtvis inte föregåtts av någon träkyrka. Ed var en självständig församling med Sollentuna som annex fram till 1918. Då blev Sollentuna huvudkyrka med Ed som annex fram till 1962, då de två församlingarna skiljdes åt och Ed bildade eget pastorat. Sedan 1952 tillhör Ed Upplands Väsby storkommun.

Under 1600-talet genomfördes omfattande säteribildningar till följd av de svenska stormaktsambitionerna. I trakten kring Upplands Väsby etablerades inte mindre än 13 säterier, varav huvuddelen i Ed och Hammarby. Detta medförde bestående förändringar för traktens landskap och dess bebyggelse. Flera byar utplånades helt när de ombildades till säterier. Det största säteriet var Runsa, ägt av släkten de la Gardie-Stenbock, som under 1600-talet omfattade huvudparten av Eds socken och ytterligare några gårdar i Hammarby och Fresta.

Framförallt under 1700-talet finns påfallande likheter mellan Ed och grannkyrkorna Hammarby och Fresta. Under denna tid restaurerades samtliga tre grannkyrkor. Vid samtliga restaureringar har slottsarkitekten Jean Eric Rehn (1717–1793) formgivit delar av kyrkornas nya inredning. Hovmarskalken Charles de Geer, innehavare till bl a Väsby gård, bidrog till Eds kyrkas restaurering. Samme man medverkade till restaureringarna av grannkyrkorna Fresta och Hammarby. Överensstämmelsen mellan Fresta och Eds kyrkors yttre restaureringar är mycket påfallande.



KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250–1350, Uppsala 1987
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Curman, S & Curman, G, Sveriges kyrkor. Sollentuna härad, Stockholm 1958
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Wadström, I, Eds kyrka. Upplands kyrkor – 166, Strängnäs 1975