Stäng fönster Östhammar kn, ALUNDA 2:1 ALUNDA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Alunda kyrka står i ett samhälle på landsbygden tre mil nordost om Uppsala. Den ovanligt stora, vitputsade korskyrkan präglas till sitt yttre av 1780-talets ombyggnad till nyklassicism. De äldsta murpartierna härrör från medeltiden. Långhuset är enskeppigt. Koret i öster har en rak avslutning. I vinkeln mot norra korsarmen ligger sakristian. Kyrkorummet täcks av ett svartmålat, valmat plåttak. Västtornet har en huv med lanternin. Omfattningarna runt de tre portalerna, den i tornets västmur samt runt korsarmarnas ingångar, höggs 1894 av gotländsk sandsten i klassiserande stil. Även interiören präglas av sent 1700-tal. Endast i koret framträder den medeltida karaktären, speciellt genom att kalkmålningar framknackats. Fr. o. m. 1200-talets slut och flera decennier in på 1300-talet hörde Alunda kyrka till Uppsala domkyrkas åttonde s.k. kanonikat. Det innebar att en medlem av domkapitlet ombesörjde församlingsbornas själavård och i gengäld fick inkomster från socknen. Senare hörde Alunda till ärkebiskopens prebende. Detta nära samband med domkapitlet kan sättas i samband med kyrkans ovanliga och påkostade arkitektur. De äldsta murpartierna är av gråsten och kan härröra från 1200-talets slut, kanske redan från århundradets mitt. Kyrkan hade först ett smalare och lägre kor i öster samt ett västtorn. Från denna äldsta tid härrör även sakristians östra rum. Det första koret är inte bevarat. Av denna äldsta kyrka kvarstår de nedre delarna i tornet, västra korsarmen, dvs. långhusets västparti, samt de murar som bär upp mittvalvet. till den äldsta perioden hör även sakristians östra delar, det stora, tunnvälvda rummet. En nordportal har funnits med omfattning av gråsten, likaså en sydportal och spåren är synliga i långhusets murar. Portalerna har lett till medeltida vapenhus, ett i norr och ett i söder. Deras ålder är okänd; möjligen 1400-tal. Kring mitten av 1400-talet revs det gamla koret. Kyrkan förlängdes med ett nytt och större kor i samma bredd som långhuset. I koret slogs två stjärnvalv. 1465 utfördes dess kalkmålningar av en mästare vid namn Johannes Iwan. Han avled under arbetets gång och ligger begravd i kyrkan. Arbetet fortsattes av hans medhjälpare Anders Eriksson, Petrus H och Erik (den sistnämndes efternamn osäkert). Dessa har utfört långhusets målningar, som senare skadats vid brand och numera inte är syniga. Spår efter kalkmålningar av de tre sistnämnda mästarna finns även i den sångläktare som byggts ovanför sakristian, som nu utvidgades till sitt nuvarande omfång med tre rum. Läktaren har senare igenmurats men dess båge utåt kyrkorummet är synlig i korets nordmur. Mot slutet av samma sekel byggdes en mindre korsarm mot söder. Dess sydgavel var rikt ornerad med blinderingar av tegel. Även en nordlig korsarm kan ha funnits under medeltiden. År 1715 slog blixten ner i tornets spira som helt brann ner. Vid branden fick kyrkan även skador på bl. a långhuset och stod länge och förföll. Först 1780 påbörjades en renovering samt om- och tillbyggnad. Arkitektens namn är tyvärr okänt. Initiativet togs av kyrkoherden Lars Runeberg men arbetet leddes av hans efterträdare i ämbetet, Michael Grönlund. Riksdagsmannen Erik Danielsson utövade tillsyn. Nu kalkades målningarna över. De båda korsarmarna byggdes. Kyrktornet höjdes och kröntes med huven och lanterninen. De tre portalerna uppsattes dock inte förrän 1894, se ovan. Läktaren i väster byggdes, likaså den slutna bänkinredningen. Vid en renovering 1937 under Ärland Noréen framtogs korets kalkmålningar och ny altarring snidades. Vad som kan anses särskilt märkligt med Alunda kyrka är kanske framför allt den tredelade sakristian och den bevarade nordportalen med gråstensomfattning som kan vara en av de äldre bevarade i Uppland och härstamma från 1200-talet. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999 |
