Stäng fönster Sölvesborg kn, PELIKANEN 5 SANKT NICOLAI KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 SÖLVESBORG, SANKT NICOLAI BEFOLKNINGSTAL år 1805: 707, år 1900: 1937, år 1995: 8332 FÖRSAMLINGSHISTORIK Medeltida stadsförsamling. Sölvesborgs landsförsamling utbruten 1868, men åter införlivad 1951. LÄGE OCH OMGIVNING Kyrkan ligger i stadsmiljö ett kvarter nordväst om Stortorget, 350 m norr om järnvägsstationen och 400 m väster om hamnen. En allé förbinder kyrkan med stationen. Sölvesborgs stadskyrka är belägen mitt på den gamla kyrkogården. Rester av ett karmeliterkloster från 1400-talets slut har påträffats norr om kyrkan. Omedelbart väster om kyrkan återfinns pastorsexpeditionen. En separat begravningsplats Kapellkyrkogården finns 400 mot nordost, inte långt från Sölvesborgs klosterruin. Kyrkomiljön ingår i större riksintresseområde för kulturmiljövården. RASERAD KYRKA / RUIN DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING Den medeltida tegelkyrkan består av enskeppigt långhus med smalare, relativt långt, rakslutet kor samt västtorn. På långhusets sydsida är ett kapell samt ett vapenhus tillbyggt, på nordsidan en sakristia. Kyrkan har uppförts etappvis med början i öster; koret härstammar från 1200-talets slut eller omkring 1300. Under 1300-talets första tredjedel tillkom långhuset, med nord- och sydportaler samt arkadbågar i norr och söder för planerade, ej utförda korsarmar. Tornet tillfogades under 1300-talets senare hälft, samtidigt byggdes det södra kapellet utanför södra arkadbågen. I början av 1400-talet uppfördes södra vapenhuset. Ett nordligt vapenhus byggdes på 1770-talet, men revs då sakristian uppfördes vid arkitekt Gustaf Lindgrens restaurering 1905-06. EXTERIÖR OCH INTERIÖR Exteriören präglas av det röda teglet samt av tornets och östmurens trappgavlar med sina slätputsade blinderingar. Det södra vapenhuset utmärks genom sin renässansgavel från 1649. De spetsbågiga fönsteröppningarna är i stort sett samtida med långhuset. Alla byggnadskroppar täcks av tegelklädda sadeltak, koret är något lägre än långhuset. Långhusets sydportal leder nu till vapenhuset, nordportalen är igenmurad. Korportalen har varit igenmurad men återupptogs 1905 då också tornportalen ommurades, vapenhusets portal är ursprunglig. Interiören karakteriseras av de slätputsade ribbvalven av tegel; korets två kryssvalv är från 1300-talets senare hälft, medan långhuset fick sina tre stjärnvalv vid 1400-talets början. Kyrkorummets rika kalkmålningsskrud härrör från senmedeltiden; målningarna överkalkades under 1700-talet, men framtogs 1905-06 och återställdes i mer ursprungligt skick vid arkitekt Eiler Græbes restaurering 1944-1946. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008. |
