Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Västervik kn, HJORTEDS KYRKA 1:1 M.FL. HJORTEDS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogårdens historik
Hjorteds äldsta kyrka ska ha stått söder om den befintliga kyrkan. Det innebär att den måste varit belägen i vad som idag är norra delen av kvarter C och A. I en dunge med äldre lindar i kvarter A finns en stenhäll som ska ha tillhört den gamla kyrkan. Hur Hjorteds medeltida kyrkogård såg ut vet vi inte idag. På kyrkogården finns dock flera äldre vårdar från 1700- och 1800-talen bevarade vilka berättar en del om kyrkogårdens historia. Norr om kyrkan ligger en kalkstenshäll från 1736. Väster om hällen finns en smidesvård från 1782. Den är försedd med en emaljplatta som berättar att vården restes över en man som hette Axel Gillis från Falsterbo bruk född 1697 och död 85 år gammal. Det var troligen vallonska arbetare som kom till de svenska järnbruken under 1700-talet som förde traditionen att smida gravvårdar med sig. De blev en vanligt förekommande typ av gravvårdar, framförallt i anslutning till järnbruken, i slutet av 1700-talet. Axel Gillis vård är inte den enda smidesvården som finns på kyrkogården. Framför tornet i väster är 19 smidesvårdar uppställda. En av dessa, som står ensam på en gräsmatta norr om bårhuset, ska enligt traditionen stå på sin ursprungsplats. Smidesvårdar ska ha tillverkats i socknen så sent som vid sekelskiftet 1900. Tre av smidesvårdarna är försedda med emaljplattor vilka berättar att vårdarna restes över människor från Ankarsums bruk i slutet av 1800-talet.

När den nya kyrkan byggdes 1780 krävdes också en förändring av kyrkogårdens utformning. På en översiktsplan över kyrkogården från 1991 har man ritat in gränser för en äldre kyrkogård. Denna omfatta kvarter A och C samt de östra delarna av kvarter D och en mindre del av kvarter B. Kyrkogården har en rektangulär utformning med avhuggna hörn i sydväst och sydöst. Närmast väster om kvarteren A, B och C ligger kvarteren D och E. Studerar man dateringen av de gravar som står i kvarter D och E tyder de på att områdena tagits i bruk under andra halvan av 1800-talet.

År 1921 utfördes en utvidgning av kyrkogården i väster vilket innebär att kvarter F, G, I och J tillkom. Eftersom marken sluttar kraftigt fyllde man ut och byggde terrasser. I socknen höll man vid den här tiden kvar vid traditionen att orientera gravarna mot öster. Med de terrängförhållanden som rådde på kyrkogården innebar det att de döda kom att placeras med huvudet nedåt. Uppgifter om hur Hjorteds kyrkogård såg ut vid den här tiden har lämnats av arkitekt Erik Fant. Enligt Fant var kyrkogården vid den här tiden omgiven av ett järnstaket. Staketet var dock i dåligt skick och församlingen uppmanades att plantera en granhäck framför för att dölja det. Om detta gjordes är inte känt. Erik Fants omdöme om kyrkogården är inte nådigt: Ganska ovårdad, har en stor rikedom av gravvårdar, nästan alla från senare tider och av tråkig sort. Undantag däremot bilda en del av smidesjärn, utförda av smeder från Ankarsrums närbelägna bruk.

År 1930 besöktes kyrkogården av Manne Hofrén. Han fotograferade då kvarter C som rymde en stor mängd trävårdar. Trävårdarna var ordnade i rader. De flesta vårdarna var i form av kors och flera av dem försökte efterlikna gjutjärnskorsens utformning. Enstaka är vitmålade. Majoriteten var försedda med en emaljtalvla och flera hade också stjärnformade dekorationer i emalj. Hofrén besökte kyrkogården på nytt 1947 och då hade grusgångar anlagts mellan raderna av trävårdar. Området har troligen varit kyrkogårdens linjegravsområde.

Hjorteds kyrka har fotograferats vid flera tillfällen i början av 1900-talet och dessa bilder finns bevarade i Berners samling. Bilderna visar delar av kyrkogården och det är därför svårt att få en uppfattning om helheten. En bättre överblick ger flygfoton från 1950. Av dessa fotografier att döma har kvarter A, B, D och E varit köpegravsområden medan kvarter C har rymt köpegravar som varit placerade i ytterkanterna i norr och öster. I övrigt har kvarteret brukats som linjegravsområde. Samma ordning kan man se i kvarteren F och G som förefaller ha rymt linjegravar i kvarterens centrum och köpegravar i ytterkanterna. Det var vanligt att man placerad linjegravar i kvarterets inre med köpegravar i en ram omkring. På bilden ser man också hur kyrkogården utvidgades 1949. Diskussionen om en utvidgning av kyrkogården
Inleddes på 1940-talet. Efter en lång debatt där vägverket och hälsovårdsnämnden haft synpunkter tas beslut om en utvidgning i söder. På ett flygfoto från 1950 ser man att det nyanlagda kvarter H redan har tagits i bruk. Bilden visar att de höga tujor som idag står i rygghäckarna i kvarterets västra del redan har planterats. Bilden visar att de flesta kvarteren på kyrkogården har rymt prydligt omgärdade grusgravar. I kvarter C står fortfarande ett stort antal trävårdar även om man nu kan ana att det finns luckor i raderna. Däremot är de grusgångar som fanns i kvarter C 1947 borta.

I slutet av 1960-talet påbörjdes en ny diskussion om en utvidgning av kyrkogården. År 1976 får man tillstånd till en utvidgning i väster och 1979 sker den första gravsättningen i området som utgör kvarteren K, L, M, N, O och P.
Under 1960-talet började man ersätta gravplatsernas grus med gräs. Den största sammanhängande insåningen av grusgravar, 128 stycken, gjordes efter att man fått länsstyrelsens tillstånd 1984. De häckar som omgärdat gravplatserna togs bort och nya rygghäckar planterades.
En minneslund anlades 1991 på sydsidan av en kulle i kyrkogårdens sydvästra hörn. På norra sida av samma kulle anlades 2002 en asklund.