Stäng fönster Skellefteå kn, LÖVÅNGERS PRÄSTBORD 9:75 LÖVÅNGERS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Namnet Lövånger antyder att platsen namngavs redan under järnåldern; ånger är ett gammalt nordiskt ord för havsvik, och löv- står för lä. Lövånger tros därför betyda Läviken. Lövånger har varit kyrkplats sedan 1300-talet då ”Lefanger” nämns som kapellförsamling inom Skellopt (Skellefteå), tillhörande Ångermanlands prosteri. I en jordebok från år 1413 antecknas Lövånger som en egen församling och socken under Korsholms län. Vid den tiden fanns endast 20 rökar (hushåll) i trakten och Lövånger liksom resten av Sverige var katolskt. År 1593 undertecknar Lövångers kyrkoherde Petrus Aestonius Uppsala Mötes beslut om Svenska kyrkan som Evangelisk Luthersk kyrka. Traditionen säger att den första kyrkan byggdes vid Kyrksjön på ett berg intill Avafjärden (800 m från nuvarande kyrkan). Där skall den ha varit synlig på långt håll och även haft en naturlig hamn. Idag ligger den s.k. Kaplansgården (f.d. komminister-bostället) på platsen. Kyrkan är byggd i gråsten med gavelrösten av tegel omkring sekelskiftet 1500. Varken exakt invigningsår eller byggmästare är kända. Byggnaden gavs ursprungligen ett två traveér långt långhus, ett utskjutande vapenhus av sten i sydväst och en sakristia av trä i nordost. Kyrkan tillbyggdes och utökades med en tredjedel åt väster åren 1649−1650 och den timrade sakristian ersattes med en ny i sten år 1660. Kyrkans branta sadeltak täckts sedan 1889 av skivtäckt svartmålad plåt, men har ursprungligen haft brädspåntäckning. |
