Stäng fönster Ljusdal kn, KLÄPPA 25:4 JÄRNVÄGSHOTELLET
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Järnvägshotellet i Ljusdal togs i bruk i september 1880, i samband med invigningen av Norra Stambanans sträckning Järvsö-Ljusdal. Arbetet utfördes efter osignerade ritningar, godkända 1879, och bör ha påbörjats under vintern 1879-1880. Hotellet uppfördes vid Norra Järnvägsgatan, omedelbart intill järnvägsstationen. Marken längs gatans södra sida togs vid denna tid i anspråk främst för järnvägens byggnader. Av dessa står numera endast järnvägshotellet och lokstallarna kvar. Som på de flesta norrländska orter byggdes och drevs järnvägshotellet i Ljusdal av privatpersoner. Byggherre var nämndemannen och gästgivaren i Undersvik, Per Olsson. Tomtmarken uppläts av järnvägen som därigenom fick stort inflytande över verksamheten. Servering skedde till en början endast i anslutning till tågtiderna, men bestämmelserna ändrades och järnvägshotellet kom med tiden att fungera som en vanlig restaurationslokal. Hotellbyggnaden uppfördes av timmer i två våningar och försågs med en mindre utbyggnad för kök på norra väggen . Fasaderna kläddes med liggande och stående fasspontpanel och gavs en tidsenlig utsmyckning med pilastrar, profilhyvlade listverk och dekorativt utformade takfotskonsoller. Huvudentrén accentuerades genom en balkongförsedd frontespis. Taket täcktes med falsad plåt och försågs med ett genombrutet räcke längs nocken och prydnadsspiror längs gavlarna. Resanderummen förlades till de båda övre våningarna, medan bottenvåningen rymde kök och första till tredje klass matsalar. I och med samhällets tillväxt ökade tillströmningen av gäster samtidigt som järnvägsförbindelsen med Hudiksvall 1888 förde nya resande till Ljusdal. Restaurationens kapacitet ökades genom en tillbyggnad av köksdelen med kallskänk samt ytterligare en mindre matsal år 1894. Dessutom tillkom en veranda längs östra gaveln. Verandan var ursprungligen försedd med en öppen loggia i övre våningen, men glasades sedermera in. Järnvägshotellet i Ljusdal är ett av landets bäst bevarade. Byggnadens exteriör är i stort sett oförändrad sedan 1894. Såväl taktäckning som fasadutsmyckning är intakt bevarade, frånsett takets spiror och det ursprungliga balkongräcket. År 1948 upptogs en separat entré från stationsplan till den ovan nämnda, lilla matsalen, som därefter utnyttjats som café. Lokalen bevarar ursprunglig snickeriinredning samt väggmålningar från 1920-talet, utförda av målarmästare E L Eriksson. I övriga delar av hotellbyggnaden har förändringar i rumsindelning och inredning skett. Bland annat har den ursprungliga första och andra klass matsal slagits tillsammans med verandan till den nuvarande stora matsalen. En invändig renovering samt ombyggnad av köksdelen m m har skett efter nuvarande ägares tillträde år 1988. Beslut om byggnadsminne 1989 |
