Stäng fönster Lidingö kn, LIDINGÖ 5:21 M.FL. RADHUSEN I KVARTERET CANADA (CANADAHUSEN)
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Samarbetet mellan Arborelius och palme fortsattes i ett radhusområde i kvarteret Canada på Lidingö. Detta radhuskomplex, som omfattar 26 hus med vardera tre rum och kök, är till konstruktion, material och utseende mycket lika dubbelhusen i Palmeska villastaden i Enskede. Det är troligt att Canadaradhusen är de första radhus, som överhuvud byggt i någon svensk villastad. Anläggningen ligger nära spårvägens ändhållplats vid Kyrkviken på norra Lidingö. Ritningarna är daterade genom en hänsyftning på ett kontrakt av den 1 november 1907 och undertecknade av Lennart Palme och Hjalmar Andersson. Hjalmar Andersson (1871-1927, senare Arwin) hade några år tidigare inköpt nära en fjärdedel av Lidingö och grundat AB Lidingö Villastad, till vilket han i sin tur sålt större delen av marken och vars verkställande direktör han var. Också Hjalmar Andersson hade studerat villastadsbebyggelsen i England och Amerika. Palme säger sig inte komma ihåg vem som föreslog radhusbebyggelse; de var båda intresserade av idén. Ritningarna är inte undertecknade av arkitekt, men Palme har meddelat att Arborelius gjort ritningarna, och många likheter mellan Canada och enskedehusen gör attribueringen säker. Anläggningen ser ut som ett stort envåningskomplex med inbyggd vindsvåning under taken. Den är symmetriskt uppbyggd och har artikulerats så att mittpartiet, omfattande tre hus, har förhöjts, fått brutet tak i kontrast till sadeltaken i övrigt. I mittpartiet har två gavlar vänts mot fasaden. Utbyggda fönster och välvd portik skiljer mitthusen ytterligare från de andra. Mot anläggningens ändar har vissa hus skjutits bakåt och andra har tvärställts så att de skjuter fram som flyglar. I hörnen mellan de vinkelställda längorna skulle intima gårdsbildningar ha kunnat uppstå om de inte skurits sönder av de många gångbanorna som leder till de olika husen. Genom en viss sicksackläggning av ändhusen har en rad gavlar bildats, där arkitekten haft tillfälle till omväxlande pittoreska detaljer: dekorationsbräder i brunt, erinrande om korsvirke, hängande gavelrösten, som ger skuggeffekt på fasaden, samt valmade gavelspetsar. Husen har röda tegeltak och var genomgående avfärgade i en varmt gul färg; snickerierna i verandor, trappräcken och lister mellan våningarna och i gaveldekorationerna var bruna. Fönstersnickerierna är vita och de smala dörrarna med spröjsad och glasad överdel är vagnsgröna. I stort sett kan färghållningen studeras ännu idag i denna förvånansvärt väl bibehållna radhuslänga. husen är endast 5,75 m breda och planen är helt anglosachsisk med indragen portik och en smal trappa, som utmed grannens vägg leder upp rakt framför ytterdörren. I bottenvåningen låg rum och kök, i övervåningen två sovrum, ett mindre åt gården bredvid trappan och ett större mot framsidan. Husen ligger spegelvända två och två. Till varje hus finns en källarvåning dit tvättstuga, vedkällare, matkällare och W.C. förlagts. Bad och värmepanna är inte utsatta på ritningarna. Det är möjligt att de fanns från början eller också kom de dit mycket snart. Den enda eftergiften för svenska förhållanden förefaller ha varit kakelugnar i rummen samt vindfång. Ritningarna är inte anpassade till terrängens nivåskillnader. I verkligheten ligger golvnivåerna i de olika husen på varierande höjd, källarvåningarna är olika höga och trapporna upp till ytterdörren av olika längd. Detta gör det möjligt att förmoda att den godkända ritningen är en mönsterritning eller principritning - troligen av engelskt eller amerikanskt ursprung - som sedan anpassats till platsen. Framför varje hus ligger en liten inhägnad tomt, avsedd som blomstertäppa. Framför dessa förgårdar går en smal tillfartsväg, Canadastigen, och på dess andra sida ligger en rad inhägnade täppor för grönsaksodling. Under kristid har de brukats som enhet för potatisodling. Dessa täppor har andra tomtnummer än husen och har kunnat köpas fristående från dessa. Bakom husen finns en liten gård, utformad närmast som en engelsk backyard med plats för torktvätt och soptunna. Ytterdörren mot baksidan ligger ända nere vid marknivå. hela anläggningen gör ett för svenska förhållanden mycket ovanligt intryck. Husen betecknades som "arbetarebostadshus" på ritningarna. I Lidingö villastads årsberättelse för 1907 sägs komplexet vara uppfört efter emgelskt mönster och avsett för hantverkare och mindre näringsidkare. Avsikten lär ha varit att ge goda bostäder åt de arbetare, som behövdes för villastadens anläggningsarbeten och för de anställda vid lidingöbanan. Därmed avsåg man att få en stadigvarande och kvalificerad personal. Villastadens och Lidingö trafikbolags kontor förlades till två av husen närmast hållplatsen. I telefonkatalogen för 1910 finner man som Canadas invånare bl.a. schaktmästare och verkmästare vid lidingö villastads AB, spårvagnsförare, kakelugnsmakare, montör, skomakare, kamrer, stuckatör och en skådespelare. Det var alltså tidigt en blandning av arbetare som tillhandahöll tjänster åt lidingöborna och av medelklass. med tiden har den socaila nivån i radhusen förskjutits uppåt. Böstäderna har gjorts större genom att många kök flyttats ner i källarvåningen. Avsikten med detta byggnadssätt torde främst ha varit att pressa ner priserna. husen hyrdes ut till en årshyra av 650-700 kr, eller såldes till mycket lågt pris. Ett år efter färdigställandet utannonserades de till salu för ett pris av 6.600-8.200 kr. Tidpunkten för annonseringen tyder på att husen kan ha varit svårsålda. canada-radhusen byggdes på helt jungfrulig mark något längre bort än de längst från Stockholm belägna villorna. Senare har de kringbyggts av villabebyggelse. De avsågs inte att ngå i ett större radhusområde. KÄLLA: Stavenow-Hidemark, Elisabet, 1928-. - Villabebyggelse i Sverige 1900-1925 : inflytande från utlandet, idéer, förverkligande / av Elisabet Stavenow-Hidemark. - 1971 |
