Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Borgholm kn, BÖDA 1:3 BÖDA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Redan när den första stenkyrkan i Böda byggdes i mitten eller slutet av 1100-talet bör en kyrkogård ha anlagts. Eftersom kyrkan inte hade något torn fanns troligen en klockstapel i anslutning till kyrkan. Hur kyrkogården i övrigt varit utformad vet man inte. Innan kyrkan byggdes om 1801-03 ska det ha funnits fem medeltida gravvårdar. Idag återstår ett fragment av en av dessa vårdar.

Det område som idag är Böda socken hade under medeltiden ytterligare en kyrkplats. På Lilla Grundet i Grankullavikens mynning låg S:t Olofs kapell som var ett capella non curate vilket betyder att det inte hade någon kyrkoherde. Kapellet låg på öns sydvästra del och ska enligt sagesmän ha haft en begravningsplats. Här begravdes fiskare och sjöfarare men inga gravvårdar är bevarade. Kapellet försvann troligen under 1500-talet. Idag finns inga kända föremål bevarade som tillhört kapellet. Platsen markeras av en ruinkulle.

På Böda kyrkogård finns två gravvårdar från 1600-talet bevarade. De har vissa likheter i formspråket vilket gör att man tror att det är tillverkade av samma mästare. Båda gravvårdarna låg ursprungligen i kyrkan. Begravningar i kyrkorummet var vanliga från medeltiden fram till slutet av 1700-talet. Traditionen upphörde i början av 1800-talet. Den ena gravvården, som kallas den Fagerrothska gravhällen, ligger idag kvar i korgolvet. Hällen är av röd kalksten och ursprungligen tillverkad 1650. År 1779 togs den över av prosten Fagerroth. Han ska ha varit den siste som begravdes inne i kyrkan. Den andra gravvården är ursprungligen gjord för kyrkoherde Hemming Nilsson Kåre som dog 1653. Stenen har återanvänts vid två tillfällen. Första gången var 1816 för åldermannen Johannes Persson i Skäftekärr och andra gången 1836 för prosten och kyrkoherden Olof Melén. Troligen låg gravhällen ursprungligen i korgolvet men flyttades ut på kyrkogården. När det gjordes är inte känt men kanske var det i samband med ombyggnaden av kyrkan.

Kyrkogården ska ursprungligen ha varit i det närmaste rektangulär till formen och främst utlagd söder om kyrkan. Området bör ha varit omgärdat men det är inte känt på vilket sätt. Troligast är dock någon form av kalkstensmur. År 1634 omtalas att det ska ha funnits en murad port i söder. På en teckning av Rhezelius från samma år syns portalen i söder och klockstapeln nordost om kyrkan. Klockstapeln ersattes med en ny 1704. Den byggdes av mäster Daniel i Gröndahl. Vid den murade porten i söder byggdes 1708 en stiglucka. Det gjordes även vid en ingång i norr. År 1713 omtalas att en solvisare ska ha stått på kyrkogården. Den hade inköpts från Stockholm 1702 och var av gotländsk kalksten. Två bodar ska ha funnits på kyrkogården 1746. Den ena fanns redan 1709 då den reparerades. Det sägs inte vad de båda har använts till men man kan tänka sig att de varit förråd, likbod eller kanske vedbod. Vid många kyrkor sattes en fattigbössa eller armbössa upp. En sådan ska ha satts upp i Böda i slutet av 1700-talet på initiativ av prosten Fagerroth.

Två år efter ombyggnaden av kyrkan, 1805, gjordes en omläggning av kyrkogården. Med assistans av kommissionslantmätaren Israel Reinius gjordes en indelning av kyrkogårdens gravplatser efter socknens rotar. Kyrkogården omfattade vid den här tiden drygt ½ tunnland. Formen var nästan rektangulär med några undantag i väster och norr. Ingångar fanns i norr och söder. I norr låg också en byggnad som kallas materialbod. Till förrättningen var alla i socknen bofasta män och hemmansbrukare kallade. Arbete började med att man beslutade var gångar skulle gå och vilka platser som skulle avsättas som gravplatser för fattighjon. Den karta som upprättades över kyrkogården visar att det bara var området söder och rakt väster om kyrkan som användes. De fattigas gravplatser förlades till ytterkanterna i väster, söder och öster. Prästen fick fritt välja sin gravplats. Det blev i nischen mellan långhuset och koret på kyrkans södra sida. Därefter gjordes en indelning av gravplatser och man enades om att alla gravplatser skulle vara lika stora oavsett vilket mantal gården hade. I socknen fanns totalt 71 gårdar och alltså mättes 71 gravplatser ut. Därefter lottade man var de olika rotarna skulle få sin plats och slutligen vilken gravplats varje hemman inom roten skulle få. Hela processen samt den slutliga fördelningen skrevs ner och bifogades kartan som idag finns i lantmäteriet arkiv.

Den första kända utvidgningen av kyrkogården gjordes 1893 i söder. Området motsvarar idag kvarteren D och E samt norra delen av kvarter F. Gränserna mot söder och norr markeras av gångar. I samband med utvidgningen revs stigluckorna. Före utvidgningen fanns på kyrkogården flera gravhus av trä. Denna typ av gravplatsutsmyckning var vanlig på Öland och i trakten av Kalmar men är idag bort. Ett enda återstående exemplar finns på Löts kyrkogård. Vid en inventering av fornminnen som gjordes runtom i landet 1829 omtalas att det ska ha funnits flera vackra gravar med målade trästaket omkring. En av de finare var prosten Brovallius grav från 1808 med ett trätak.

I Kalmar läns museums arkiv finns två odaterade fotografier som förefaller vara från tidigt 1900-tal. Den ena av bilderna är tagen en bit ifrån kyrkan och visar tornet och kyrkogårdsmuren från väster. I muren finns en klivstätta med ett räcke. Träden som är planterade på kyrkogården är ännu unga. Den andra bilden visar kyrkan och en del av kyrkogården från sydväst. En del av gravplatserna markeras av höga stående gravvårdar.

Några gravplatser förefaller vara omgärdade av häckar. I flera fall verkar gravplatsen sakna gravvårdar och markeras bara av en kulle överväxt med murgröna.

Ytterligare en utvidgning av kyrkogården genomfördes 1924. Även denna gång var det nya områden i söder som tillkom. Idag är detta kvarter G samt södra delen av kvarter F. Gränsen mot norr markeras av en gång.

När man 1931 grävde för en värmekammare påträffades två gravar vid sakristians östvägg. Här fanns också en flisa av en gravhäll. Vid grävningsarbeten i kyrkans golv 1931 påträffades en gravsten från 1700-talet.

År 1931 besökte Manne Hofrén Böda kyrkogård och tog en del fotografier på kyrkogården. Han återkom även 1943 och tog ytterligare ett antal bilder. De visar främst olika typer av gravvårdar. På kyrkogården har funnits, och finns än idag, flera kors av kalksten. Fler ligger ”travade” i ett hörn av kyrkogården på en av bilderna från 1943. En av bilderna från 1931 visar den norra kyrkogårdsmurens utsida. Ut ur muren sticker ett antal hällar som använts för att binda hästar.

År 1949 skickades en frågelista angående kyrkogårdarna i Växjö stift till församlingarna. Arbetet gjordes på initiativ av Ivar Hylander och syftet var att göra en inventering av kyrkogårdarna inom stiftet. Alla församlingar svarade inte men från Böda har man skickat in sina svar. Frågorna handlade dels om hur kyrkogården vuxit fram och förändrats, dels hur den såg ut vid tiden för undersökningen. I svaren från Böda nämns de båda utvidgningarna helt kort. Man berättar om de båda stigluckorna som revs 1893. Nu tänkte man sig att återuppföra den norra efter en ritning gjord av kyrkoherde Kjellberg 1858. Kyrkogården är omgärdad av en mur av kalksten och gråsten samt av syrenhäckar, lönn, rönn, ask och oxel. Den södra huvudgången kantas av cypresser och flera av familjegravarna omgärdas av buxbomshäckar. Tidigare var gravplatserna samlade bysamfällighetsvis men det har man upphört med. Det kunde inte heller längre avläsas på kyrkogården. Det är ca tio år sedan man lät göra en gravkarta och det har rationaliserat användandet av kyrkogården, men man upplever fortfarande att kyrkogården är trång. Man har ingen uppdelning mellan allmänna och köpta gravplatser vilket kyrkoherden, som svarat på frågorna, tycker är bra. Fortfarande är det vanligt att anlägga gravkullar överväxta av murgröna. Det finns också runda kullar som är planterade med blommor. Vanligast är rosor. De gravplatser som inte har gravkullar är belagda med grus. Majoriteten av gravvårdarna görs i kalksten. Man godkänner inte längre höga gravvårdar vilket ligger i linje med tidsandan. Från församlingens sida försöker man påverka för att få mer personliga inskriptioner på gravvårdarna. Även ödekyrkogården vid S:t Olofs kapell omnämns. Avslutningsvis berättar man att man under sommaren planerar att bygga ett bårhus.

Ritningar till bårhus hade uppgjorts 1946 av länsarkitektkontoret i Kalmar. Det byggdes mitt på den västra kyrkogårdsmuren i anslutning till en ved- och redskapsbod. År 1950 återuppfördes stigluckan i norr. Samtidigt anlades en bevattningsanläggning. Innanför stigluckan byggdes en liten bassäng som skulle hålla temperat vatten för att vattna blommor med. Denna finns kvar än idag.

Den tredje kända utvidgningen gjordes 1959 efter ritningar av arkitekt Arne Delborn, Kalmar. Utvidgningen gjordes i öster och sydost. På denna mark gick den gamla landsvägen men när denna fick en ny, rakare sträckning blev marken tillgänglig för kyrkogården. Arbetet utfördes som ett arbetslöshetsprojekt. Församlingen var vid den här tiden i akut behov av fler gravplatser och därför ombads arkitekt Delborn att göra gångarna smalare så att man kunde få ut fler gravplatser. En förfrågan till kungliga byggnadsstyrelsen från församlingen att få bygga upp även den södra stigluckan avslogs dock. Man ansåg istället att ingången borde ordnas med ”grindar av vårdad hållning”.

Några år efter utvidgningen flygfotograferades kyrkan och delar av kyrkogården. Bilden är tagen från sydväst. Gravvårdarna är placerade i rader i nord-sydlig riktning. De är ryggställda mot häckar av olika höjd och sorter. I östra kanten av det gamla kyrkogårdsområdet finns en rad med omgärdade gravplatser. Omgärdningarna är främst häckar. Flera av dessa gravplatser är belagda med grus. På kyrkogården finns också ett antal gravkullar beväxta med murgröna kvar. Både omgärdningarna och gravkullarna är idag med några få undantag borta. När det gjordes är inte känt. Sommaren förefaller ha varit varm och torr för på flygfotografiet är gräsmattan är mer gul än grön.

År 1985 begärde församlingen att få en av gravhällarna från 1600-talet som varit placerad på kyrkogården, kyrkoherde Hemming Nilsson Kåre död 1653, besiktigad. Besiktningen visades att såväl tumban som hällen var i mycket dåligt skick. Att konservera den ansågs inte möjligt. Därför fick församlingen tillstånd att ta bort den. Vi en kontroll 1992 sägs att församlingen gjort så. Några dekorerade delar sparades dock och förvaras idag i bårhuset.

Kyrkogården var fortfarande för trång. En ny utvidgning började planeras 1990. Denna gång skulle ett markområde norr om kyrkan användas. Det hade tillhört prästgårdens trädgård. En brunn som fanns i trädgården samt befintliga träd skulle om möjligt bevaras. Tillstånd gavs 1992 men arbetena påbörjades inte. Tre år senare fick man ett nytt tillstånd eftersom tillståndstiden hade gått ut. Ritningarna till den nya utvidgningen gjordes av landskapsarkitekterna Gröna Rummet AB. Nu valde man istället ett område söder om kyrkogården. På den nya kyrkogårdsdelen anlades också en minneslund. Medan planeringen av en ny kyrkogårdsdel pågick iordningställdes en meditationsplats nordväst om kyrkan. Man lät också bygga en ny byggnad som rymmer verkstad och förråd. Denna förlades utanför kyrkogården, nära bårhuset. Byggnaden ritades av Eriksson & Westerlund AB. Vid ingången till kyrkogården i sydost satte man 1996 upp en entrébåge i svartmålad smide.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet
Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Bogårdinventeringen, Linköpings stift Lantmäteriet
Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Böda och S:t Olof, Uppland 1968 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Börje Andersson