Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Mjölby kn, APPUNA 18:1 APPUNA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Det kan antas att kyrkogården växte fram kring den första medeltida kyrkan i Appuna
under den första kristna tiden. Om denna finns dock ingen information eller gravvårdar
bevarade. De äldsta uppgifterna kommer istället från kartor och bevarade
gravmonument från 1600-talets slut.

De äldre gravstenarna kring Appuna kyrka har inventerats och ritats av av Sune
Ljungstedt (en kopia av denna inentering ligger som bilaga till denna rapport). I
inventeringen ingår två bevarade gravhällar i vapenhuset, den ena över Johan Walter i
Lunda, död 1659, och den andra över Håkan Jönson och Anna Carlsdoter, daterad 1689.
Ljungstedt påpekar också att det i det nuvarande golvet i vapenhuset ingår fragment av
ännu fler gravvårdar av samma typ.

Äldst av de gravvårdar som finns på kyrkogården är en sönderslagen gravhäll som idag
saknar läslig text, den är från tiden kring 1700 och torde i likhet med de som finns i
vapenhuset ursprungligen ha legat i den gamla kyrkans golv.

En särställning intar gravvården över riksdagsmannen Per Anderson i Appuna, död
1743, som nu står rest vid kyrkans kor.
Kyrkogården äger också flera vårdar från 1800-talet som ursprungligen måste ha stått på
den gamla kyrkogården. Några av dessa är undanställda i en liten grupp vid norra
grinden, men en står på vad som möjligen kan vara ursprunglig plats. Den är i så fall
den äldsta vården på plats i Appuna. Den är rest över Landthushållaren Gustaf Friberg,
död 1851.

Kyrkogården omgärdas idag av ett smidesjärnsstaket samt en trädkrans. Staketet är
samtida med kyrkan och skall, enligt uppgift, ha uppsatts av smeden Otto Andersson.
Ingångar finns i söder och väster med svartmålade grindar av smitt järn.
På kyrkogården står idag sju vårdar från det sena 1800-talet kvar på sina ursprungliga
platser utmed kyrkogårdens utkant. 1929 genomfördes en restaurering över de äldre
museivårdarna, denna innefattade rengöring och uppmålning. I en artikel ur Östgöta
Correspondenten (2/9 1929) redogörs för detta arbete och där särskilt värdet av vårdarna
över komminister Kraft och hans hustru framhålls.
År 1948 restes en runsten i vinkeln mellan tornmuren och kyrkans västgavel. Runstenen
återfanns när den medeltida kyrkan revs 1886 inmurad i sakristieväggen med skriftsidan
inåt. Den hade före uppsättande vid nya kyrkan varit placerad i Appuna prästgårds
trädgård. Den har texten tufi karthi uth thansi håtir tulisuast eller Tove gjorde detta
märke efter Ture? sin son.

1966 genomfördes vad man kallade en uppsnyggning av kyrkogården. Ett förslag lades
av entreprenören Stellan Jonzon i Vadstena och antogs av kyrkorådet. Arbetet innebar
att en upprustning och nymålning av järnstaketet gjordes och att häcken intill staketet
planterades. På alla grusgravar planterades gräsmatta. Samtidigt anlades nya gravplatser
inne på kyrkogården genom att de vinkelställda rygghäckarna tillkom och platser
ordnades utmed dessa.
I förslaget ingick också att man tog bort de träd som ansågs skugga kyrkans framsida
och ersatte dem med nuvarande buskar och rosenrabatt.
I samband med restaurering och VAarbeten
på kyrkogården 1995
utfördes schaktövervakning och en
arkeologisk förundersökning på
kyrkogården under ledning av Marie
Skoglund (numera Olsén),
Östergötlands länsmuseum.
Öster om kyrkväggen framkom
lämningar av den medeltida kyrkans
bogårdsmur. Muren bestod av sten i
olika storlek sammanfogad med
kalkbruk. Muren var 1,2 m bred och
den bevarade höjden över 1 m.
I schaktet norr om tornet påträffades
4 intakta äldre men odaterade gravar
dokumenterades och togs bort.
Undersökningen är publicerad i
boken kyrkoarkeologi i Östergötland
1996.
Beslut om att anlägga en minneslund fattades 1999 och tillstånd lämnades av
länsstyrelsen.