Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Uppsala kn, BALINGSTA 7:2 BALINGSTA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Balingsta kyrka är belägen mellan Uppsala och Enköping och vid Sävaån relativt nära Mälaren. Murarna av gråsten formar en enskeppig salkyrka med något avsmalnande absidförsett kor. Intill korets nordmur står en sakristia och vid långhusets sydmur ett vapenhus. Tornet i väster har en överbyggnad i form av en lanternin med huv. Kyrkans sadeltak är täckt med spån. Balingsta kyrka påbörjades under romansk tid. De äldsta partierna består av långhuset och koret med absiden och är daterade till 1100-talets slut. Några få år senare, kanske bara något decennium, byggdes västtornet men var från början lägre än nu. Sakristian är troligen från 1400-talet. Följande århundrade innebar förändringar. Tornet förhöjdes med ytterligare en våning. Vapenhuset byggdes; det nuvarande är dock till stora delar från 1910-talet. Redan i början av 1400-talet valvslogs koret och tornrummet. 1400-talsvalv har även funnits i långhuset. Fragment av kalkmålningar från tiden kring seklets mitt är synliga i korets rekonstruerade ribbvalv, på långhusets numera vitkalkade nord- och sydmurar samt i sakristian. Om dateringen av de sistnämnda råder dock oenighet. De har även daterats till 1300-talets början. Den medeltida exteriören tycks ha förblivit oförändrad under cirka trehundra år. Kyrkan fick i stort sett sin nuvarande karaktär på 1700-talet, då fönstren utvidgades och tornhuven byggdes. Kring mitten av 1800-talet var kyrkan mycket förfallen och man bestämde sig för att uppföra en ny kyrka i söder. Den uppfördes av tegel och stod klar år 1872 då den gamla övergavs och förföll till ödekyrka. Nya kyrkans historia blev kort. Redan 1917 beslutades om iståndsättning av medeltidskyrkan. Omfattande arbeten krävdes. Bl.a. hade västgaveln och vapenhuset så gott som rivits. I långhuset hade valven störtat in. Restaureringen leddes av Sigurd Curman. Nu byggdes ett platt trätak av liknande typ som troligen funnits redan under romansk tid. Det erhöll dekorativa målningar av Filip Månsson. De medeltida kalkmålningarna konserverades och kompletterades. I absiden utförde Olle Hjortzberg en stor framställning av Den tronande Kristus. Vapenhuset återuppfördes. Kyrkan återinvigdes den 1 juni 1919. Nya kyrkan revs 1934. En restaurering 1961 innebar bl.a. att Hjortzbergs målning överkalkades, likaså kompletteringar av äldre kalkmålningar. Bänkinredningen är sluten.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999