Stäng fönster Kalmar kn, PÅRYD 1:124 KARLSLUNDA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Socknen Karlsunda socken bildades 1872. Tidigare var det en kapellförsamling till Arby, och Karlslunda kyrka omnämndes Arby kapell. Trakten kallades tidigare Arby skog till skillnad mot jordbruksmarken i öster. För de större gårdarna i socknen finns skriftliga belägg sedan 1500-talet, men den stora mängden slaggvarp talar för en betydligt långvarigare bosättning. Stora delen av bebyggelsen ligger på de små rullstensåsarna som går genom socknen. I ett sockenstämmoprotokoll från 1842 beskrivs att Arby kapellförsamling ”…utgör en ganska vidlyftig sträckning där icke några egentliga byar finnas, utan blott gårdar, bestående av högst ett helt mantal med några åboar, vilka gårdar äro kringspridda över hela capellsbygden”. Jordbruk, men kanske framförallt skogsbruk, har långt fram i tiden varit ledande näringar i socken. Redan på 1600-talet byggdes det första kapellet på den plats där Karlslunda kyrka står idag. I närheten låg en gård vid namn Påryd. Platsen låg centralt i bygden och placeringen lade grunden till en samhällsbildning som senare skulle bli Påryds samhälle. Redan på 1850-talet fanns både garveri och färgeri i Påryd och kring sekelskiftet kom bobinfabrik, sågverk, läderindustri, träoljeindustri och möbelindustri. En förutsättning för industrins och samhällets blomstring var järnvägens ankomst år 1908. Ett levande stationssamhälle med mycket handelsverksamhet tog nu form. Platsen kring själva järnvägsstationen utnyttjades dock inte som centralpunkt i uppbyggnaden av samhället, utan det växte fram på båda sidor av järnvägen längs den gamla sockenvägen samt i ett område söder om stationen. Bebyggelsen består av stora handelsfastigheter från början av 1900-talet samt villor och stugor från samma tid. Med åren har Påryd byggts ut och luckorna i den gamla bebyggelsen har fyllts med villor, flerbostadshus och verksamhetsbyggnader. Samhället har utökats åt öster och förutom villor finns där också ålderdomshem och skola. Kyrkogårdens historik Karlsunda kyrkogård anlades 1749 eller 1750 kring det dåvarande kapellet. Hur stor kyrkogården då var eller hur den såg ut är inte klart. Före 1700-talets mitt begravdes socknens döda på Arby kyrkogård dit de bars på bår från skogsbygden. Även efter det att Karlslunda fått sin egen kyrkogård fortsatte en del familjer i trakten att begrava på Arby kyrkogård. Uppförandet av den nya kapellbyggnaden på 1810-talet påverkade säkerligen kyrkogården starkt och man kan tänka sig att en allmän uppordning då blev följden. En teckning utförd 1823 visar kyrkan och kyrkogården från söder. Här syns att kyrkogården var omgiven av en stenmur. Ingång fanns i söder och plats att begravas på verkar ha funnits söder om kyrkan och en mindre yta även väster om kyrkan. När klockstapeln uppfördes på 1840-talet utvidgades kyrkogården något mot söder för att bygget inte skulle störa befintliga gravplatser. Ny kyrkogårdsmur byggdes sannolikt mot söder under den följande tiden – en med bruk fogad halvmur. I denna fick klockstapeln fungera som omgärdning i ett parti. På ena grindstolpen vid södra ingången står årtalet 1871 vilket talar för att det var då just denna ingång kom till. Kanske var det först då man var klar med den nya muren. Troligen gjordes också smidesgrindarna då, vilka är av en typ som förekommer på flera kyrkogårdar i närheten. De finns bl a även i Mortorp, Örsjö och Madesjö. I Oskar är de märkta med namnet Thörnqwist från Runtorp. Runtorp ligger i grannsocknen Mortorp. År 1863 nämns i ett sockenstämmoprotokoll att kyrkogården utvidgades och att muren byggdes till. Det var då området norr om kyrkan fogades till kyrkogården. Detta var tio år före det att Karlslunda blev egen församling och fick egen präst. Den äldsta bevarade vården på den norra delen är från 1876 vilket styrker uppgiften om att kvarter II i norr tillkom vid denna tid. Hur kyrkogården såg ut vid 1800-talets mitt och slut vet vi inte mycket om. De enstaka bevarade äldre gravvårdarna kan dock berätta något. Familjegravar/köpegravar fanns söder om kyrkan, men även enklare gravvårdar måste ha funnits här. Kanske var det mestadels träkors som sedan länge är försvunna. När den norra delen med kvarter II tillkom är det troligt att den anlades med mestadels linjegravvårdar. Åtminstone från 1920-talet är det så. Ett flygfotografi från 1935 visar att kvarter I var anlagt med rader av gravplatser, de flesta i grus och omgärdade av antingen låga häckar och/eller stenramar eller i ett fåtal fall av staket. En del gräsbevuxna ytor fanns också i området. På bilden syns bara något av kvarter II i norr. Här kan man skönja grusade gångar och både gräsbevuxna och grusade gravplatser. Under 1940-talet skedde något av en uppstramning av kyrkogården. På flygbilder från 1950 kan man se att större ytor av kvarter I är belagda med grus och rymmer omgärdade gravplatser. Vid den här tiden hade också nya träd planterats längs kyrkogårdsgränsen mot söder och öster. Kvarter II hade vid den här tiden gjorts helt grusbelagt. I familjegravarna i områdets ytterkant fanns en del platser som omgärdades av häckar eller stenramar. I linjegravsområdet i mitten fanns i princip inga omgärdningar eller någon vegetation. I något fall kan på bilden skönjas något som skulle kunna vara en gravkulle, kanske av murgröna, som markerar en plats. På en förfrågan från Växjö stift angående kyrkogårdens utseende år 1949 framgår just att större delen av kyrkogården var belagd med grus men i något fall förekom också gräsbeläggning i kombination av plattor. Gravkullar förekom också och förklaras i brevet vara av den avlånga typen. I brevet redogörs för några av reglerna som församlingen satt upp för sin kyrkogård. Man tillåter inga vårdar högre än 80 cm och på samtliga vårdar ska framgå minst namn, data och gårdsnamn. Denna senare regel är en förklaring till att så mycket information finns på vårdarna på Karlslunda kyrkogård och att endast få vårdar är odaterade eller saknar gårdsnamn. Redan på 1920-talet hade man börjat planera för en utvidgning av kyrkogården. Ett föreslaget område öster om Ödbyholmsgatan och befintlig kyrkogård föreslogs men ratades av Kungliga byggnadsstyrelsen eftersom man tyckte att kyrkogården ytmässigt borde hållas samman mer. Förslaget hade utförts av arkitekt Wernstedt. Efter diskussioner utförde Wernstedt ett nytt förslag på en utvidgning norr om befintlig kyrkogård. Marken ägdes av garverifabrikör P.E. Sandgren och platsen kallades garveriplan. Planerna drog dock ut på tiden. År 1933 skänkte lägenhetsägare Karl Oskar Petersson den aktuella marken till kyrkan. Marken hade Petersson köpt av fabrikör Sandgren för 800 kronor. Karl Oskar Petersson skänkte marken mot att han fick en fri gravplats på den gamla kyrkogården och att gravplats, staket och gravvård skulle vårdas och underhållas av församlingen för all framtid. Det är i skrivandes stund inte klarlagt om Peterssons gravplats finns kvar på kyrkogården. Först 1934 genomfördes anläggandet av den nya kyrkogårdsdelen, kvarter III. Det nya området planlades med familjegravar som en ram mot öster, norr och väster och med det inre området planlagt för allmänna linjen, sk linjegravar. Enligt en beskrivning av trädgårdskonsulent Sigurd Ohlsson, Kalmar, skulle friväxande tujor planteras i kvarteret. Detta utfördes också, men tujorna har tagits bort under de senaste årtiondena. Man planerade också att plantera lönn och buxbom. Som trädkrans kring området sattes dock lind. Buxbom sattes möjligen som häckar kring enskilda gravplatser, men är idag inte bevarade. Mellan det nya kvarteret och kvarter II behölls den gamla kyrkogårdsmuren. En trappa byggdes dock som förbindelse. År 1947 utfördes ritningar till ett bårhus av arkitekt Eiler Graebe, Lund. Detta byggdes först 1951. En flygbild över området från 1950 visar att stora delar av kvarteret tagits i bruk med grusgravar, vissa med, andra utan omgärdning. En bild från 1961 visar dock att merparten av grusgravarna redan såtts igen. Arbetet med att ersätta grusgravarna med i gräsmatta anlagda platser måste ha påbörjats redan under 1950-talet. År 1961 var systemet redan genomfört i kvarter II medan kvarter I ännu bestod av grusgravar. Även här såddes dock grusgravarna igen under följande decennier. Idag finns ingen grusgrav bevarad på kyrkogården, inte heller någon av stenram, häck eller staket omgärdad gravplats. På 1970-talet, då vapenhuset till kyrkan byggdes, försvann en del gravplatser som funnits väster om kyrkan. Gravstenarna sparades dock och ligger ännu i källaren under kyrkan. Från 1950-talet började man planera för ytterligare en utvidgning av kyrkogården. Denna gång blev det område aktuellt som redan varit under diskussion på 1920-30-talet, d v s området öster om Ödbyholmsvägen. Marken köptes dels från kommunen, dels från Arvid och Anna Persson. Nya kyrkogården, som den kom att kallas, ritades 1959 av trädgårdskonsulenten Gösta Engstedt, Kalmar läns hushållningssällskap. Vid samma tid utfördes ritningar till församlingshemmet som skulle uppföras på den gamla skolans plats, öster om kyrkan. Nya kyrkogården började användas på 1960-talet och var planerad både för kistgravplatser och urngravplatser. Till ytan var kyrkogården knappt hälften så stor som nu. På 1990-talet utvidgades kyrkogården kraftigt mot öster efter ritningar av Harry Kolsby, Kalmar läns hushållningssällskap. Den nya delen har bara till en liten del tagits i bruk. Merparten är den tillkomna ytan är bara planerad och planterad men har ännu inte behövts för begravningar. År 1992 gjordes en mindre utvidgning av den gamla kyrkogården mot norr med anläggande av en minneslund och urngravsområde norr om kvarter III. Ritningarna utfördes av trädgårdsarkitekt Harry Kolsby. Församlingen blev dock inte nöjda med områdets utformning och har under 2005 planerat om minneslunden. Några urngravar har ännu inte tagits i bruk här. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetets digitala bilder Lantmäteriet Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse, Svensk statistisk topografisk uppslagsbok, Landsbygden del III, Uddevalla 1957 Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Karlslunda kyrka, beskrivning utgiven av församlingen sannolikt på 1950-talet Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun, Kalmar 1994 Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2 Småland, Öland, Uppsala 1993 Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Svennebring, Otto (red), Karlslunda socken I, Kalmar 1981 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996 Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se Muntliga uppgifter: Jörgen Nyeryd, Karlslunda församling |
