Stäng fönster Värmdö kn, PRÄSTGÅRDEN 2:1 VÄRMDÖ KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT Värmdö kyrka är Stockholms skärgårds äldsta och enda medeltida kyrka. För att vara en uppländsk medeltidskyrka är den ovanligt stor, vilket avspeglar att den var byggd för att tjäna en stor församling. Kyrkan är troligen uppförd under 1300-talet med tillbyggnader av sakristia, vapenhus och gravkapell under 1400-talet. Gravkapellen har tjänat som gravkor åt släkterna Fleming, Bagge, Snakenborg m fl och kyrkan är rikt smyckad med gravminnen efter de i trakten betydelsefulla släkterna. Kyrkan äger även ett stort antal medeltida träskulpturer. Värmdö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Den nuvarande kyrkan måste ha haft en föregångare. När den nuvarande kyrkan börjar byggas är inte klart. En kyrka i Värmdö nämns första gången 1314 i en taxeringslängd upprättad av domkapitlet i Uppsala. 1319 ska ärkebiskopen med följe kommit till kyrkan och 1323 ska ett ting ha hållits vid kyrkan. När den nuvarande kyrkan börjar byggas är inte klarlagt. Enligt tidigare forskning har en påvlig bulla från 1390, med löfte om avlat för alla som bidrog till kyrkans underhåll, satts som en bakre gräns för byggnadsåret. Senare uppgifter kan dock tyda på att en stenkyrka fanns här redan vid 1300-talets början. Ägarna till Norrnäs, som var Värmdös enda sätesgård under medeltiden, var engagerade i kyrkan. Enligt uppgift ska Jens Fleming, som ägde Norrnäs i slutet av 1300-talet, ha dött 1395 och begravts i Värmdö kyrka som han låtit bygga. Ägarna till Norrnäs hade under medeltid patronatsrätt, d v s rätt att tillsätta präst i församlingen. När den nuvarande kyrkan av sten uppfördes utformades den som en salkyrka med oputsade murar täckt av ett högt sadeltak med spåntäckning. På 1430-talet byggdes sakristia och vapenhus till och under 1480-talet tillkommer gravkapell på både norra och södra sidan som lades under samma tak som sakristian och vapenhuset, vilket innebär att kyrkan fick sin nuvarande korsform. Gravkapellen tjänade som gravkor åt traktens viktiga släkter; Fleming, Bagge och Snakenborg m fl. Från medeltid fram till 1800-talets slut var Värmdö kyrka hela Värmdö sockens och skeppslags kyrka, omfattande 16 fjärdingar och var samlingsplats för hela skärgården. I äldre tid gick viken ända upp till kyrkan där båtarna från öarna kunde lägga till. Till socknen hörde bl a Boo, Gustavsberg, Ingarö, Orminge, Ljusterö och Möja. Värmdö innehåller ordet värmd i betydelsen vak som inte fryser till. Vindöström är en del av Värmdö socken i Värmdö skeppslag där isen lägger sig sent eller är tunn. Där tycks upphovet till namnet Värmdö finnas. KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SLM Stockholms läns museum, arkivet Dahlqvist, Gunilla, Lindmarker, Birgitta m fl, Värmdö kyrka, Upplands kyrkor - 185, Strängnäs 1981 Karlsson, Ann Mari, Upplands kyrkor - 201, Gustavsbergs kyrka, Katrineholm 1987 Sveriges kyrkor, Uppland I, Stockholm 1918 Sveriges kyrkor, Kyrkor i Värmdö Skeppslag, Stockholm 1949 Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995 Källman, Rolf, Skärgårdsbygd, Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm 1991 Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. Värmdö kyrka ligger på en kulle invid Prästfjärden. Ett gravkapell från 1890-talet ligger nu på den plats där prästgården tidigare var belägen. Kyrkan var skeppslagskyrka för hela Stockholms skärgård. Långhuset är rektangulärt med två vidbyggda kapell som bildar korsarmar. Materialet är gråsten. Sakristia och vapenhus, i norr respektive söder, har gemensamma tak med respektive sidas kapell. Långhus och korsarmar har alla lika höga, branta sadeltak, vilket ger ett storslaget intryck. Södra korsarmen har tre låga, kraftiga strävpelare. Väster om vapenhuset är ett litet benhus tillfogat. Långhuset uppfördes på 1390-talet, påvlig bulla från 1390. Sakristia och vapenhus tillfogades under 1460-talet, samtidigt slogs långhusets fem stjärnvalv. Korsarmarna, eller gravkoren, tillkom vid slutet av 1400-talet. Benhuset byggdes 1687 och ombyggdes 1757. På 1750-talet försågs även södra sidan med strävpelarna. Under 1600-talet togs båda sidokapellen i bruk som gravkor, och det södra, s.k Flemingska koret, fick sitt renässansvalv. Det norra s.k. Baggekoret har ursprungligt valv. 1689 putsades fasaderna. 1700-talet innebar fönsterförstoringar och nya fönster mot norr. Det östra korfönstret murades igen vid restaureringen 1933. I övrigt är interiören, som den ser ut idag, resultatet av 1969 års genomgripande restaurering. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996 |
